Vi människor har en tendens att missa skogen för alla träd. När det gäller kost och träning handlar det ofta om att vi missar de stora mönstren för en massa småpetande.
Om studien
Den här studien undersökte tre olika dieter för människor med metabolt syndrom (ett kluster av symptom som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom, exempelvis höga blodfetter och högt blodtryck) under en viktbalansfas med kontrollerad kost (VB), en viktnedgångsfas med kontrollerad kost och träning (VN), samt en frilevande (det vill säga ingen kontrollerad kost) viktbalansfas (FVB).
En kost var en modifiering av DASH-dieten (M-DASH), alltså en kost som är specialutformad för att motverka högt blodtryck (DASH = Dietary Approaches to Stop Hypertension).
Hypotesen var att olika proteinkällor, mest från vegetabiliska källor eller mest från animaliska, kunde göra skillnad, så M-DASH bestod mest av vegetabiliska proteinkällor. De andra två grupperna fick en kost kallad Beef in an Optimal Lean Diet (BOLD) och Beef in an Optimal Lean Diet Plus Protein (BOLD+). Proteinandelen i M-DASH och BOLD var cirka 18 procent samt 27 procent i BOLD+.
Studiens upplägg
Deltagarna var 30–60 år gamla, överviktiga eller feta, med metabolt syndrom. 62 personer genomförde studien. De första två veckorna gick alla på samma diet, en standarddiet som kallades Healthy Average Diet (HAD). Helt enkelt en viktbalanskost motsvarande allmänna kostrekommendationer.
Därefter randomiserades, det vill säga slumpades, deltagarna till någon av testgrupperna. VB pågick sedan under sex veckor och likaså VN, där det dagliga kaloriunderskottet som skulle åstadkommas var minst 500 kalorier. FVB pågick sedan i 12 veckor där de som sagt fick sköta kosten själva. Men även om de inte längre fick kostprogram från forskarna så ombads de att följa samma diet på egen hand. Som hjälp fick de utbildning av en registrerad dietist.
Vid kontrollerna för olika utfall mättes vikt, längd, midjemått, kroppskomposition med röntgen (DXA), blodtryck och vaskulär funktion (en markör för hjärt- och kärlshälsa) plus en massa blodprov. Blodproverna mätte fastande glukos- och insulinnivåer, triglycerider, totalkolesterol, LDL-kolesterol, HDL-kolesterol och C-reaktivt protein (CRP) som är en markör för inflammation.
Resultatet av studien
Som titeln redan hintat om så visade resultaten att alla grupper blev lite friskare av att helt enkelt äta nyttigare och gå ner i vikt. Även om 62 deltagare genomförde studien hela vägen så var det några fler som inledde den, emellertid var avhoppen ungefär lika i alla grupper, så det fanns ingen uppenbar skevhet i vilken diet som folk hoppade av (något som annars skulle vara ett problem i tolkningen av resultaten).
- Grupperna följde dessutom sina protokoll hyfsat, men tyvärr var det en sämre följsamhet i BOLD under VB.
- Deltagarna gick ner lite i vikt redan under HAD och även under VB, men framför allt, såklart, under VN.
- Kroppsfettprocenten minskade med i genomsnitt 8–9 procent i alla grupper jämfört med HAD.
- Fettfri massa ökade med 2–3 procent och midjemåtten minskade.
- Men återigen, ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna.
Jämfört med 100 procent metabolt syndrom vid inledningen så var det 80–90 procent vid VB och 50–60 procent vid VN, och det höll sedan i sig under FVB. Förändringarna var starkast korrelerade med viktnedgången snarare än diettyp.
Det är uppenbart att en hälsosam livsstil med viktnedgång är primärt för överviktiga/feta och metabolt sjuka människor, inte detaljerna. Foto: Ximagination
Analys av studien
Det här är en ovanligt bra studie. Många deltagare under lång tid och väldigt god kontroll (trots det blev det tyvärr lite sämre följsamhet hos BOLD under VB). Det är också en mycket homogen grupp med strikta inklusionskriterier, vilket innebar en rekryteringsprocess på över 2,5 år (!). Av den anledningen tycker jag vi kan ta resultaten på stort allvar.
Det är uppenbart att en hälsosam livsstil med viktnedgång är primärt för överviktiga/feta och metabolt sjuka människor, inte detaljerna. Nu var visserligen dieterna ganska lika, vi har ju ingen aning om hur exempelvis en extremt fettsnål vegankost eller en LCHF-kost hade stått sig i konkurrensen.
Men om vi håller oss till de här resultaten kan vi ändå dra en del slutsatser. Vad som är nyttigast för den som är smal och frisk är oklart, det finns fortfarande anledningar att tro att exempelvis M-DASH på grund av en högre mängd vegetabilier är mer hälsosam, och att BOLD+ på grund av sitt protein är bäst för den som vill bygga muskler.
Det här var hur som helst en mycket bra studie, och vi hoppas på fler studier av den kalibern för att ge svar på andra frågor; gärna frågor som är än mer relevanta för majoriteten av BODYs läsare.
Referenser
- Hill AM et al. Type and amount of dietary protein in the treatment of metabolic syndrome: a randomized controlled trial. Am J Clin Nutr. 2015 Oct;102(4):757-770