Sötningsmedel – farligt eller inte?

Kosttillskott, sockerfria saftkoncentrat och energidrycker. Produkter med sötningsmedel hör förmodligen till det du som muskelvän sätter i dig regelbundet. Vi tittar närmare på hur riskfria de vanligaste sötningsmedlen är.

Texten ursprungligen införd i BODY 342.

Ett av de mest omtvistade kostrelaterade ämnena är sötningsmedel. Men hur står det egentligen till med farligheten i dessa? Istället för att dela in ämnen som ”naturliga” och ”onaturliga”, så ska vi titta på den forskning som finns på de tre vanligaste sötningsmedlen; aspartam, sukralos och stevia.

Aspartam

Det tveklöst mest uppmärksammade och omdebatterade sötningsmedlet är aspartam. Det är även det sötningsmedel som associeras med flest och mest specifika negativa biverkningar, vilka vi ska syna. Men låt oss börja från början.

Vad är aspartam?

Aspartam är ett artificiellt sötningsmedel och är till strukturen en dipeptid bestående av asparaginsyra och fenylalanin. Detta sötningsmedel är ungefär 200 gånger sötare än socker och genererar egentligen lika mycket energi som socker (4 kcal per gram), men ger i praktiken inte upphov till någon energi då mängderna som används är försumbara ur ett kaloriperspektiv.

Gränsvärden för aspartam

Det acceptabla dagliga intaget (ADI) är satt till 40 mg per kg kroppsvikt och dag, vilket motsvarar cirka 19 burkar lightläsk (33 cl) per dag för en person som väger 70 kg. För de flesta som läser denna artikel är det troligtvis mer relevant att översätta detta i proteindrinkar. Ett relativt sött proteinpulver innehåller runt 0,5 viktprocent aspartam, vilket innebär att en portion på 25 gram ger ett intag av 125 mg aspartam. En person på 70 kg kan alltså dricka ungefär 22 proteindrinkar per dag utan att överstiga ADI.

Det är uppenbarligen rätt svårt att nå upp till dessa värden och inget som vanligtvis sker. Dessutom innefattar detta gränsvärde en säkerhetsmarginal. ADI baseras på djurstudier där man undersöker dosresponssamband av det aktuella ämnet. Det högsta värde där inga negativa effekter noteras kallas No-Observed-Effect-Level (NOEL) och divideras med 100 för att då ge ADI. Detta gränsvärde är alltså väldigt restriktivt och innebär att ADI är 100 gånger lägre än den maximala säkra dosen hos djur.

Trots omfattande forskning florerar det, som nämnts inledningsvis, en rad påståenden om negativa effekter. Dessa ska jag nu syna.

Metanolförgiftning

När du konsumerar aspartam, till exempel från din proteindrink eller preworkout, så bryts det ned till fenylalanin, asparaginsyra samt metanol. I levern kommer metanolen att metaboliseras vidare till formaldehyd, vilket sedan väldigt snabbt omvandlas vidare till myrsyra. Det är via bildningen av myrsyra som metanol anses ha en toxisk effekt då den ger upphov till metabol acidos samt skador på ögat och nervsystemet.

Gränsvärden för metanol

Hur mycket metanol kan man då konsumera innan det ger upphov till hälsoskadliga effekter? Upp till 2 gram har visats vara säkert, vilket innebär cirka 307 mg per kg kroppsvikt. En dryck sötad med aspartam innehåller i regel runt 0,5 mg aspartam per dl, vilket innebär att en person på 70 kg behöver dricka cirka 1400 burkar lightläsk (33 cl).

Akta dig för tomatjuice

Om det är så att du ändå inte är övertygad för att det låter läskigt med formaldehyd, så kan det vara bra att vara medveten om att fruktjuicer ger upphov till högre nivåer metanol än de flesta aspartamsötade drycker. Kan nämnas att tomatjuice ger ungefär fem gånger så höga nivåer av metanol som motsvarande mängd lightdryck.

Källa till fenylalanin

På livsmedel som innehåller aspartam så står det alltid utmärkt ”innehåller fenylalaninkälla”. Denna märkning är till för personer som har den genetiska sjukdomen fenylketonuri (PKU), vilken medför svårigheter att bryta ned fenylalanin. I studier där nivåer av fenylalanin uppmätts efter intag av aspartam så har dock inga onormala nivåer noterats, inte ens hos personer med PKU.

Det bör även nämnas att fenylalanin är en tämligen vanligt förekommande aminosyra och exempelvis mjölk innehåller sex gånger högre nivåer av fenylalanin jämfört med vad en motsvarande mängd aspartamsötad dryck ger upphov till.

Fenylalaninets påverkan på hjärnan

Det finns dock en annan ganska allmänt förekommande farhåga när det gäller aspartam, och det är dess eventuella inverkan på hjärnans neurotransmittorer. Fenylalanin har förmåga att hämma upptaget av tryptofan i hjärnan, vilket skulle kunna resultera i minskade nivåer av neurotransmittorn serotonin.

Detta har noterats hos råttor som fått mer än 400 mg aspartam per kg kroppsvikt, vilket vida överstiger ADI, och är alltså inget som har någon praktisk relevans i det verkliga livet.

Orsakar aspartam cancer eller inte?

Man kan inte behandla ämnet aspartam utan att lyfta fram den eviga cancerfrågan. Vad säger egentligen den vetenskapliga litteraturen?

Majoriteten av det omfattande antalet studier som utförts visar att aspartam inte ger upphov till cancer hos råttor och möss som givits väldigt höga doser över längre perioder. Som exempel kan nämnas en studie där mössen fick 8 gram aspartam per kg och dag i 104 veckor utan att någon utveckling av cancer kunde noteras.

Hur är det då med studier på oss människor? Av ganska logiska och etiska skäl får vi förlita oss på observationsstudier för att se om det finns någon korrelation mellan aspartam och cancer. Det har utförts ett stort antal studier inom detta ämne och majoriteten visar på utebliven korrelation mellan aspartam och cancer.

Mer cancerfall när aspartam kom

Det finns en studie från 1996 som kommer på tal med jämna mellanrum och som ofta används som argument av motståndare till aspartam. I denna studie rapporterade författaren, Dr John Olney, en signifikant ökning av hjärntumörer som sammanföll med introduktionen av aspartam på marknaden och drog därför slutsatsen att aspartam orsakar hjärntumörer.

Vid första anblick kanske det känns logiskt, men det är i själva verket ett typiskt exempel på nonsenssamband. Det finns alltså inget direkt samband, utan de två fenomenen råkade av en slump sammanfalla. Precis som att man i Oldenburg i Tyskland noterade att barnafödandet ökade i samma takt som antalet storkar ökade. Innebär detta att storken kom med barnen?

Utöver detta så hade inte all tillgänglig data använts, vilken när den inkluderades visar att förekomsten av hjärntumörer ökade innan introduceringen av aspartam för att sedan stabiliseras när det kom in på marknaden.

Slutsats: aspartam är säkert

Sammanfattningsvis finns det ingen anledning att oroa sig för intag av aspartam så länge man håller sig under ADI, vilket för en person på 70 kg motsvarar 19 stycken 33 cl burkar lightläsk eller 22 stycken proteindrinkar per dag.

Sukralos

Detta sötningsmedel godkändes av EU 2004 och hamnade ganska snabbt i blåsväder av olika anledningar. Det är bland annat dess innehåll av klor och oklarheter kring dess metabolisering som skapat oro.

Vad är sukralos?

Sukralos är vanligt bordssocker vars struktur ändrats något i syfte att göra det sötare. För er keminördar innebär det att tre hydroxylgrupper byts ut mot klorid, vilket medför att sukralos är 600 gånger sötare än vanligt socker.

Det farliga kloret

Det är just dessa kloridjoner som skapat uppmärksamhet och gett upphov till sukralosets dåliga rykte, eftersom klorid är toxiskt i stora doser. Visst, det kan låta tämligen ohälsosamt att konsumera klorid, men ämnet är bara toxiskt när du intar det som rent klor samt att det intas i tillräckligt höga doser. Exempelvis så består vanligt bordssalt av natrium och klorid, ja natriumklorid, vilket inte är toxiskt som de flesta vet.

Vad händer då med det klor som sukraloset består av? Faktum är att sukralos är ett väldigt stabilt ämne, vilket innebär att kloret inte lossnar och kan därför inte åka iväg på egen hand och orsaka skada. Det innebär även att större delen av det sukralos som du konsumerar passerar oförändrat genom din kropp, och studier har visat på att endast 11–27 % tas upp i kroppen. Denna mängd som du absorberar utsöndras sedan via urinen.

Hur mycket sukralos kan vi konsumera utan hälsorisk?

Det acceptabla dagliga intaget (ADI) för sukralos har satts av JECFA, FN:s expertorgan för livsmedelsrisker, till 15 mg per kg kroppsvikt och dag. För att få en uppfattning om hur mycket det är så innebär det för en person på 70 kg ungefär 15 burkar lightläsk (33 cl ) sötade med sukralos. Det är väldigt ovanligt med sukralos i proteinpulver, men i de fall det används så motsvarar ADI ungefär 20 stycken proteindrinkar.

Är sukralos toxiskt?

Ett stort antal studier har visat att intag av väldigt stora mängder sukralos inte resulterar i några toxiska effekter. I en studie note- rades ingen toxisk effekt när man gav råttor 3 gram sukralos per kg kroppsvikt i 8 veckor. Inte heller när man studerade effekten av 10 gram sukralos per kg kroppsvikt hos råttor, vilket är 3000 gånger högre än ADI, noterades några negativa effekter.

Hur är det med oss människor?

I studier på råttor, möss, hundar och apor har man inte kunnat bevisa att sukralos ger upphov till några toxiska effekter efter intag av väldigt höga doser. Men även om det visats att metabolismen av sukralos är likadan hos människor som hos möss, råttor och hundar så är det ju såklart angeläget att faktiskt studera effekten av höga doser i vår egen art?

Faktum är att man testat effekten av relativt höga doser sukralos hos friska individer. Dels testade man att stegra dosen från 0 mg per kg kroppsvikt upp till 10 mg per kg kroppsvikt under 9 dagar, varefter försökspersonerna fick 2 mg per kg kroppsvikt i tre dagar följt av 5 mg per kg kroppsvikt i fyra dagar. Trots den höga dosen så såg man inga negativa hälsoeffekter.

Samma forskningsgrupp studerade effekten av doser mellan 4,8 och 8,0 mg per kg kroppsvikt hos män respektive 6,4 och 10,1 mg per kg kroppsvikt hos kvinnor i 13 veckor. Inte heller i denna studie såg man några negativa effekter på hälsan.

Sukralos och cancer

Hela kategorin av sötningsmedel, likväl som andra typer av tillsatser i våra livsmedel, för hos många människor tankarna direkt till cancer.

Sammanfattningsvis så har man inte noterat några DNA-toxiska effekter i de studier som gjorts vid relevanta doser. Den lägsta dosen där man noterat toxiska effekter hos möss är vid 2000 mg per kg kroppsvikt, vilket motsvarar 400 gånger ADI.

Det har även utförts ett flertal långtidsstudier där man tittat på cancer, och resultaten är tämligen överensstämmande. Som exempel kan nämnas att det i tre studier på råttor som varade i två år inte upptäcktes några tecken på cancer.

Dosen som användes var 2,6 mg per kg kroppsvikt vilket motsvarar över 500 gånger ADI.

Slutsats: sukralos är säkert

Sammanfattningsvis kan man utifrån existerande forskning säga att sukralos är tämligen säkert vid intag under ADI.

Stevia

Det senaste tillskottet inom kategorin sötningsmedel är det naturliga ämnet stevia. Vad vet man då om detta nya sötningsmedel vad gäller dess metabolisering och påverkan på vår kropp? Stevia har bland annat ifrågasatts för sin eventuella inverkan på reproduktionssystemet.

Vad är stevia?

Stevia är en växt som innehåller söta ämnen, så kallade steviolglykosider, vilka är ungefär 300 gånger sötare än socker. Det söta steviaextraktet kan sedan delas in i två huvudsakliga subgrupper – steviosid och rebaudiosid.

Även om det ganska nyligen blivit godkänt här i Sverige så har det länge använts som ett naturligt substitut till socker. Regelverket kring stevia varierar dessutom mellan olika länder och skiljer sig även med avseende på olika typer av steviaextrakt.

Övre gräns

Vad är då den övre gränsen för ett säkert intag när det gäller stevia? Den oberoende expertgruppen JECFA har sammanställt den forskning som hittills bedrivits på stevia, och fastställt ADI (acceptabelt dagligt intag) till 4 mg steviolglykosider per kg kroppsvikt och dag.

I dagsläget är det inte alltför många produkter som innehåller stevia, men det finns ett gränsvärde på 80 mg per liter, uttryckt i mg steviolekvivalenter.

Det innebär att en person på 70 kg kan dricka cirka 10 burkar (33 cl) per dag av en typisk lightdryck sötad med stevia utan att överskrida ADI.

Vad händer i kroppen?

Stevia absorberas inte i mag-tarmkanalen, utan passerar utan att brytas ned. I tjocktarmen bryts det ned till steviol, varav en del absorberas och tas upp i blodet. Som allting annat som tas upp i blodet så passerar steviolerna levern där en glukuronidmolekyl hakas på för att göra ämnet mer vattenlösligt så att det kan utsöndras med urinen.

När blir det toxiskt?

Vad gäller rebaudiosid så har inga toxiska effekter noterats vid doser på upp till 4,6 mg per kg kroppsvikt per dag under en period på fyra veckor. I studier på människor har doser på 750 mg per dag under tre dagar inte visat sig ha någon inverkan på blodtryck, blodkemi, urin, blodsocker eller insulin.

Påverkan på vårt reproduktionssystem

En av orsakerna till att stevia förbjudits i vissa länder är att ett antal studier indikerat på att ämnet har en toxisk inverkan på reproduktionssystemet. I en studie på dräktiga hamstrar noterades att doser på 750 respektive 1000 mg per kg kroppsvikt hade en kraftigt toxisk effekt på hamsterfostret. Den lägsta dos där inga skadliga biverkningar kunde noteras var 625 mg per kg kroppsvikt.

Värt att notera är att denna dos fortfarande är 80 gånger högre än ADI.

Detta är dock endast en studie, och majoriteten av de studier på stevia som publicerats stödjer inte att ämnet har en toxisk inverkan på reproduktionssystemet. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har granskat dessa studier och fastslagit att intag som inte överstiger ADI är säkert.

Stevia och cancer

I studier där man undersökt faktiska cancerfall har man inte heller funnit något stöd för att stevia ska ha någon cancerframkallande effekt. I en långtidsstudie på råttor där kosten bestod av 1,2 % steviosid fann man ingen cancerframkallande effekt och heller ingen negativ effekt på livslängd, blodkemi, markörer i urinen eller andra kliniska variabler. 1,2 % steviosid motsvarar 748,6 mg per kg kroppsvikt och dag.

Slutsats: stevia är säkert för de flesta

Sammanfattningsvis är stevia säkert vid intag under ADI. Dock finns fallstudier som rapporterar om att barn med atopiskt eksem har fått en allergisk reaktion efter intag av stevia. Samma studie visade även att en stor andel av barn med astma var allergiska mot stevia.

Sötningsmedel och sötsug

En annan teori som ofta kommer på tal när det handlar om sötningsmedel är effekten på sötsuget. Teoretiskt sett så ”lurar” man hjärnan att det kommer ett tillskott på kalorier och som uteblir, vilket skulle ge upphov till ett ökat sötsug. Är detta bara spekulationer eller finns det vetenskapligt belägg för denna teori?

I en ganska nyligen publicerad studie fick försökspersonerna en måltid med antingen socker, stevia eller aspartam varefter de fick äta en middag från en buffé. De fick äta så mycket eller lite de ville och de fick även ange sin grad av hunger.

Resultaten visade att det inte var någon skillnad mellan grupperna, vilket alltså inte stödjer teorin om ett ökat sötsug. Det säger dock inget om effekterna på längre sikt, vilket kräver vidare studier.

Sammanfattning

Summa summarum så är de tre sötningsmedel som behandlas i denna artikel säkra att konsumera vid intag under ADI, vilket har en god säkerhetsmarginal. Var och en bör göra sin egen bedömning, men fördelaktigt är att grunda sitt beslut på den ganska omfattande forskning som finns, snarare än känsla, löpsedlar och lösa rykten.

Referenser

Rencüzoğullari E, Tüylü BA, Topaktağ M, Ila HB, Kayraldiz A, Arslan M, Diler SB. Genotoxicity of aspartame. Drug Chem Toxicol. 2004 Aug;27(3):257-68.
Bandyopadhyay A, Ghoshal S, Mukherjee A. Genotoxicity testing of low-calorie sweeteners: aspartame, acesulfame-K, and saccharin. Drug Chem Toxicol. 2008;31(4):447-57.
Entissar S. AlSuhaibani. In Vivo Cytogenetic Studies on Aspartame. Comp Funct Genomics. 2010
Magnuson BA, Burdock GA, Doull J, Kroes RM, Marsh GM, Pariza MW, Spencer PS, Waddell WJ, Walker R, Williams GM. Aspartame: a safety evaluation based on current use levels, regulations, and toxicological and epidemiological studies. Crit Rev Toxicol. 2007;37(8):629-727
Olney JW, Farber NB, Spitznagel E, Robins LN. Increasing brain tumor rates: is there a link to aspartame? J Neuropathol Exp Neurol. 1996 Nov;55(11):1115-23.
http://toxtown.nlm.nih.gov/text_version/chemicals.php?id=8
Regul Toxicol Pharmacol. 2009 Oct;55(1):1-5. Epub 2009 May 21. An overview of the safety of sucralose. Grotz VL, Munro IC.
Roberts A, Renwick AG, Sims J, Snodin DJ. Sucralose metabolism and pharmacokinetics in man. Food Chem Toxicol. 2000;38 Suppl 2:S31-41.
Food Chem Toxicol. 2000;38 Suppl 2:S53-69. Acute and subchronic toxicity of sucralose. Goldsmith LA.
Mann SW, Yuschak MM, Amyes SJ, Aughton P, Finn JP. A combined chronic toxicity/carcinogenicity study of sucralose in Sprague-Dawley rats. Food Chem Toxicol. 2000;38 Suppl 2:S71-89.
Baird IM, Shephard NW, Merritt RJ, Hildick-Smith G. Repeated dose study of sucralose tolerance in human subjects. Food Chem Toxicol. 2000;38 Suppl 2:S123-9
Food Chem Toxicol. 2003 Jun;41(6):875-83. Absorption and metabolism of glycosidic sweeteners of stevia mixture and their aglycone, steviol, in rats and humans. Koyama E, Sakai N, Ohori Y, Kitazawa K, Izawa O, Kakegawa K, Fujino A, Ui M.
Geuns JM, Buyse J, Vankeirsbilck A, Temme EH. Metabolism of stevioside by healthy subjects. Exp Biol Med (Maywood). 2007 Jan;232(1):164-73.
Curry LL, Roberts A. Food Chem Toxicol. 2008 Jul;46 Suppl 7:S11-20. Epub 2008 May 16. Subchronic toxicity of rebaudioside A.
Gann. 1984 Sep;75(9):763-8. Effects of three sweeteners on rat urinary bladder carcinogenesis initiated by N-butyl-N-(4-hydroxybutyl)-nitrosamine. Hagiwara A, Fukushima S, Kitaori M, Shibata M, Ito N
Toyoda K, Matsui H, Shoda T, Uneyama C, Takada K, Takahashi M. Food Chem Toxicol. 1997 Jun;35(6):597-603. Assessment of the carcinogenicity of stevioside in F344 rats.
EFSA Journal 2010;8(4):1537. Scientific Opinion on the safety of steviol glycosides for the proposed uses as a food additive1
H. Kimata. Anaphylaxis by steviooside in infants with atopic eczema. Allergy 2007:62: 565-572.

Aspartam

Sukralos

Stevia

Det finns många tunga skäl att prenumerera