Ibland stannar jag upp på gymmet, tittar mig omkring och reflekterar kring den första gången jag besökte ett gym i början av 70-talet.
Det var spännande och väldigt nytt för mig liksom de flesta andra på den tiden. Då jag några år senare blev medlem i Stockholms Frisksportklubb och ofta besökte legendariska Rellos Gym på Hälsingegatan, fick jag träffa de flesta av de profiler som på olika sätt skulle komma att dominera utvecklingen kommande decennier. Men var det egentligen bättre förr, som ”min” generation ofta hävdar?
Jag lever efter devisen att min backspegel är väldigt liten – men min framruta är desto större. Den metaforen funkar bra för hur jag vill se på livet.
Om det hade varit bättre förr så hade vi fortfarande bara haft ett enda gym placerat under Mosebacke Teater i Stockholm, där Starke Arvid och hans kompisar hivade kulhantlar i slutet av 1800-talet. Vi hade inte haft någon större träningsindustri, och färre människor hade mått bra.
Men hur har då svensk bodybuilding förändrats under BODYs 35 år? Ja, för att få helhetsbilden måste vi helt enkelt titta på gymutvecklingen. Den är som antalet telefonkiosker i Sverige, fast tvärtom.
Vem kunde för 20 år sedan ana att landets 44 000 telefonkiosker skulle krympa till cirka 500 sommaren 2015 (och som blev 0 innan året var slut)? Och att träning, muskler och bantning i olika former skulle förvandlas till olika TV-format, böcker, tidskrifter och stora galor?
Första gången ordet ”bodybuilding” används är i boken ”Man in the Making” av Eugen Sandow. Boken skrevs 1904 och blev en av grundstenarna för den moderna bodybuildingsporten.
Om du ”bara” går 30 år tillbaka i tiden hade Stockholm, som kom att leda utvecklingen i Sverige gällande antalet träningsanläggningar, bara fyra gym. Jag refererar här därför till just Stockholm (även om det första ”riktiga” gymmet i Sverige startade 1965 på Ullevi i Göteborg).
När den femte ”riktiga” och kommersiella träningsanläggningen i Stockholm öppnade i början av 80-talet menade dåtidens lilla skara av gymägare att ”Nu är gymmarknaden snart överetablerad”. Om de bara visste.
Hela gymscenen förändrades kort därefter i rask takt. Året var 1983 då Per-Anders Dagborn tog över anrika Swings Gym på Åsögatan och förvandlade den till en fräsch träningsanläggning i ”Sports Club”. Vi fick se de första personliga tränarna på golvet och en riktig kardioavdelning. Han tänkte nytt, folkligt, mer effektivt och bredare.
Då han sedan tog över och förvandlade även Atalanta Gym på S:t Eriksgatan till Sports Club, snabbt byggde ett tredje Sports Club på Odengatan och följde upp med ytterligare två anläggningar belägna på Birger Jarlsgatan och på Sveavägen var Sveriges första ”riktiga” gymkedja född (som köptes upp och bytte namn till SATS).
Under resan presenterades internationella nyheter som olika typer av gruppträning. Lönsamma pusselbitar som bildligt talat flyttade upp gymmen från den ekonomiska källaren till det profitabla dagsljuset.
De flesta gymmen som startade i mitten av 80-talet var inte primärt riktade till de som tränade bodybuilding. Tvärtom blev de mer ”hardcoreinriktade” gymmen allt mer sällsynta rent procentuellt. På gott och ont.
Vi har i dag öar i den allt bredare gymoceanen som accepterar de som tränar riktigt hårt. Och jag tror att det blir allt fler. Vi behöver liksom i alla andra sporter en viss elitism för att bygga bredd. Därmed kommer ”bodybuildingscenen”, i kombination med allt fler tävlingskategorier och möjligheter att visa upp sin fysik, förmodligen att få en renässans, som vi nu redan märker av.
Parallellt öppnar allt fler ”Boxar” med CrossFit-inspirerad träning som även de öppnar ögonen för en riktigt vältränad fysik. Om vi sedan går till proffssidan av sporten, är det mer showbiz än sport, som jag ser det. Kritik har riktats mot överdimensionerade kroppar och utstående, men knackdeffade, magar.
Domarkriterierna kommer förmodligen att ändras, så att vi återigen prioriterar den klassiska symmetrin. Det skulle vara välkommet från många håll och kanske göra sporten mer accepterad.
Men även om det kanske i visa fall ”var bättre förr”, så är mitt generella råd för framgång i alla avseenden; Skapa en större framruta och krymp din backspegel!
Foto: Per Bernal (från boken Träning för män 40+)
Ove Rytter är grundaren av BODY Magazine (då B&K Sports Magazine) som startades 1981. Han startat ett flertal företag, skrivit träningsböcker, tävlat i judo och bodybuilding och har även skapat Fitnessfestivalen, en av Europas största fitnessmässor:
Back to the future!
Fitnessfestivalen grundades i Göteborg 2004 och är den största träningsmässan i Norra Europa.
Fitnessfestivalen 2016 blir, efter etableringsåret i Stockholm 2015, nu en ännu större mötesplats för alla träningsintresserade i Sverige.
Det kommer det att koka av aktiviteter på Stockholmsmässan under dessa tre dagar i november… med allt tidigare innehåll återigen samlat under ett och samma tak under en och samma helg! Nu i den jättelika C-hallen med sina 25 000 Kvm utställaryta.
Alla tävlingar och övriga aktiviteter från Svenska Mässan i Göteborg (och ScandinavianPower WKND) flyttar nu – i steg två – alltså till Sveriges huvudstad! Med andra ord: Back to the future!
Vi kommer att från nu visa lite mer från vad som skedde 2015 och framför allt berätta mer om det extremt spännande 2016 – med massor av nyheter där alla publiktävlingar – och samtliga tävlingskategorier i Luciapokalen – kommer till Stockholm.
Boka redan nu in den 25 – 27 november 2016 i din agenda, så har du inspirationen för hela 2017 säkrad…
Här en av många filmer från Fitnessfestivalen 2015. Just denna är producerad av MusclesTV.
