Ett slag för kvinnlig kroppsbyggning

Filmskaparna och byggarentusiasterna Renzo och Hanna Aneröd har nyligen gjort klart en kortare version av sin dokumentärfilm Too big for the World som följer byggarproffset Irene Andersen och hennes kamp för att tävla i kvinnlig byggning.

De har precis startat en kampanj för att gräsrotsfinansiera färdigskapandet av hela filmen. Vi talade med dem om kvinnlig byggning, kroppsideal och den svenska lagomkulturen.

Hur kom idén till denna film och varför tycker ni att frågan är viktig att ta upp?

– I och med att vi själva har en stor passion för tränings- och fitnesskulturen är det naturligt att vi gör en film om bodybuilding. Och som samhällsskildrare med intresse för människor som bryter mot normer så är självklart kvinnlig kroppsbyggning det mest intressanta. Få saker i mainstreamvärlden verkar mer laddat än kvinnor med stora muskler vilket såklart är bisarrt år 2015.

– Men som Bill Dobbins säger i Too Big for the World; ”People have such strong fundamental ideas about body morphology, it’s like a threshold they’re not willing to cross. Because you could show a dismembered corpse and most people wouldn’t care but they get angry when they see these female bodybuilders.”.

– Filmens ämne är viktigt ur jämlikhetsperspektiv, menar vi. Att människor ska kunna se ut och vara som de vill oavsett kön. Sedan är det viktigt att de kvinnor (och män) som medverkar i filmen får ett större erkännande som de elitatleter de är. 

Berätta kort om filmen!

– 2010 började vi filma byggarproffset Irene Andersen som är en fantastisk person både som atlet och som människa. Vårt mål var först att skildra hennes dröm om att kvalificera sig till Ms Olympia och Ms International innan hon fyller 50 år, samt skildra hennes liv som trebarnsmamma och även hur synen på kvinnor med muskler är. Om bland annat fördomar, men framförallt hennes kamp att nå sitt livslånga mål.

– Våren 2014 hörde Irene rykten om att kvinnlig kroppsbyggning skulle stängas ner runt om i världen. Både på amatörnivå och proffsnivå. Den första chocken för Irene och andra kvinnliga kroppsbyggare kom när Miss International på Arnold Sports Festival försvann. 

– Då ändrades filmens riktning och vi breddade filmen till att handla om kvinnlig kroppsbyggning generellt. Vi åkte till USA och träffade profiler i bodybuildingvärlden för att följa utvecklingen, men även göra en historisk skildring om kvinnor och muskler.

Hur går finansieringskampanjen hittills och hur är intresset för er film?

– Vi ska just starta den nya crowdfundingkampanjen och vi hoppas och tror att intresset blir stort så vi kan slutföra filmen så bra som den förtjänar. Förra året hade vi en lyckad kampanj som gjorde att Too Big for the World nådde ut globalt samt gjorde så vi fick kontakt med ett par amerikanska producenter.

– Den som vill har möjlighet att ordna en visning av vår work-in-progressfilm som nu är klar och det finns möjlighet att förköpa den den slutgiltiga filmen, tröjor samt stå med i filmens eftertexter med mera. Allt stöd uppskattas!

Hur ser ni på vad som händer med just kvinnlig byggning?

– Å ena sidan är det tydligt att stora delar av fitnessbranschen inte vill veta av kvinnlig kroppsbyggning och gör det mesta för att gömma undan den för att till slut ta bort det helt. Eller som en person i vår film uttrycker det: ”Slow burn”. Alltså, att få bort de största kvinnorna så tyst som möjligt för att därefter lyfta fram de andra kvinnliga grenarna. Orsaken till att stänga ner kvinnlig kroppsbyggning sägs vara pengar, att den har för liten publik och att sponsorer inte vill gå in. Men enligt många vi intervjuat är det inte hela sanningen. 

– De menar att IFBB visst har en stor publik och att motståndet handlar om dels en rädsla att sudda ut gränsen mellan manligt och kvinnligt, alltså en ren könsdiskriminering. Dels att muskulösa kvinnor ”skrämmer bort” den nya marknaden som växer fram utanför fitness-kulturen.  

– En marknad som inte längre handlar om bodybuilding som en passionerad subkultur, utan om en mainstreamanpassad strandkroppskultur som kan appellera till miljontals människor där så klart mycket mer pengar finns att hämta. 

Vad anser ni att detta säger om den manliga byggningens framtid?

– Åttafaldiga Ms Olympia-vinnaren Lenda Murray säger i Too Big for the World att; ”Men’s Physique tar massor av jobb från bodybuildingmännen, så männen är i samma situation som kvinnorna vare sig de vill det eller inte.”.

– Likaså menar Kai Greene att; ”Om kvinnlig bodybuilding dör så kommer männens bodybuilding också att dö.”.

– Även om det är mer accepterat med stora män än stora kvinnor så finns det starka tendenser att även mäns bodybuilding är i farozonen, kanske inte ännu, men om några år. Även männen verkar genomgå en ”mainstreamisering” för att locka en ny publik. 

– Kvinnlig bodybuilding har så pass många och trogna, och också arga, fans och deltagare att den kvinnliga bodybuildingen kan få en nystart. Så kanske startas ett nytt förbund. Kanske separerat från övriga fitnessvärlden. Det återstår att se. Det är väldigt spännande att följa och filma just när dessa förändringar sker. 

Varför ratas kvinnliga byggare idag?

– Till största delen handlar det nog om kroppsideal. Allt som sticker ut för mycket är ett hot mot rådande normer och ideal. Det märks extra tydligt i Sverige där aggressionen hos allmänheten mot kvinnor med muskler verkar vara större än i exempelvis USA. 

– Även om Sverige tror sig vara ett tolerant land så är det inte vår erfarenhet medan vi gjort Too Big for the World. Allt ska vara lagom i Sverige. Alla ska stöpas i samma form. Drömmar om något mera, något större har lätt att kvävas i Sverige. Ett av våra mål med Too Big for the World är att förändra denna lagomkultur och inspirera till att lyfta fram storslagna drömmar.