Kai Greene, känd för sin poseringskonst, var inbjuden gästposör under Toronto Pro i Kanada. Speakern Bob Cicherillo hade en överraskning för honom – tre unga killar utmanade honom i en dansfight på scenen.
I BODY #328 fick våra läsare möta byggarfilosofen Kai Greene:
Han är freakigast av alla. Han är större än de flesta. Och han är dessutom räfflad åt alla håll och kanter. Varför blir det då alltid debatt så fort Kai Greenes namn nämns? Vi har träffat en byggare utöver det vanliga.
Text: Andreas Guiance. Foto: Jason Breeze, med tillstånd från MuscleMeds.
Kai Greene har nästan allt som byggare. Jämför du honom kroppsdel för kroppsdel slår han alla på fingrarna. Men samtidigt är det just det som ibland känns som problemet: att han är summan av en mängd kroppsdelar, istället för en balanserad helhet.
Hans förespråkare hävdar att ingen kan matcha hans massa, x-form och hårdhet, medan hans belackare menar att hans fysik saknar harmoni. Mitt i allt det förekommer det också en kärlekshistoria med en citrusfrukt, vilket knappast gör honom lättare att förstå.
Inget bekvämt liv
Kais resa började med att hans högstadielärare rekommenderade bodybuilding som ett sätt att förbättra sitt beteende. Vad läraren insåg är att bodybuilding är lika mycket av en mental process som en fysisk (dessutom gjorde kroppsbyggningen Kai bättre på att läsa, eftersom han ville lära sig om träning), och talar man med Kai idag är det tydligt att han delar den åsikten.
– Kampen är i ditt eget huvud. Och aldrig blir det mer uppenbart än veckorna innan tävling. Du våndas ständigt över triviala frågor: ”Sov jag för länge? Eller borde jag sovit mer?”, ”Ska jag göra fler set här? Nej då bränner jag ut mig. Eller förresten, jag tål fler!” eller ”Ska jag äta tio gram extra protein? Spelar det ens någon roll? Det kanske gör hela skillnaden?”. Allting är genomtänkt och överlagt. Och när man detaljplanerar sitt liv på det här viset är det inget bekvämt sätt att leva. Jag förstår verkligen att det inte är fler som gör det, säger han.
Kroppsbyggning på den här nivån påminner på många sätt om Sisyfos och hans sten. Efter att ha upprört diverse gudar tvingades han knuffa ett stort stenblock till toppen av ett berg för att återfå sin frihet. Problemet var bara att stenuslingen osvikligen ramlade ner igen varje gång han kom nära toppen, och så fick han börja om igen.
På samma sätt kämpar sig den professionelle kroppsbyggaren fram mot tävling. Styrketräning, diet, kardio, sömn. Rinse and repeat. Men för 99,9 procent av alla aspirerande byggare slutar det inte med en Mr Olympia-titel, utan med en sten som ramlar ner igen innan den nått toppen. Och så måste knuffandet börja på nytt.
Lika mycket filosof som byggare
Men underlättas inte kampen av ens status som proffs, man har ju trots allt bara sin byggning att tänka på? Ja och nej, enligt Kai.
– Självklart blir det lättare att sköta sin träning om man inte måste göra ett tolvtimmarspass på en fabrik innan, men samtidigt är det också slut på ursäkterna. I människans natur ligger en vilja att söka förklaringar till våra misslyckanden på annat håll än inom oss, och ju svårare det blir, desto mer press hamnar vi också under. Känslan av att ha allt i egna händer kan vara skrämmande, och är man inte mentalt stark kan den bli svår att hantera. Det finns alltid en risk att därmed börja överanalysera allt i tillvaron, menar han.
Men samtidigt är det här ett fenomen som inte på något sätt är isolerat till bodybuilding.
– Nej, nej, det gäller hela livet. Du har en fruktansvärd kraft som ligger i dina egna händer. Allt i livet är upp till dig, och dina val. Som professionell kroppsbyggare blir det bara mer tydligt inför en tävling eftersom allt ställs på sin spets, förklarar Kai.
Som synes stämmer inte Kai in på schablonbilden av ett byggarproffs. Generellt är det betydligt mer eftertänksamma ord än ”Yeah buddy!”, ”Light weight!” eller ”Ain’t nothin’ but a peanut!” som kommer ur hans mun. Det gör det mer intressant att höra honom prata, men samtidigt har vi som människor en tendens att bli obekväma när saker och ting inte visar sig vara som vi trott. Och kanske är det en del i svaret till varför vissa också verkar vara skeptiska till Kai.
Efter Jay Cutlers mindre lyckade insats på Mr Olympia känns Kai som huvudutmanaren till Phil Heath nästa år. Och oavsett om man tycker att han är guds gåva till byggarvärlden eller ett felkonstruerat massamonster, går det inte att förneka att bodybuilding idag vore en betydligt färglösare sport utan Kai Greene.
