För dig som tror att du gjort allt, eller till dig som behöver en upplevelse utöver det vanliga, kommer här en kort guide i livet backstage på en byggar- och fitnesstävling. Det liknar inget annat man kan uppleva utan väldigt hallucinogena tillsatser i sitt förmiddagsfika.
Miljön
Att inträda i backstageområdet är lite som att passera en sorts tidssluss, där inga av samhällets övriga regler längre gäller. Allt som anses onormalt i vanliga livet är helt ok backstage, och det som är normalt på andra sidan slussen är helt otänkbart här.
Backstagemiljön kan i och för sig skilja sig en smula initialt. Innan området invaderats av atleterna och deras bihang, de så kallade coacherna, är skillnaderna större än senare, då det oftast liknar ett Sodom och Gomorra i miniatyr oavsett ursprungligt skick.
Ett backstageområde är oftast ett källarutrymme, med kala väggar och golv. Allt av betong. Väldigt hemtrevligt. Ibland kan backstageutrymmet vara misstänkt likt en panncentral med rör, oljetråg och annat med hög mysfaktor.
Plast, plast, plast
Oavsett vilken typ av boning som för dagen fått ge plats för backstageområdet, är det alltid klätt i plast, vilket gör att vän av ordning anar att här avgörs måhända årets SM i lavemang?
- Plast på golv, vilket i kombination med diverse smet som de tävlande väljer att pryda sina kroppar med, snabbt gör underlaget mer lättglidet än en curlingbana.
- Plast på väggar, vilket inbjuder till att sätta sin tag eller sitt bomärke i form av en smetig handflata på lämpliga ställen.
- Plast i tak för att förhindra att den besviknes matlåda fäster snyggt bredvid det flimrande lysröret.
- Plast på toasitsen som klibbar så där skönt mot stjärtamentet.
- Plast, plast, plast.
Förbundet har en given samarbetspartner och storsponsor i varje byggplastproducent.
Människorna
Backstage är mänskligheten indelad i två stora grupper: atleterna och coacherna. Sen förekommer även smärre inslag av så kallade backstageansvariga, baguetteskådare och råttfångare (de två senare ingår i det som vanligen kallas fluktare). En och annan journalist kan också skådas understundom.
Coacherna
Coacherna finns i två slags skrudar. Hannarna har shorts som tydligt visar vaderna, linne, tjock guldkedja och handduk. Honorna har extremt tighta byxor med orimligt låg midja, trång top som visar väldigt mycket av behagen och två timmars krigsmålning. Plus handduk.
Coachens uppgifter är bland andra att visa vilket offseasontryck de har, att hålla reda på när atleten inte får dricka, att hålla reda på atletens skor om det är en bodyfitnesstjej och att hålla reda på rabattkupongerna till McDonald’s om det är en tungviktskille.
Coacherna är alltid mer nervösa än atleterna och frågar de backstageansvariga ungefär femtio gånger i timmen när deras adept ska upp på scenen. Trots det befinner sig alltid coachen på expot när det är fem minuter kvar och atletens kropp är lika vit som en lina på en Stureplanskrog. Coacher har inte utvecklat någon form av tidsuppfattning, tydligen.
Atleterna
Atleterna är de dominerande backstage och de som informellt bestämmer. Deras beteende är mycket märkligt. Mesta tiden fördriver de liggande på rygg, mumsande på frigolit med något som ser ut som rödfärg eller diarré på. Frigoliten inmundigas tydligen helst utan något att skölja med.
Ingen annanstans väljer människor att äta något så torrt utan läskande dryck. Men vi ska inte glömma att de människor som vistas backstage, lever sina liv enligt sina egna regler och lagar och vanligtvis en smula vid sidan av det vi kallar samhället.
När frigoliten är slut övergår många till att äta chips. Ungefär som på en normal bjudning, alltså. Först mat, sedan snacks. Vissa sociala ritualer som liknar vanliga människors har även atleterna, alltså. Men det är något som inte stämmer med dessa varelser. De sköljer inte ner sina chips med vare sig en Carlsberg, en grogg eller ens en tvåliters cola. Nähädå, torrt ska det vara.
Trots denna atleternas motvilja mot dryck kan man ändå efteråt hitta både tomma flaggpunschbuteljer, billiga vinpavor utan bottenslatt och en och annan bättre likör. Vem som druckit dessa är oklart.
Dresskod – eller avsaknad därav
Atleterna har mycket märkliga dresskoder. Större delen av tiden har de väldigt mycket kläder på sig. Sällan kan man skåda så många sorters tofflor, mössor, vantar och morgonrockar som i ett backstagerum. Lägger man därtill en överrepresentation av diverse kuddar, sovsäckar, luftmadrasser och tältsängar kommer man osökt att tänka tillbaks på sin barndoms scoutläger. Minus knoparna då.
Vid en snabb överblick skulle man kunna tro att atleternas favoritsyssla är att sova. Det mesta verkar vara inriktat på bästa möjliga sovkomfort; mjuka kläder, fötter i högläge, pösiga kuddar och täcken och ett och annat gosedjur.
Men när man just tror att de små liven har somnat, så övergår de till att klä av sig. Inte en tråd ska täcka kroppen! Kläder är tydligen något som är av ondo, för vips så omges man av kroppar i olika grader av nakenhet.
Vissa av atleterna är präglade av någon sorts lutheransk fostran för de täcker nödtorftigt vissa delar av kroppen med minimala tygtrasor, coachens imposanta skugga eller i vissa av de manliga atleternas fall…en socka? Eller är det en äggvärmare? Eller en svan?
Fan vet, men hursomhelst är den del av kroppen som på en normalbyggd svensk man buktar ut och blir glad av fuktig värme för dagen täckt av något virkat och färgglatt. Som om det skulle få omgivningen att inte titta, typ…
Vissa damer väljer att skippa det struliga med att täcka diverse behag. Nä, varför inte helt ogenerat traska omkring som en sorts Cyber-Eva mumsandes frigolit? Till glädje och gamman för råttfångarna, om inte annat.
Atleterna vill tydligen även vara väl insmorda med något som är misstänkt likt det de smetar på frigoliten. Naken från flintskalle alternativt extensions till lilltå vill atleten att coachen ska endera smeka och smeta iförd gummihandske eller leka ”Extreme Makeover: Home Edition” med rollern. Huvudsaken att det blir brunt, på gränsen till svart.
Sen ska det pumpas. Pumpa betyder att man gör samma sak med femkiloshantlarna som man gör med femtiofemkiloshantlarna på gymmet hemma. Det både låter och ser väldigt jobbigt ut.
Backstageansvariga
Backstageansvariga finns i två arter; de förvirrade och de med koll. De med koll är vanligast i svenska inlandet och kan redan när tävlingen börjar med max 30 sekunders felmarginal avgöra när sista klassen ska slå sin första dubbelbicce. De kan dessutom trolla.
- Om någon atlet får slut på frigolit så trollar den backstageansvarige fram ett paket osaltad frigolit.
- Om en nummerlapp på något mystiskt vis fått vingar trollar den backstageansvarige fram en ny med rätt nummer och flyttar den dessutom till rätt sida av tävlingsdräkten efter att coachen tappat förmågan att skilja höger och vänster i nervositeten.
De backstageansvariga känns lättast igen på att de alltid har fotriktiga skor och svettig panna. Deras revirutsträckning innebär åtskilliga mils förflyttning under en dag.
De förvirrade återfinns vanligen på sydliga breddgrader. De brukar välja att endast förstå sitt eget läte och har likt coacher ingen tidsuppfattning. De väljer dock oftast att maskera detta genom att bestämt skrika ”On stage NOW!” när det är fem klasser kvar innan det är dags. Emellanåt roar de varandra med practical jokes som att inte säga till när atleterna ska upp på scenen eller att glömma att plocka av de tävlande diverse smycken, luvor eller trätofflor. ”Alltid kul att se domarnas miner” är deras paroll.
Resten
Fluktarna är uppdelade i de vanligaste, som är råttfångare, och cirka tio procent baguetteskådare (Källa: RFSL). Dessa utmärks av en näst intill transparent kropp och en färgneutral klädedräkt samt ett jävligt stort objektiv.
Att glida fram genom rummet osynligt och diskret i sin jakt på de livsnödvändiga fluktarna och inte minst livets verkligt goda; bilderna! Tråkiga förbundsgubbar har på senare tid bedrivit hetsjakt på denna art, vilket gjort deras liv betydligt svårare. Deras framtida existens är för tillfället osäker.
Slutsats
Om alla dina berg redan är bestigna, alla eremiter besökta, och alla världens insekter provätna, så kan byggartävlingens backstageområde mycket väl vara din sista kvarvarande milstolpe. Se dock till att grunda med fast föda och packa rätt. I övrigt har du härmed fått alla tips en överlevande kan avge.
Språkbruk
Språket backstage är säreget och inte alltid enkelt för den oinvigde att tyda. Här följer en kort parlör, för att du ska undvika de värsta missarna:
Gillade du artikeln? Missa inte att gilla BODY på Facebook!
