De flesta som gymmar ställs någon gång inför frågan: gör jag detta för att bli mer hälsosam eller är det en rent estetisk effekt jag är ute efter?
Går jag till mig själv är det styrkan och progressionen som driver mig att slänga runt tyngre och tyngre vikter på gymmet, men det är det estetiska resultatet som motiverar mig att hålla diet och inte tumma på kost och återhämtning. Hur kroppen ser ut kan ses som ett kvitto på hur träning och kost har skötts. Det behövs en balans mellan de två. Men inom vår sport är ju estetiken själva målet, träningen och kosten är till för att skapa den bästa, fylligaste och hårdaste fysiken av alla. Och kanske den största?
Men vad är egentligen en estetiskt tilltalande fysik inom bodybuilding och fitness och vem bestämmer det?
Enligt den allsmäktige Arnold är det i dag domarna i de stora tävlingarna samt förbunden som avgör vem som är snygg och symmetrisk och vem som inte är det. Under årets Arnold Sports Festival i Ohio gick han hårt åt dagens fokus på freakig fysik inom proffsbodybuilding. Arnold stör sig på den extrema storleken, som gått ifrån det tilltalande. Inte minst pekade han på de uppblåsta ”gravidmagarna” på scen som i vissa fall ser onaturligt uppsvällda ut.
Han jämförde i en intervju dagens byggare med legender som Steve Reeves, som enligt Arnold hade en fysik som inte bara var symmetriskt och muskulös, utan kommersiellt gångbar, vilket kunde ses i Herkulesfilmerna på 50-talet, där Reeves var stjärnan. Arnold gjorde ju som bekant en liknande resa och blev världens största filmstjärna efter sin byggarkarriär.
Så varför tar Arnold upp detta just nu? Jo, precis som med uppgången och fallet för kvinnlig bodybuilding ser många – herr Schwarzenegger inkluderad – att samma sak kan hända manlig byggning. Att byggare går från en status som atleter och muskulösa mirakel till en tillvaro i skymundan, utanför de kommersiella arenorna och långt från allmänhetens skönhetsideal. Det är här ganska talande att den film som Renzo och Hanna Aneröd just nu arbetar på om byggarproffset Irene Andersens Ms Olympiadrömmar heter just ”Too big for the world”.
Vi har som Arnold säger all anledning att rannsaka inte bara domarna och deras beslut utan även oss själva och våra värderingar. Finns det en gräns där vi inte längre kan försvara idén om ”världens snyggaste och hårdaste fysik”? Har vi nått den redan? Eller är vi på väg?
När Men’s Physique tillkom vid Olympiahelgen 2013 var det många som höjde på ögonbrynen. Här kom det en tävlingskategori som skulle premiera en balanserad fysik, där extrem muskelmassa uttryckligen skulle dömas ned. Nu har intresset för denna kategori ökat internationellt och det visar på ett behov av förnyelse. Lägg därtill de andra nya disciplinerna Bikini Fitness och Women’s Physique så ser vi hur kartan håller på att ritas om radikalt.
I månadens BODY följer vi denna utveckling dels genom reportage från årets Arnold Sports Festival som presenterade rekordmånga tävlingskategorier och dels genom vår stora tävlingsspecial där vi går igenom det kanske mest underskattade inom sporten – posering och förberedelse inför scenframträdandet. Vi fortsätter också att ta tempen på den nya generationen med reportage om fenomenen Sophie Arvebrink och Linus Carlén. Kanske kan vi få några indikationer från den nya generationen om vart sporten är på väg? Vart vi än hamnar så är vi på BODY där för att ge dig det allra senaste och bästa från sporten. Välkomna!
Robert Stasinski
Chefredaktör
Redaktören listar: 5 Saker jag borde göra mer
- Springa
Säsongen för världens bästa och billigaste fettförbrännare är här och lägger man till en backe snackar vi flås på högsta nivå. - Bålträning
Tänk om det fanns en muskelgrupp man kunde träna som gjorde alla viktiga lyft bättre och säkrare. Ja just det, den finns och jag borde träna den mer. - Militärpressar
Att pressa tungt över huvudet var en gång en OS-gren. Tryck upp en skivstång på rakar armar så fattar du varför. - Käka broccoli
Hälsomat och byggarmat i en fin grön förpackning. Synd att det smakar disktrasa. - Koppla ner
När zombieapokalypsen är här kommer man vara glad att man lärt sig leva utan Facebook ibland. Sen är det rätt avkopplande också.