Världens bästa kroppsbyggare var samlade för att göra upp om den åtråvärda titeln. Platsen var Las Vegas, staden där drömmar föds, går i uppfyllelse samt raseras.
Mr Olympia är den mest prestigefyllda av kroppsbyggarvärldens titlar. Sedan starten har bara tretton individer fått den stora äran att krönas. Det allra första Mr Olympia hölls den 18 september 1965 och då stod Larry Scott som segrare.
För sextonde året i rad gick helgeventet av stapeln i ökenstaten Nevadas spel- och nöjesmetropol. Under detta veckoslut blir Las Vegas ett mecka för inbitna träningsintresserade och staden fylls av likasinnade människor från hela världen.
Förutom till tävlingarna som avhålls i arenan vid Orleans Hotel & Casino så vallfärdas det även till expot där bland annat utställare, tävlingar, styrkelyftare och entusiaster fyller det inte alltför avlägsna Las Vegas Convention Center till bredden.
Årets upplaga var den 50:e Mr Olympia-tävlingen. De senaste tre årens titlar har tagits hem av den estetiske och välbyggde Phil Heath. Den stora frågan var om Phil kunde fortsätta sin framgångssaga och ta hem en fjärde seger, en resa han benämnt ”War4four”.
På förhand har bara ett hot mot Phil lyfts fram – giganten, freaket och det filosofiska fenomenet Kai Greene, eller ”The Predator” som han passande nog kallas. Skulle Kai kunna träffa formen och på samma gång ha storlek nog för att peta Phil från Olympiatronen?
Under presskonferensen innan tävlingarna inleddes ett ordkrig mellan Phil och Kai, och ett tag verkade det nästan kunna utvecklas till handgemäng. Spänningen höjdes ytterligare.
Dessutom hade vi med svenskhoppet Ahmad Ahmad i 212-klassen, vilket givetvis gjorde helgen extra intressant.
Topp tio inväntar resultaten.
1. Phil Heath, USA
”The Gift” visade i förbedömningen upp sin sämsta form på länge – han var helt enkelt för blöt. Men med få undantag gjorde även de andra medtävlandena samma intryck. Till finalen hade Phil fyllt ut samt torkat upp ganska mycket, och där gjorde en fylligare Phil Heath mer intryck än en skarpare Kai Greene. Heath skulle behövt kontrollera magen bättre då midjan såg lite bredare ut. Överhuvudtaget var magen sämre än tidigare trots att han tightade upp sig till finalkvällen.
Med det sagt har Phil en estetisk fysik med flyt och stora runda muskelbukar. Pose för pose så har han minst brister, vilket är vad domarna oftast får avgöra tävlingarna på.
Denna gång var Phil helt enkelt bäst, hans ”War4four” lyckades och fjärde Sandowstatyn var bärgad. Nu är Phil uppe sida vid sida med kompisen Jay Cutler i antalet titlar och befäster sin historiska plats allt mer.
2. Kai Greene, USA
Stor, fyllig och i bra form backade Kai upp sina stridbara ord väl från presskonferensen, även om också han såg lite sämre ut under förbedömningen jämfört med i finalen. Liksom Phil skulle Kai behövt ha lite mer kontroll på magen, men det var mycket jämnt mellan dem bägge.
Han har en helt galen latspread bakifrån, och fjädrad julgran över ryggen i flera poser. Kai tog även Phil i dubbel biceps framifrån medan Phil tog dubbel biceps bakifrån. Kais fysik är freakig och imponerande, men avsaknaden av flyt i fysiken fällde honom.
3. Shawn Rhoden, USA
När Shawn gick in på scenen stod det klart att han var ett av de namn som kämpade om en pallplats. Han har en otroligt tilltalande klassisk fysik och posering, och har dessutom gjort stora förbättringar sedan förra året.
Utan egentliga fysiska brister, med en smal midja samt en riktigt vass form tog han hem tredjeplatsen. Shawn har fortfarande en viss obalans mellan över- och underkropp, men fortsätter utvecklingen kan han mycket väl toppa karriären som den fjortonde Mr Olympia om ett par år.
4. Dennis Wolf, Tyskland
Dennis kom in ungefär som i fjol, något skarpare i formen men kanske inte riktigt lika fyllig. Han och Shawn har slagits om placeringarna flertalet gånger den senaste tiden, men på Olympiascenen drog Wolf det korta strået då Rhoden som sagt visade upp en klar förbättring sedan fjolåret.
Det som drar ner Wolfs fysik rejält är hans vader, den ena liten och den andra med en gammal skada, och med hans enorma massa kan det ge intrycket att han knappt har några vader över huvud taget. Utan denna uppenbara brist hade Dennis nog kunnat stå som Olympiavinnare, men fick alltså nöja sig med en fjärdeplats.
5. Dexter Jackson, USA
Efter att nästan ha pensionerat sig från tävlandet gav ett coachbyte en riktig nytändning för Dexter. Nära 45 år gammal har han lyckats förbättra sig ytterligare det senaste året, vilket var riktigt kul och imponerande att se. En rättvis femteplacering och Dexter är ”back in the game”!
6. Branch Warren, USA
Branch överraskade med att gå upp i sin bästa form på ganska länge, torr och grynig. Dock har han fortfarande en liten obalans i kroppen, och enligt mig förtjänade Ramy Branch placering.
7. Mamdouh ”Ramy” Elssbiay, Egypten
Big Ramy gör verkligen skäl för sitt smeknamn, killen ska enligt uppgift ha vägt närmare 130 kilo på scenen. Galet lårsvep, gigantiska axlar och fantastisk vidd däröver – det som fällde Ramy var att hans form inte riktigt satt på plats.
Han var bättre än förra året, men med brist på separationer i bland annat låren och helt enkelt ganska oskarp bakifrån så blev placeringen inte bättre än så här.
8. Victor Martinez, Dominikanska Republiken
Victors form var inte hundraprocentig och benen släpar fortfarande gentemot överkroppen. Dock har han gjort framsteg sedan sin comeback och placeringen var rättvis. En snygg och estetisk fysik som ännu inte är tillbaka i sin fornstora glans. Frågan är om vi får se det igen?
9. Steve Kuclo, USA
Steve sitter inne med en riktig Adonisfysik och har gjort ordentliga förbättringar sista året, dock saknades en del detaljer bland annat när han vänder baksidan till.
Utvecklingskurvan är dock solklar, jag är övertygad om att Steve kommer utvecklas positivt och klättra i resultatlistorna framöver.
10. Juan Morel, USA
Första Olympiastarten för Juan och ingen var nog gladare än han själv över att slå sig in i topp 10. Med all rätt dessutom. Benen behöver dock förbättras och han behöver växa till sig lite, men en start med mersmak!
Övriga att notera
12. Roelly Winklaar, Curaçao
Förhandstippad som ett namn för topp 8, men missade tyvärr formen och var vattnig, en besvikelse för de många Roellyfansen. Ett coachbyte kanske vore på sin plats?
15. William Bonac, Nederländerna
Det första Olympia för William, och jag tycker han blev ordentligt förbisedd! Kanske är det hans ringa längd som spelar in, för i övrigt så sitter allt där. Han har slagit Branch Warren på tävling tidigare i år men denna helg skilde det hela nio placeringar dem emellan. Vad hände?
