Ibland ser man uttrycken ”trycklös” och ”tom” när man läser om fitness- och kroppsbyggarprofiler. Vad innebär det och vad beror det på?
Att känna ”trycket” när man tränar, pumpar upp, eller flexar är en mycket tillfredställande känsla för den målmetvetne atleten. Det handlar helt enkelt om att musklerna reagerar på den ”kontraktionsorder” som de får när man spänner musklerna, och att man verkligen känner att musklerna fylls ut och blir hårda.
Till vardags är detta relativt enkelt att uppnå. Man äter då tillräckliga mängder med mat, och då specifikt kolhydrater, för att musklerna ska kunna fylla ut med glykogen och tillhörande vätska (glykogen binder till sig vätska), och det är då så kallat tryck uppstår.
Under en diet är det dock svårare. Kolhydratmängden är då normalt sett lägre, vilket gör att både energi- och glykogennivåer då också blir lägre, varför det blir aningen svårare att skapa det önskvärda trycket.
Under de sista dagarna innan en tävling, då man vanligtvis tömmer kroppen på kolhydrater, för att därefter fylla på dessa igen, är det ännu vanskligare att få till det perfekt.
Risken är då uppenbar att man helt enkelt inte hinner ladda på med tillräckliga mängder glykogen, och därigenom inte få med sig tillräckliga mängder vätska ut i musklerna.
Därav begreppen ”trycklös” och ”tom”.
I kultfilmen Pumping Iron berättar Arnold som hur härligt det känns att ha pump: