Sommarsmyg

Är man ledig ska man vara ledig. Rätt enkelt egentligen, där andemeningen är att man ska vara antingen eller. Och för många är det också förhållandevis enkelt att få till. Man liksom streckar fyra veckor i kalendern efter midsommar, stänger av skallen och går hem.

För några andra är det mer problematiskt. Egna företagare till exempel. Vem gör deras jobb när de är lediga? Vem klackar pumpsen när skomakaren är på landstället? Vem slår i pappspiken när snickaren rejvar på Kos¹. Eller uttryckt på ett annat sätt: vem betalar deras lön när de ska ha semester? Jag vet att det finns fonder och andra sparlösningar som kan hjälpa till, men faktum kvarstår fortfarande: utan arbete, ingen lön.

Den grupp jag själv tillhör är de som av en eller annan anledning inte riktigt kan låta bli att jobba. Som trots uttryckt lediga dagar väljer att hugga tag i en sak här och en annan pryl där. Det lite märkliga är att jag gör det nästan i smyg. Som att det inte ska märkas. För det har jag utvecklat en i mitt tycke smidig rutin, där jag snabbt, och vad jag tror också omärkligt, förflyttar mig från exempelvis ett pågående worddokument i datorn, till en kamouflerande webbrowser med basket, golf eller annat uppe. Så när barnen eller min väna hustru kommer förbi där jag sitter, kan jag blixtsnabbt förvandla mig från en jobbande dåre till en slösurfande dito.

Det blir lite så sommaren ter sig i år. Lite på och samtidigt lite av. Frugans arbetsschema (hon är egen företagare) påbjuder inga längre perioder utanför hemmet. Själv har jag dessutom ett större privat projekt på kokplattan, som förhoppningsvis kommer märkas längre fram i höst. Som Arnold skulle ha sagt om det: ”I’ll be back!”.

Så jag jobbar och är ledig. Samtidigt.

Och i smyg.

Den egna träningen är en genuin glädjekälla, där jag känner mig riktigt stabil för närvarande. Jag har inte svingat en golfklubba på över ett år och det har gjort underverk för min rygg². Faktum är att jag i modern tid aldrig varit bättre i ryggen än vad jag är just nu³. Jag lyckades därför sätta personligt rekord med 200 kg i marklyft tidigare i vår, och kunde dra upp 210 bara häromdagen. Och det värmer gott i farbrorsbröstet.

Skadelistan är också reducerad till blott två ställen. Höger knä (artros) förhindrar tunga knäböj, men lätta frontböj går bra. Armbågen (skadad tricepssena) gör att bänkpassen dessvärre blir allt glesare. Därför överväger jag just nu behandling med alternativa och i viss mån kontroversiella metoder⁴. Trots det är det nästan så att man för en stund glömmer bort att styrketräning är en av de mest skonsamma träningsformer som finns. Men det är den. Särskilt kroppsbyggning verkar vara väldigt förskonat från skademässiga missöden. Man drabbas helt enkelt inte av hjärnskakningar som i amerikansk fotboll, trasiga fötter som i basket eller frakturer på ryggraden⁵.

Men än viktigare är: Träningen möjliggör allt annat. Inte bara att jag orkar smygjobba, utan att jag också kan göra det med ett leende. Du har säkert hört mig tala till leda om styrketräningen som hormonell välgörare, men den bidrar också med annat. Kanske det viktigaste är insikten om att hårt arbete ger resultat. Att du själv är herre över ditt eget liv och situation. Och att den enda dagen som spelar roll är i dag – för det vi gör i livet ekar måhända inte alltid i evigheten, men åtminstone i morgondagen.

I dina växande musklers tjänst!

1. Eller vart man nu åker och rejvar. Om man nu ens rejvar nu för tiden? #släppsargengubbe
2. En golfsving är per definition dålig för ryggen. I de fall man också har en kass sving så är det ännu värre. Min är kass. Inte Charles Barkley-usel. Men kass.
3. Med det menar jag före 1995, när det första av mina två diskbråck anlände.
4. Det som just nu diskuteras är injektioner av tuppkam (hyaluronsyra) för knät och en vanlig kortisonbehandling för armbågen. Det är inget jag gillar eller förespråkar, men det verkar vara de enda alternativen.
5. Força Neymar!

Redaktören listar: Maxrepsmusiken just nu (inget man dansar nära till)

1. ”Because Of You” – Nickelback
   Rytmen, det kompromisslösa beatet och det råa soundet adderar minst 40 kg i marken. Nickelbacks enda bra låt.
2. ”Undaunted” – Adrenaline Mob
   Betongtufft och svängigt som satan, som är ett måste i böjen. Med världens kanske bästa just nu levande trummis.
3. ”Such A Shame” – Black Stone Cherry
   Tar mig alltid upp på topp. Skulle jag ha den på i bilen så skulle körkortet ryka på en gång.
4. ”Leave It Alone” – Tremonti
   Mark Tremontis soloprojekt innehåller en del guldkorn. Även här är det enkelheten och råheten som regerar.
5. ”Stricken” – Disturbed
   Gammal goding som fortfarande gör mig till varulv i gymmet. Att supersetta stångrodd med luftgitarr är standard.