Den som laddar upp inför en tuff ansträngning ses ofta pratandes med sig själv för att verkligen pusha psyket inför ansträngningen. Men ger detta en mätbar effekt, eller är det bara något som görs trots att det är helt onödigt?
En hel del av din prestation sitter faktiskt i huvudet. Foto: Sanjeri
Studiens upplägg
En grupp forskare var intresserade av att testa detta på prestation i konditionsträning. 24 personer (15 män och 9 kvinnor) som konditionstränade regelbundet deltog i denna studie. Först genomfördes ett cykeltest till utmattning för att mäta maximal kraftutveckling (peak power output, PPO), maximal syreupptagningsförmåga (VO2Max) och grad av upplevd ansträngning (rating of perceived exertion, RPE).
Vid andra tillfället – minst 72 timmar efter det första – genomfördes ett tid-till-utmattningstest (TTU) där man cyklade så länge man orkade på 80 % av sin tidigare uppmätta PPO. Här mättes även RPE och hjärtfrekvens. Minst 14 dagar senare genomfördes ytterligare ett TTU, men här hade man nu blivit randomiserad (slumpad) till antingen en ”self-talk grupp” (ST) eller en kontrollgrupp (CON) – 12 i varje.
Ingen visste här vilken tid de fått vid test 2. Laktat, RPE och hjärtfrekvens mättes. ST fick instruktioner för hur de skulle tala positivt till sig själva under sin normala träning mellan test 2 och 3. CON uppmuntrades också att träna på som vanligt, men utan några instruktioner om ”self-talk”.
Studiens resultat
- Resultaten visade en statistiskt signifikant ökning av TTU i ST men inte för CON. Detta resultat kvarstod efter att man hade räknat in det faktum att det fanns en viss skillnad mellan grupperna redan innan. Detta innebär att skillnaden förmodligen inte enbart beror på att ST var mindre tränade än CON.
- ST hade även högre kadens (stegfrekvens) vid ett av tre mättillfällen, men för CON sågs ingen sådan skillnad. Vid ett av studiens tre mättillfällen var även RPE signifikant lägre hos ST jämfört med testtillfälle 2. CON ökade inte.
Sammanfattningsvis gav en 14-dagarsperiod med uppmuntrande snack en viss ökning i tid till utmattning, en lite förbättrad kadens och en viss sänkning i RPE vid ett uppföljningstest jämfört med ett förtest (alltså test 3 jämfört med test 2).
Analys av studien
Skillnaderna är små, men ändå intressanta. Hjärtfrekvens och laktat påverkades inte, så framför allt kan effekten utifrån detta bara anses psykologisk. Men med tanke på att det saknades fler biologiska mätningar i den här studien ska vi inte utesluta även biologiska effekter.
Om just det här ST-upplägget som användes här är ”det optimala”, och om det finns stora individuella skillnader för vad som är effektivt kan vi inte veta. Men vi har i alla fall, tack vare vetenskapen, fått mer på fötterna för att hävda att en hel del faktiskt sitter i huvudet.
Referenser
- Blanchfield AW et al. Talking yourself out of exhaustion: the effects of self-talk on endurance performance. Med Sci Sports Exerc. 2014 May;46(5):998-1007.
Gillade du artikeln? Missa inte att gilla BODY på Facebook!
