Kvällstidningarnas 7 mest korkade dieter

Det finns få saker som är lika önskvärda i dagens samhälle som att vara smal. Problemet är att det är jobbigt att ta sig i form, och vem orkar göra något som är jobbigt? Därför är det inte så konstigt kvällstidningarna ägnar en stor del av sin tid åt att rapportera om olika dieter som magiskt ska ta bort den jobbiga biten.

Dessa mirakelkurer påminner med sitt lycksökeri lite om gamla tiders alkemi, där man försökte framställa guld av järn och andra billiga ämnen. År 1980 lyckades man faktiskt göra guld av bly, men då inte på grund av alkemi utan med vetenskapliga metoder och med stor energiåtgång. På samma sätt kan mirakeldieterna få dig att gå ner i vikt, men inte av anledningarna som deras gurus påstår, utan för att folk oftast äter mindre då de inte får äta vad de vill.

Vi på BODY har inte mycket till övers för varken alkemister eller bantningsgurus, och därför presenterar vi här sju av kvällstidningarnas favoritdieter, och berättar varför de inte håller vad de lovar. 

NR 7: Stenålderskost

Att äta som man gjorde på stenåldern är inte skadligt, men förespråkarna gör samtidigt anspråk på många förtjänster som inte är klarlagt att kosten verkligen kan leva upp till. Om vi börjar med hälsoaspekterna framhåller stenåldersfanatikerna (som har klara kulttendenser) att stenåldersmänniskorna inte led av dagens välfärdssjukdomar och att detta skulle bero på kosten.

Till att börja med skiftade det kraftigt vad denna kost egentligen innehöll – precis som det skiftar vad dagens naturfolk fyller kistan med – och för det andra rörde sig de mer, åt mindre och dog tidigare. Vad gäller viktminskning kan stenålderskosten ibland funka, men då beroende på att folk helt enkelt äter mindre när de går över till stenålderskost – inte för att nötter och rött kött inte går att bli fet av.

Dessutom blir det i ärlighetens namn en rätt opraktisk diet att följa i längden då det är så mycket som måste uteslutas. Först ryker pasta, bröd, ris och så vidare, och det kan man väl leva med – men när man sedan ska börja ta fram luppen för att kontrollera att maten inte innehåller mjölkprodukter, salt eller socker blir det plötsligt mer extremt. Det blir ärligt talat väldigt svårt att leva så enkelt som de gjorde på stenåldern.

NR 6: GI

Här måste vi börja med att fråga oss vad GI-kost egentligen är. I dess ursprungliga mening rörde sig det om att äta kolhydrater med lågt GI, men den populära tolkningen är snarare något slags semi-Atkins-diet nästan befriad från kolhydrater. Låt oss inrikta oss på den ursprungliga varianten och återkomma till Atkins senare.

Det finns en anledning till att GI-metoden tappat i popularitet: Den fungerar inte. GI har inget med viktnedgång att göra. Det går att gå ner på kost med lågt GI, men det går lika bra att gå ner på kost med högt GI. Tolkningarna av GI-begreppet är stundtals rent löjeväckande då kvällstidningarna påstår att man blir smalare av att hälla fett på allt eftersom det sänker GI:t.

Mycket av den så kallade GI-kosten är bra mat: oraffinerad och rik på fibrer och näring. Men mycket är å andra sidan raka motsatsen. Skulle Nutella (GI 46) vara bättre för formen och hälsan än kokta morötter (GI 82)?

NR 5: LCHF

Väldigt lite kolhydrater och väldigt mycket fett är LCHF-metodens melodi. Här hittar vi återigen en diet som kan fungera för många, men inte av de anledningarna som dess förespråkare (hos vilka kultbeteende är regel snarare än undantag) brukar framhålla.

Det finns inget magiskt med att med att äta fett istället för kolhydrater – kroppen har rent av lättare att omvandla ett överskott av fett till kroppsfett än motsvarande överskott av kolhydrater. Om vi ska vara krassa är det faktiskt extremt svårt att få kolhydrater att ombildas till fett överhuvudtaget. ”Men det höjer insulinet så allt fett lagras in!!!”…vi har hört den förut. Men på A svarar vi att fett lagras fint även utan insulin och på B svarar vi att protein ger lika mycket insulinpåslag som kolhydrater.

En del går så klart ner i vikt när de kör LCHF, men då för att de helt enkelt äter mindre. Om man äter mindre för att man håller sig mättare på den typen av kost är det naturligtvis en stor fördel. Men det gäller långt ifrån alla, och för tränande som oftast vill ha en relativt stor mängd protein i sin kost, blir det dessutom svårt att komma upp i de höga energiprocentnivåer av fett som metoden föreskriver (oftast kring 80 energiprocent). Dessutom är kolhydrater knappast till nackdel i träningen – snarare tvärtom. 

NR 4: Atkins

Här handlar det helt enkelt om att skära ner på kolhydraterna, punkt slut. Men till skillnad från LCHF betonas proteinet mer än fettet. Det fungerar naturligtvis att gå ner i vikt på det viset, men precis som tidigare nämnts är inte just avsaknaden av kolhydrater i sig nyckeln till viktnedgången, utan det minskade kaloriintaget.

Den stora proteinmängden kan dock bidra till en ökad mättnad, men bristen på kolhydrater kan också, återigen, vara negativt för träningen. Dessutom är Atkins tveksamt ur ett hälsoperspektiv eftersom metoden ofta kan bli lite extrem och ensidig i praktiken. Ett exempel är att många Atkins-vänner ofta käkar massiva mängder charkprodukter, och därmed har ett hälsovådligt intag av nitrit. Och just den typen av risker löper man alltid när man utesluter många saker ur sin kost.

Det blir lätt att få i sig för mycket av något otrevligt ämne, och myntets andra sida är att det kräver betydligt mer planering för att täcka alla kroppens behov. Generellt fungerar dessutom hjärnan bäst när den matas med kolhydrater, och det kan ju vara trevligt även under diet. 

NR 3: Pulverdiet

Här finns det massor av varianter på pulver, men principen är densamma: Byt ut mat mot pulver. Nu börjar vi nå de riktigt knasiga dieterna på listan. Att dricka pulver istället för att äta mat är en rejäl tankevurpa på diet. Eftersom flytande föda mättar sämre än fast är det förvisso ett perfekt råd – till någon som vill gå upp i vikt.

Det här är nog anledningen till att pulverfantasterna också hör till de värsta jojo-bantarna. Man orkar oftast bara hålla ett lägre kaloriintag under en begränsad tidsperiod med hjälp av pulver, och sedan halkar man dit igen. Dessutom brukar pulvren vara näringsmässigt tveksamma, med en stor del av kolhydraterna från sådana pärlor som fruktos och protein från halvdåliga källor.

Dieten leder också lätt till ett för lågt fettintag, vilket kan vara negativt för hälsan om det får fortgå under en längre period. Och hur kul är det egentligen att byta ut riktig mat mot pulver? Möjligtvis funkar det om man inte tycker om mat, men då skulle man nog inte behöva gå ner i vikt i första läget. 

NR 2: Danska rikshospitalet

Den här dieten finns i ett gäng olika utföranden – gemensamt för dem alla är att de inte har något med det danska rikshospitalet att göra. De går oftast ut på att äta extremt få kalorier under en begränsad tidsperiod och oftast tillskrivs de dessutom en magisk förmåga att höja ämnesomsättningen efter denna period.

Ämnesomsättningseffekten är en lika stor bluff som namnet på dieten och näringsinnehållet är även det högst tveksamt (även om det varierar beroende på vilken variant av bluffdieten man får tag på). Viktnedgången går det inte att argumentera mot eftersom kaloriinnehållet är så lågt, men någon långsiktig lösning är knappast denna mirakelkur.

Dietens innehåll är egentligen rätt underhållande. Menyförslagen åtföljs av skrämselpropaganda om vad som händer om man råkar missa den sockerbit man ska ha i kaffet, följer planen i något annat än exakt 13 dagar eller rent av har fräckheten att tugga ett tuggummi under dieten – då är allt tydligen helt bortkastat. Får inte den typen av smörja det att ringa varningsklockor i huvudet på en har man nog större problem än vikten. 

NR 1: Fruktbantning

Den må låta sund och nyttig, men den är antagligen den mest hälsovådliga metoden av dem alla. Att uteslutande äta frukt leder till brist på protein och fett. Att det är en ren katastrof för träningen är självklart, men på lite sikt kan det rent av vara livsfarligt då dessa ämnen är essentiella.

Kan man gå ner i vikt genom att bara äta frukt? Absolut. Särskilt eftersom ens muskler kommer att förtvina i sällan skådad takt då det inte finns några aminosyror tillgängliga för proteinsyntes. Frukt är dessutom inte riktigt den fantastiska grej som det ofta påstås.

Missförstå mig inte nu: frukt är hur fint som helst som del i en balanserad kost. Men man kan utan vidare skippa frukten helt till förmån för exempelvis grönsaker om man vill ha ett kalorisnålare alternativ. Felet ligger så klart inte hos frukten i sig, utan hos galningen som kom på att göra en diet som enbart var baserad på den. Men det är klart – det finns religiösa sekter som hävdar sig leva på enbart luft, och i skenet av det ter sig väl fruktdieten relativt vettig.

Om man till äventyrs skulle behöva ytterligare ett argument till att hålla sig borta från allt vad fruktbantning heter kan man ju fundera på huruvida det är ett gott omen när en diet i folkmun är känd som Linda Rosing-metoden? 

Gillade du artikeln? Missa inte att gilla BODY på Facebook!