De flesta känner henne som världsmästare och innehavare av proffskort. Vi vet att hon levererar det som krävs för att vara bäst.På scenen strålar hon av allt hon har att ge, men när lamporna släcks är det få hon släpper inpå livet.
Skivorna hänger perfekt på varsin sida stången. Färgerna är viktiga, likaså ordningen. Med huvudet kallt, fötterna exakt placerade och medveten anspänning i låren står hon redo. Utförandet går som ett mantra genom kroppen när hon sänker ner. Maria har en tanke med allt hon gör. Inget lämnas åt slumpen och inga reps går förlorade. För att nå toppen är förmågan att uppslukas av uppgiften och se hur långt man kan ta det en förutsättning.
– Jag letar alltid efter förbättring och symmetri. I min spegelbild kommer det upp osynliga streck som mäter axlar, vidd, höft, förklarar hon.
Stökig start
Att ödsla tid på något ”för sakens skull” är inget Maria gärna gör. Redan som liten drömde hon om att erövra världen, då från hästryggen. Ridningen gav fokus och mening, något som behövdes när tonåren stundom blev stökiga.
– Jag spenderade hellre min tid i stallet än med näsan i skolböckerna. Det hände att jag hamnade i bråk, men istället för att backa hade jag inga problem att försvara mig. Jag behövde inte tillhöra någon grupp utan kunde vara själv. Det var galet. Jag blev avstängd från plugget, berättar hon.
Efter bara ett år på gymnasiet insåg Maria att det inte skulle fungera och hoppade av. Istället utbildade hon sig till massageterapeut och började jobba.
Även hemma kom temperamentet till uttryck. När det hände blev bestraffningen tävlingsförbud, vilket medförde att hon missade att ta sig till SM. Engagemanget för ridningen avtog och när hon var 19 år sålde hon sin sista häst och åkte en månad till Australien.
Kärlek och enduro
Väl hemma igen infann sig en stor tomhet. Efter att tidigare ha lagt all tid i stallet stod Maria plötsligt utan något att ta sig för. Några år dessförinnan hade hon köpt en lätt motorcykel och intresset för motorer tog nu över. Hon utökade med en Harley Davidson och fick upp ögonen för enduro; en blandning mellan cross- och skogskörning genom terräng, med svängar mellan träd, stenar och rötter. På en fest träffade hon Kenta som hade kört cross-VM. När han fick veta att hon hade en endurocykel tog han med henne ut till de värsta spåren och sa; ”Nu ska du få veta vad det handlar om”.
De blev ett par och när Maria bestämde sig för att börja tävla höll Kenta utrustningen i topptrim. Debuten blev Östra Open; en kedja av lopp som pågår mellan december och maj. Det gav mersmak och sedan dess har hon kört nästan varje år och även ställt upp i SM. Efter ett uppehåll när hon blev mamma gjorde hon även en ansats att ta sig till VM, men tvingades inse att den involvering som krävdes helt enkelt inte gick att uppbringa.
Tid och planering
För att göra det möjligt att styra sin egen tid beslutade Maria att studera till naprapat. Det innebar att hon behövde läsa upp sina betyg med tillhörande praktik, och hon hamnade då inom socialpsykiatrin som boendestödjare. Ett jobb hon verkligen gillade.
– Vi åkte hem till människor som var deprimerade eller hade psykoser. De behövde mycket coachning och det handlade om att hjälpa folk att bli självständiga. Inte göra jobbet åt dem, utan hjälpa dem finna verktygen för att göra det själva, förklarar hon.
När praktiken var slut stannade Maria kvar och blev med tiden samordnare inom neuropsykiatrin, för personer med autism, Asperger och ADHD. Högst fungerande människor som har arbeten men som inte får till rutinerna i hemmet, med saker som att betala räkningar. Kontakten gick i stort ut på att skapa struktur, något som skulle leda henne in till en helt ny värld.
Första kontakten med vikterna
Som en del i jobbet började Maria följa med en tjej till gymmet. I början stod hon mest vid löpbandet eftersom hon inte visste vad hon skulle ta sig för.
– Jag var skitnervös eftersom jag inte visste hur det funkade och var rädd att trilla av, minns hon skrattande.
Det dröjde dock inte länge innan hon började se sig om i lokalen och känna på vikterna. Det slutade med att hon några månader senare gav sig själv ett paket med PT-timmar i födelsedagspresent.
– Det är det bästa jag någonsin gjort. 2012 var året då jag till 100 % började leva fullt ut, känna harmoni, tillfredställelse, gick all in på kost och träning 24 timmar om dygnet. Det bästa som hänt mig!, utropar hon tacksamt.
Kunde inte få nog
Tränaren hon blev rekommenderad att anlita hette Alexander Bäckström. Han såg till att det blev seriöst direkt, med fullt ös från start. De kom överens om ett mål och Maria köpte det största PT-paketet som erbjöds. Förutom stenhård träning lade Alex också fram ett saftigt kostupplägg som hon först blev lite överrumplad av. Samtidigt var det häftigt och hon följde honom slaviskt. Varje helg betydde hemläxa och varje utmaning antogs lätt maniskt.
– Han skickade youtube-länkar på helt omöjliga upplägg som jag gav mig fan på att jag skulle klara. Jag var helt euforisk och satt som ett psycho i bilen efter träning och skrattade och sjöng. Ville bara ha mer!, fnissar hon.
Träningen innebar avkoppling och tid för sig själv. Den fick henne att må bra! Bitarna föll på plats och det blev direkt en livsstil. Det kunde inte bli på något annat sätt.
– Innan kunde jag, rastlös som jag var, periodvis göra armhävningar, utfall, squats och situps 25–30 minuter varje kväll för att varva ner eller ut och gå flera timmar, men fick aldrig den där sköna känslan som man faktiskt får när man belastar tungt, som i riktiga viktade knäböj och marklyft, förklarar hon.
Det visade sig att hon var starkare än andra tjejer generellt och när Alex sa att hon skulle sopa mattan med motståndet om hon bestämde sig för att tävla, såddes ett frö som började gro.Tävlingsdebuten
Maria började googla på hur det gick till att tävla i fitness. Hon läste på om team och tänkte ”Wow!” när hon hittade Forever Fit by Better Bodies, men trodde aldrig att hon skulle platsa. Istället blev hon antagen till ett team i Borås och tyckte det var superhäftigt att få åka iväg och träffa andra. Poseringen nötte hon flera timmar varje dag för att förstå och få det att kännas naturligt.
– Jag ville vara säker på att jag hade
en chans, annars ville jag inte ställa upp, förklarar hon.
För att få ett utlåtande från någon med mycket erfarenhet vände sig Maria till Helene Ahlson. Det tog en tid innan de fick kontakt men till slut kunde de ses. Maria som fram tills dess skämts över sina ben instruerades i hur hon skulle stå för att lyfta fram höftböjaren och flexa låren. Plötsligt förstod hon! Helene såg potentialen i Maria och erbjöd henne möjlighet att tävla för Team Forever Fit.
Även om den aktiva tävlingskarriären är över har enduroåkandet fortfarande en självklar plats. Tre timmars tuff åkning är kardioträning som räcker långt.
Mental träning
Fram till första tävlingen övade Maria poseringsträning med Helene en gång i månaden, medan träning och kost fortlöpte med Alex som dagligt stöd. Stor vikt lades också vid mental träning, något hon haft med sig från unga år.
– Redan när jag var liten talade mamma med mig om att jobba mentalt. När jag red och skulle hopptävla visualiserade jag hur vi gick igenom hela banan, att det var positivt och gick bra. Likadant när det var problem med andra människor, som vuxna och lärare, berättar hon.
Inställning och mental träning går som en röd tråd genom allt Maria gör. Fokus på lösning och inte på det negativa – inte ens lyfta något sådant. Bara ha blicken dit hon ska och ställa in sig på att nå dit. Se möjligheterna. När hon äntligen gick upp på scenen i Decembercuppen 2013 hamnade hon på en andraplats, och ett par veckor senare stod hon som segrare på Luciapokalen.
Världen öppnar sig
2014 stod Maria så rustad med en helt annan meritlista än året innan. Nu var det Helene som ringde och frågade om hon ville vara med i huvudteamet. Givetvis blev svaret ”Ja” och några månader senare fördjupades samarbetet till hjälpcoach på team-träffar och backstage på tävlingar.
För Marias egen del blev nästa tävling SM, vilket genererade en VM-biljett till Toronto samma år. Där kunde hon kröna en osannolik segerkavalkad med att titulera sig världsmästare, mindre än ett år efter att hon stått som debutant på scenen i Lund.
Efter tävlingarna samlades alla deltagare på bankett som i en Hollywoodfilm, med fantastisk mat och stor fest.
– När vi fick veta att det skulle vara en bankett ville jag klä upp mig och göra mig fin. Väl på festen såg jag att alla som vunnit hade sin medalj på sig – utom jag som var lite för svensk och inte ville sticka ut, skrattar hon.
Efter påtryckningar bestämde hon sig redan då för att ansöka om proffskort. En del stöttade henne och tyckte att det var skitkul, men förvånad märkte hon att de flesta försökte prata henne ur det. De sa; ”Varför ska du tävla som proffs, är det inte roligare att tävla som amatör och kunna vinna?” och till slut drog hon tillbaks sin ansökan för att skaffa mer erfarenhet.
– För mig handlade det egentligen inte om att vinna, utan om att få börja om någonstans när jag uppnått det jag kan i övrigt. Många menar att proffstävlingar bara handlar om politik och så kanske det är, men då kan jag märka det själv, säger hon lite irriterat.
När maria måste välja mellan byggning och enduro blir det svårt. Klart står att hon inte räds att axla tunga utmaningar.
Nederlag och revansch
Maria började testade sin kapacitet genom att inte vara lika strikt i sitt upplägg. Hon slappnade av för mycket och tappade fokus. Jobbade för mycket och sov för lite. Det var många detaljer som inte klaffade och när det var dags för EM stod hon osäker och fylld av prestationsångest. Tidigare hade ingen vetat vem hon var, men nu kände hon förväntningarna på sig att leva upp till världsmästartiteln.
– Jag hade inte kul. Det syntes att jag inte var självsäker utan istället ihopsjunken, utan att sträcka på mig. Jag kommer ihåg att jag tänkte ”fy fan, kan det här snart va över”, minns hon.
Efter tävlingen var hon missnöjd med både placering och prestation. Lösningen blev att några veckor senare ställa upp i Olympia Amateur, för att få chans att sätta formen och göra det bättre.
– Jag ältar. Det var samma sak när jag var liten och tävlade med hästarna. Från ena tävlingen till andra var det en j-a transportsträcka när jag rabblade; gör om, gör rätt. Det är en sådan otillfredsställelse i kroppen. Jag bara måste få göra om. Lösa de små detaljerna och sätta ihop allt så att det blir bra. På Olympia fick jag åka tillbaks i en bättre form och kunde känna mig nöjd, förklarar hon.
Med ett nederlag i bagaget men en hel rad lärdomar rikare stod Maria nu istället rustad att återkomma till EM 2016. Den här gången kändes allting rätt; resan, laddningen, människorna – hon kunde till och med ha roligt backstage.
– Det är så lätt att säga till någon annan att ”Ha roligt på scen! Det är din stund”. Själv har jag inte haft lätt för det alla gånger, men nu hade jag det. De andra i team Sweden och inte minst landslagscoachen höjde stämningen genom att höras från publiken. Johnny Grape stod långt bak, dansande och svajande med armarna. Det var så jävla häftigt att känna den energin och att bli så glad!, ler Maria.
Sig själv närmst
Att hon är självständig och aldrig har känt något behov av att tillhöra en grupp är inget Maria sticker under stol med. Tvärtom tycker hon att det är skönt. Hon vet hur hon vill umgås med folk och när hon inte vill göra det.
– Jag har börjat vara lite mer social men jag måste välja ut när och hur för att inte bli dränerad. Jag klarar inte av att ha mycket nära möten med folk en hel dag, förklarar hon.
Helst umgås Maria under tystnad och gör saker tillsammans med andra utan att det måste pågå en dialog hela tiden. Hon har några vänner som det funkar att umgås så med. Det är en skön trygghet. Integritet är viktigt och att inte behöva förklara sig, samtidigt som man måste kunna vara ärlig och rak.
Bästa avkopplingen sker på gymmet. Utöver sina egna pass kör hon på med Alex två till tre dagar i veckan för kvalitetssäkring. De lägger tonvikt på ben, axlar och rygg där hon vill utveckla kvalitetsmassa och skapa differens mellan rygg, midja och rumpa. Han leder henne igenom och hon tillåts vara gruffig utan att säga något. De bara kör. När hon tränar själv blir det lätt avbrott av att folk vill småprata. Det händer aldrig när hon kör med Alex, istället känner hon bara ett stort lugn just den stunden. Fullkomlig harmoni i kroppen.
Ansvarsfyllt uppdrag
Maria har inget behov av att prata om andra eller lägga sig i vad de gör, men det har hänt att hon känt sig tvungen att säga sin åsikt när hon sett nybörjare som fått direkt ohälsosamma riktlinjer från oseriösa coacher. Tyvärr upplever hon att vissa inte verkar bry sig. Rådet hon vill ge till den som söker vägledning är att hitta någon som har både kunskap och hjärta. Ibland kan vägen fram vara att bromsa och hitta balansen. Därför händer det att Maria avråder sina adepter från att gå upp på scen. Att tävla ett visst datum kan aldrig vara viktigare än att personen är mentalt och fysiskt redo. Somliga vill bara upp på scen och struntar i att de misshandlar sig på vägen dit. Kroppen är i kaos. Det är inget som hon vill stå som ansvarig för.
– När jag inleder ett samarbete vill jag börja på plus minus noll, så att hormoner och allting är på plats innan vi börjar justera och kan se hur kroppen svarar. Det är inte alltid alla tycker att de har tid med det, men det är viktigt. Vissa behöver man inte ens ändra. Det händer grejer ändå när de får upp kontinuiteten och koll på bitarna, förklarar hon.
Alla som vill kan anlita henne och hon har klienter som inte har för avsikt att tävla, även om det oftast slutar med det ändå.
På frågan om vad som är hennes viktigaste uppgift som coach är svaret givet:
– Att lyssna. Man måste börja där. Höra vad personen verkligen vill och se vilka förutsättningar som finns. Alla som vill kan, men det går inte att anlita mig för att hitta motivationen. Den måste komma inifrån, slår hon fast.
Näring och energi
De praktiska momenten för att lyckas bygga upp och forma om sin kropp är tung träning och näringsrik mat. Betydelsen av bra kost lärde sig Maria tidigt av sin mamma som var homeopat och jobbade med naturmedicin. Syskonen fick aldrig en onödig värktablett utan gavs alltid naturliga läkemedel istället för antibiotika eller liknande. På samma sätt fick hon äta bra råvaror och ren mat från start. De serverades aldrig halvfabrikat utan åt istället mycket nötter, frön och naturell yoghurt. Som barn tyckte hon att det var jättetråkigt, men nu är det en självklarhet. På tomten går egna hönor som förser familjen med ägg och valet av kött faller gärna på vilt från trakten.
Mat innebär även avkoppling. Att genomföra en idé och skapa något i köket är ett sätt att vara kreativ.
– Jag älskar mat med mycket smak och är noga med vad jag äter. Är jag sugen på något så unnar jag mig det men då vill jag att det ska vara riktigt j-a bra. Mat ska inte vara onödigt, det ska vara gott, menar hon.
Tid för allt
Inför 2017 ansökte Maria återigen om proffskort och den här gången såg hon till att uppnå sitt mål att få det i sin hand på fyrtioårsdagen. Vilken som blir hennes första tävling återstår att se. Drömmen får vänta ännu ett tag. När det väl är dags vill hon kunna satsa ordentligt och just nu är det för många bitar som måste falla på plats.
– Hade jag varit yngre och bara haft mig själv att ta hand om hade jag åkt direkt till USA, men nu måste det stämma i tiden. Form och kropp funkar hur bra som helst, men man måste vara lite förnuftig när man har fler än sig själv att tänka på, ler hon.
Beslutet att avvakta lär inte betyda att Maria går sysslolös. Erbjudanden och idéer finns det ingen avsaknad av. Tvärtom har hon haft möjlighet att göra saker hon tidigare bara drömt om. Vilken väg Maria än väljer kommer det vara igenomtänkt och luststyrt, utfört med passion och perfektion som styrmedel.
Med Marias gedigna meritlista är vi spända på att se vad hon tar sig för härnäst.
Meriter
2006
3:aGotland Grand National, Enduro
2007
5:aSM, Enduro, dam
2013
2:aDecembercupen, Bodyfitness, +168
1:aLuciapokalen, Bodyfitness, +168
2014
1:aSM, Bodyfitness, +168
1:aVM Kanada, Bodyfitness, +168
2015
3:aEM, Bodyfitness, veteran
4:aEM, Bodyfitness, senior
3:aOlympia Amateur Spanien,
Bodyfitness, +168
2016
1:aSweden Grand Prix, Bodyfitness, +168
Overall: Sweden Grand Prix
3:aEM, Bodyfitness, veteran
1:aEM, Bodyfitness, senior
Overall: EM, Bodyfitness, senior
2017
Fick mitt PRO-card
5 snabba
Gnesta – ALICANTE
ENDURO – Styrketräning
Tävling – TRÄNING
Marklyft – CHINS
DEFF – BULK
Båda har sin tjusning
men det är roligare att vara
deffad, förutom dietface.
Marias 5 tips för framgång i träningsbranschen
1. Var stolt och tro på dig själv och det du gör.
2. Var ödmjuk.
3. Handla utifrån hjärtat.
4. Nischa dig.
5. Följ din intuition och magkänsla.
En vanlig dag för Maria
06.00 | Vaknar och gör 10-15 chins, 1-3 set, ibland mer. Går in och gör frukost till dottern. Svarar på mail, dricker kaffe och BCAA. Jobbar med upplägg, kost och träning.
08.00– 10.00 | Coachmöten, PT-jobb och posering.
10.00–10.30 | Frukost, telefonmöte. Kör bil för att träffa klienter eller egen PT.
11.00–13.00 | Egen träning.
13.15 | Lunch i bilen.
14.00–17.00 | Kundmöten med posering och coachning.
17.30–18.00 | Familjetid med middag och matlagning med mera.
20.30–21.30 | Kvällsmål, gärna mycket och länge.
Alltid i Marias kylskåp
* Kvarg
* Ägg från den egna hönsgården
* Keso
* Proteinpudding
* Sugarsnaps
* Kyckling
* Nötkött
* Iskall BCAA
