Det stormar därute. Inte bara i det stundande höstmörkret. Ute i världen virvlar orkaner av hopplöshet och domedagsprofetior om var vi är på väg. Som land, som värld, som människor. Ju mörkare orosmolnen blåser upp, desto mer sluter vi oss – men är det verkligen ett konstruktivt sätt att närma oss den nya framtiden?
Min tid som vikarierande chefredaktör på BODY är snart över. Vetskapen om att jag bara har ett fåtal ledare kvar att skriva påminner mig om att det är nu jag har era öron. Om bara några få utgåvor kliver jag av, så ska jag ta chansen att faktiskt säga något viktigt och utfärda en önskan, så är det nu.
Jag tänker mycket och reflekterar över alltets orsak och verkan. Går man inte till botten med problemen och belyser frågor från alla möjligt tänkbara håll kommer lösningen bara vara tillfällig, och troligen ofullständig. ”Du vet inte det du inte vet” är en sanning jag står vid. Alldeles för ofta tycker jag mig notera att slutsatser dras och åsikter proklameras, utan att självutnämnd estradör faktiskt vet vad hen talar om.
En del väljer att peka ut mig som naiv. Det händer att jag å min sida betraktar dem som cyniska. Inte sällan blir jag rent förbannad och alltför ofta kan jag inte låta det bero, utan känner en nästan tvångsmässig impuls att behöva belysa saken från ett annat håll. Som yngre lade jag timmar på att argumentera för min sak med alternativa synvinklar och när det var som värst höll faktagranskning mig vaken om nätterna. Med åren har jag vant mig vid att inte alltid behöva ta varje fight. Inte alltid följa första reaktion. Låta saker gå osagda och ha överseende med folk som väser ut sin skit. Allt har sin tid.
Skulle jag önska en sak, vore det att fler ville ägna sig åt reflektion. Tankar mår bra av att marinera. Precis som kött behöver tid att låta kryddornas smaker sjunka in, behöver vi fundera på vad som verkligen sägs, vad vi faktiskt tycker om det – och om det överhuvudtaget är sant? Är det inte sanning, är det då något vi ska använda våra tillfällen att höras med? Av allt som kan sägas – är allt viktigt att säga?
De flesta vet att de som tycker mest är de som kan minst. Så fort du börjar lära dig hur saker faktiskt ligger till, väcks nyfikenheten på riktigt. Det är först då, när vi kommer ur våra skal och börjar applicera olika teorier på oss själva som vi ser helheten och förstår hur saker och ting hänger ihop. Först då är vi redo att se situationen objektivt, utan att på förhand döma ut det vi faktiskt inte vet tillräckligt om. Det gäller såväl som träning som världen i stort.
Var nyfiken, lita på folk och snacka inte skit! Kanske får du fler vänner, alldeles säkert får du färre ovänner. Framför allt bidrar du själv till en bättre värld.
SARAH-IDA NYSTRÖM
TF. CHEFREDAKTÖR
Redaktören listar: 5 vägar att utvärdera
- Ha kul
Få tjejer är så mycket svensk fitness som Linnea Enstedt, ändå ser vi henne lika ofta på studsmattan och klätterväggen. Läs mer på sidan 32. - Influeras av andra
Att låta en partner leda träningen är en av många fördelar som träningsparet Joar Fällmar och Sara Kinnviks tipsar om på sidan 46. - Ny tyngdpunkt
Med gummiband adderade ändras reglerna för när en övning är tung. Testa gränserna med månadens fem specialare på sidan 74. - Lyft mindre
Är du van att dela in veckan i ett pass per muskelgrupp? På sidan 64 får du ett halvårsupplägg baserat på få repetitioner per muskel och pass. Läskigt va? - Lyft mer
I månadens träningsmetod, Y3T, guidas du istället genom perioder där du kör 100 repetitioner per set. På sidan 86 får du hela upplägget.
…välj sedan vad DU gillar.
