Jag har länge blivit upprörd när folk talar om fettförbrännare. Det är fusk! Därför blir jag arg. Samtidigt blir jag arg för att jag betvivlar att skiten funkar. Fast då borde jag skratta åt dem som trycker i sig det. Jag inser att jag inte vet om det funkar eller inte. Snälla, hjälp mig reda ut vad jag stör mig på!
DAVID svarar:
En ”fettförbrännare” kan syfta på en av två saker. Ofta är fettförbrännare ämnen som egentligen inte påverkar förbränningen (oxidationen) av fett alls, utan bara påverkar frisättningen av fett från kroppens fettceller. Exempel på sådana är centralstimulerande ämnen såsom koffein som fungerar som en beta-agonist.
Det betyder att dessa ämnen har förmågan att binda till samma receptorer som adrenalin gör och eftersom adrenalin ökar frisättningen av fett från fettcellerna kommer också de ämnen som kan binda till och aktivera samma receptor också göra det. Men detta leder bara till att triglycerider i fettcellerna bryts ner till fria fettsyror och åker ut i blodet.
Så länge fettet bara har nått blodet händer ingenting med fettet och om vi inte ökar oxidationen av fett genom att röra på oss kommer detta fett snart att lagras in igen. Vid fysisk träning är heller aldrig den tillgängliga mängden fett en begränsande faktor för hur mycket som oxideras, det finns så gott som alltid mer fettsyror i blodet än vad muskeln kan ta upp och förbränna, så att anstränga sig för att öka mängden tillgängligt fett i blodet har ingen rimlig mätbar positiv effekt på fettoxidationen.
Den andra betydelsen av ”fettförbrännare” är ämnen som har förmågan att öka kroppens värmeproduktion (termogenes). Här finns ett antal olika ämnen och bland de mest kända finns exempelvis ämnet capsaicin, som är det starka ämnet i chili. Här finns det en del stöd för positiva effekter, delvis beroende av aktivering av brun fettväv vilket ökar mängden fett som oxideras för att helt enkelt bilda värme.
Källa: (Varghese et al. Int J Food Sci Nutr. 2017).
