Profilen: Jerker ”Jay Jay” Johansson – skapare av sitt eget öde

Hårt jobb, vilja och balans – så ser det framgångsrecept ut som låtit Jerker ”Jay Jay” Johansson kombinera framgångsrikt tävlande med familjeliv, husbygge och karriär. Vi träffade den ödmjuke kroppsbyggaren för en pratstund om dåtid, nutid och framtid.
Text: Fredrik Nyman Foto: Seth Janson.

I ett stimmigt Solnahallen, mitt under brinnande Tyngre Classic V. Här träffar jag Jerker för första gången. Han är på plats för att coacha två adepter som båda gör sina respektive tävlingsdebuter under denna kylslagna påskhelg. Trots att han har mycket att tänka på utstrålar han ett balanserat lugn och tar sig otvunget tid att prata både med mig och de bekanta ansikten han stöter på i korridorerna. Efter snart 20 år i branschen har de blivit en del till antalet.

– Jag gillar att verkligen lära känna andra människor, bygga upp långvariga och ömsesidigt givande relationer. De personer jag kommer överens med ser jag helt enkelt till att hålla kontakten med, säger han på en inte alltför bred östgötska.

Någon frågar i förbifarten hur det gått för atleterna han coachat fram till och under helgens tävlingar.

– Enligt plan och förväntan. De är här för att se och lära, svarar han. 

Jag kan inte låta bli att spekulera i om de, liksom Jerker, också kommer få blodad tand och själva sitta här som ärrade veteraner om 18 år med samma glödande passion för sporten. Man kan ju bara hoppas. 

Från Mjölby till ”bodybuildingens Mecka”

Jerker växte upp i de västra delarna av Östergötland. Närmare bestämt i Mjölby, drygt tre mil utanför Linköping. Mjölby är en liten tätort med drygt 13 000 invånare och är för den motorintresserade kanske mest känd för Mantorp Park, en av Sveriges största och mest anrika racerbanor. Motorsport och racing har aldrig varit Jerkers främsta intresse, men han har alltid gillat bilar och har genom åren varit ägare till många.

– Personer i min närhet brukar skämta om hur jag ersätter mina cravings under diet med shopping. Denna diet var inget undantag, så jag köpte min senaste bil bara för några veckor sedan, skrattar han. 

Sport och fart i flera olika former har varit ett genomgående inslag i familjens vardag och Jerkers uppväxt följde samma spår. Redan från barnsben tillägnades stora delar av den lediga tiden åt både fotboll och tennis. Det som skulle komma att bli det sanna idrottsliga kallet var dock skivstången. Likt många andra i samma ålder imponerades Jerker av dåtidens actionhjältar. Stallone, Arnold och Van Damme var några av inspirationskällorna som fick Jerker att från sina föräldrarnas garage pröva på styrketräning parallellt med sitt övriga idrottande.  

När Jerker var 16 år gammal växte suget att leta utmaningar på nya håll och resultatet blev att han packade sina väskor och flyttade till andra sidan av Atlanten. Närmare bestämt till Kalifornien, där livet som utbytesstudent lockade.

– Jag vet inte var idén kom från om jag ska vara ärlig, då ingen av mina kompisar eller anhöriga någonsin hade nämnt något om att vara utbytesstudent, förklarar han.

Men sin karaktär trogen så spelade det ingen roll. Jerker har alltid gjort saker på sitt sätt, så när idén väl svetsat sig fast var det bara att genomföra. Något han aldrig har ångrat.

Det var här, i den delstat som blivit känd som ”Bodybuildingens Mecka”, som intresset för bodybuilding till sist skulle bli så stort att det inte längre lämnade plats för fotboll och tennis. Med sitt första riktiga gymkort i hand dröjde det inte länge innan fallenheten för att bygga muskler gjorde sig tydlig.

– Om jag minns rätt så hade jag lagt på mig något i stil med tio kilo muskler efter det första året när jag tränade seriöst. Med de resultaten var det svårt att inte vilja fortsätta på det inslagna spåret, säger han.

En tuff start på tävlingskarriären 

Efter drygt tre år på gymmet, år 1997, började det bli dags för scendebut. Tävlingen som fanns i sikte var Götalandsmästerskapen och avsikten var att ställa upp i juniorklassen i bodybuilding, +80 kilo. Tävlingen i fråga skulle gå av stapeln 1999, vilket lämnade två år till fokuserad förberedelse innan det var dags att kliva upp. Detta är något han tycker står ut jämfört med hur det är idag.

– Nu för tiden känns det som att många bestämmer sig för att tävla några månader efter att de satt sin fot på gymmet för första gången, noterar han.

En annan utmärkande skillnad med att genomföra sin första tävling i slutet av 90-talet är att informationstillgängligheten om både kost, träning och det faktiska tävlingsförfarandet var kraftigt begränsat. Det var långt innan Instagram, Facebook och Youtube hade sett dagsljuset, så att hitta tillförlitlig information om hur saker och ting gick till på invägningar och backstage var ett närmast omöjligt åtagande.

– Jag börjar bli dinosauriegammal, så det här var innan internet hade haft sitt stora genomslag. Nästan all information som jag hade med mig in i tävlingssatsningen hade jag fått från gamla muskelmagasin som jag tagit med mig från USA, minns han.

Men trots den lite borttappade känslan på plats kunde Jerker sortera sina tankar och leverera en bra prestation. Resultatet? Karriärens första medalj i form av en bronspeng.

Två månader efter den inledande tävlingen vändes framgången till motgång. Jerker var med om en bilolycka i tjänsten, vilket resulterade i fyra frakturer i den vänstra armen, en spricka i ryggraden och en nervoperation som lämnade vänster handled förlamad i sex månader. Skadorna var för stunden så illa tilltagna att läkarna menade att han aldrig skulle kunna återgå till tung styrketräning igen. 

Men Jerker var och är målmedveten. Mycket målmedveten. Han var fast besluten om att bevisa att läkarna hade fel, så istället för att finna sig i deras prognos förlitade han sig på sin envishet och uppfinningsrikedom. 

När armen var tillräckligt rörlig för att kunna rehabtränas var det fortfarande omöjligt att greppa hantlar och skivstänger med händerna. Det löste Jerker genom att binda fast vikter med remmar, vilket möjliggjorde en del arm- och
axelträning. Med det tillvägagångssättet lyckades han ta sig tillbaka i lagom tid till SM i Lund, där han gjorde sin comeback.

Förutom en god dos envishet tillskriver Jerker en del av den, med facit i hand, ”tursamma” utgången av olyckan hans förmåga att skilja smärta från smärta.

– När jag började träna igen gjorde det extremt ont, men jag lärde mig känna skillnad på den smärta som kommer från något som är farligt och från den som kommer från orörlighet. Med den vetskapen i bakhuvudet vågade jag borra ner huvudet och pressa mig igenom det, förklarar han. 

USA vs Sverige

Mellan första flytten för 23 år sedan och idag har Jerker under olika perioder varit bosatt i USA. Vid första besöket som utbytesstudent lades grunden för Jerkers kärlek till USA, då han hamnade hemma hos en familj som han trivdes fantastiskt bra hos. Med tiden skaffade han vänner för livet och kontaktnätet blev större och större.

– Jag älskar USA. Åker jag tillbaka nu känns det inte som att jag åker på semester, utan som att jag åker hem igen, säger han med värme i rösten.

Livet som tävlande kroppsbyggare i Sverige och USA skiljer sig radikalt. Inte bara med avseende på reglerna kring det faktiska tävlandet, utan även vad gäller bemötandet som atlet och synen på bodybuilding som idrott. Detta är ett problem som har belysts av flera svenskar som bott och tävlat i båda länderna och Jerker instämmer. Han berättar att man i USA uppskattas i större utsträckning för sin hängivenhet och för det man åstadkommit med sin kropp, medan man i Sverige oftare möts av avundsjuka blickar och negativa kommentarer.

I kontrast till det bättre bemötandet som atlet i staterna lyser dock Sverige och SKKF (Svenska Kroppskulturförbundet) vad gäller tävlingsarrangering. Svenska tävlingar har ofta ett bra körschema jämfört med amerikanska tävlingar. Saker och ting är tydligt strukturerade backstage och du får ha med dig coachen i större utsträckning.

– Amerikaner är däremot inte lika blyga. Jag har träffat väldigt många trevliga medtävlanden som kunnat hjälpa till bakom scenen vid de tillfällen då coachen inte varit med,
berättar han. 

Vill man som svensk atlet gå i Jerkers fotspår och testa på tävlingslivet i USA finns det en del saker att tänka på. Den första av dessa är att du inte är tillåten att delta i alla tävlingar. Den andra är att du måste inneha ett medlemsskap i det amerikanska amatörförbundet NPC (National Physique Committee) för att tävla, vilket vanligtvis finns att köpa på plats till en kostnad av drygt 100 till 150 dollar.

Tävlingarna i USA är ofta, men inte alltid, öppna för utländska deltagare. Ett undantag är de nationella mästerskapen där det ligger proffskort i vinstpotten. Dessa är endast avsedda för amerikanska medborgare.

Ett späckat schema

Att navigera i en vardag som inkluderar familj, jobb, coachning och en rejäl mängd träning är en utmaning. En utmaning som Jerker har löst genom att sortera ut sina prioriteringar och dedikerat en avsedd mängd energi till respektive prioritering. Han ser på sitt liv som han ser på den gamla kostcirkeln, där fördelningen av alla delar är lika viktig som vad de består av.

 – Delar jag upp vardagen i fyra lika stora tårtbitar i form av familj, jobb, träning och övrigt så ger jag alla bitar sin tid, sen lägger jag 100 procent fokus på respektive bit när det är dags för den, förklarar han. 

Balans lägger grunden och balans kommer först. Ingen av delarna får falla bort till fördel för en annan, så att ta tid från familj, jobb eller vänner för att nå längre i tävlingssatsningen kommer inte på tal. Den enda gång Jerker skulle rubba balansen är när det kommer till sonen William, som är och alltid kommer vara den största prioriteringen.

Bortsett från grundlig planering är nästa nyckelpunkt att ägna sig åt saker man trivs med. Finner du en mening i det du gör, är det lättare att ta sig igenom en hektisk vardag med energi kvar i slutet av dagen.

– Mitt schema är för tillfället helt fyllt. Det viktiga för mig är att det är jag själv som har valt vilka aktiviteter schemat är fyllt med och att jag får någon form av tillfredställelse från det jag ägnar mig åt. Får jag inte det, så gör jag det inte, menar han enkelt.

 

Heltidsjobb varvat med coachning

Vare sig det gäller karriär eller träning så ser Jerkers recept för framgång likadant ut: Hårt arbete och disciplin lägger grunden för bra resultat på gymmet såväl som i arbetslivet. 1999 började Jerker jobba som truckförare på Plåtmodul i Mjölby AB. Idag, 18 år senare, har han jobbat sig upp i organisationen där han nu jobbar som Marknads- och inköpschef.

Att ”bara delta” är ingen melodi att leva efter. Likt sin far så är Jerker en tävlingsmänniska som går in till 100 procent i det han gör, och han tackar den mentaliteten för att han har nått dit han är idag.

På sidan av sin civila karriär delar Jerker från gång till gång med sig av sin expertis och erfarenhet som coach. Något han understryker att han gör med en stor dos ödmjukhet.

– Jag utger mig inte för att vara en guru som kan allt om proteinsyntesen, kolhydrater och muskelglykogen. Jag har tränat i 23 år och har tävlat sedan slutet av 90-talet, och den kunskap och erfarenhet jag har tagit med mig från den tiden är vad jag erbjuder, delger han. 

Att bara förstå sig på teorin är inte lika hjälpsamt under en tävlingsdiet som det är vid en konventionell sommardeff. Desto längre in i dieten man kommer, desto större krav ställs på ett starkt psyke. Jerker betonar att en av hans främsta egenskaper är att han kan bistå med det mentala och få hans adepter att tro på sig själva, vilket spelar en stor roll för slutresultatet.

Allt fler väljer att tävla och i hasten av det växande intresset är det lätt att glömma bort vilka uppoffringar som måste göras för att bli scenredo. Jerker vill att personerna han hjälper förstår vad som kommer krävas för att uppnå den fysik de har som målbild. Och ja, att de inte gnäller när saker börjar bli tuffa.

– Självinsikt är en viktig egenskap. Man måste vara villig att jobba hårt och inte komma med ursäkter när det börjar ta emot. Gör man det, så erbjuder jag 100 procent hängivenhet som coach och finns med från start till slut, förklarar han övertygande.

En comeback bakom hörnet

Vad gäller den egna träningen så är ”enkelt men tufft” ledorden. Intensiva pass varvat med tunga basövningar. Mycket av träningen sker på känn snarare än efter ett bestämt schema och behövs en vilodag efter tre träningsdagar får det så vara, är kroppen fräsch efter tio träningsdagar så funkar det lika bra.

Men Jerker hymlar inte om det faktum att han inte är 20 år gammal längre och den drygt 23-åriga träningskarriären har fört med sig en del krämpor.

– Vissa övningar och vikter passar inte längre, så enkelt är det. Men jag har lärt känna min kropp bra med åren, så det är inga problem att jobba runt, understryker han.

I enlighet med träningen så går dieten i den gamla skolans tecken. Sju till åtta mål om dagen beståendes av vad många betraktar som klassisk, enkel byggarmat: Kyckling, magert kött, ägg, havregryn och ris. Fettet hålls på en låg nivå och kommer i stor utsträckning från ovanstående källor samt avokado och nötter. Detta kompletteras med utvalda kosttillskott i form av aminosyror, vassleprotein samt vitaminer och mineraler.

I höst infaller ett efterlängtat 40-årsfirande, vilket följaktligen innebär att Jerker tar plats i veteranklassen. Än så länge finns det mer att uträtta i sporten.

– Trots att jag fyller gubbe i år så känner jag att det finns utvecklingspotential i min fysik och jag har ännu hälsan i behåll. Så länge det håller i sig och så länge jag tycker det är kul kommer jag fortsätta nöta på, säger han.

Sommaren tillbringades i Kalifornien, där Los Angeles Championships gick av stapeln i
juli. Vid tidpunkten då resan bokades var planen bara att ta sig i form till semestern, men sin tävlingsskalle trogen dröjde det inte länge förrän de tankarna övergick till ett fullskaligt tävlingssug.

– Jag bestämde mig för att om jag lyckades komma i en respektabel form och hade möjlighet att hålla mig skadefri, så skulle jag ta vara på möjligheten och gör en comeback när jag väl var på plats, berättar han.

Med facit i hand efter genomfört tävling resulterade det i ett brons, en ynka poäng från silver. Nu lockar är även att ställa upp i SM på hemmaplan, vilket han fått mottaga sin beskärda del uppmaningar om. Jerker har för tillfället många bollar i luften och vill inte förbinda sig till för mycket, men han utesluter – till vår stora glädje – inte den möjligheten. 

Livet är mer än tävling

En genomgående känsla under samtalet med Jerker är att det är mer än en atlet man pratar med. Tränings- och tävlingsmålen går hand i hand med minst lika stora, förmodligen ännu större, ambitioner att vara en bra familjefar och att lyckas i sitt arbete. Pratar man om Jerkers prestationer i livet är tävlingsmeriter långt ifrån det enda som kommer på tal.

Ett exempel som lockar fram extra mycket stolthet är familjens hus, som han byggde från grunden med hjälp av sin pappa, farbror och sina vänner. Allt från att ta fram idén, till att rita designen till själva byggnationen.

Jerker varnar för ”do or die-koncept” och återkommer till vikten av att hitta en balans i det man gör. Att komma i form och stå på scenen är roligt, men det är viktigt att inte låta tävlingsambitionerna försaka allt annat som livet har att erbjuda.

– Att jag är en kroppsbyggare definierar inte mig. Jag är en pappa, man och husägare innan jag är en atlet, menar han. 

Parallellt med aktuella tävlingssatsningar för egen del finns det även mer att uträtta. Högt på priolistan är sonens fotbollssäsong, där Jerker står med i laguppställningen i egenskap av tränare.

Att ha intressen utanför sporten är A och O för att livet efter tävlingskarriären ska vara tillfredställande. Har man inte det, är det lätt att det känns tråkigare än vad som är nödvändigt när det är dags att sluta tävla.

För tillfället är dagarna fyllda från 04:30 till midnatt, så nu finns inte mycket tid över efter familj, träning, jobb och husbestyr. Men Jerker har både målsättningar, nöjen och intressen som han avser fokusera på när mer tid blir tillgängligt. Förutom att hänga vid poolen, grilla och fixa med bilarna är klockor ett av de som tar upp störst del av tiden.

– Klockor är min stora passion. När jag än har ett tillfälle parkerar jag mig i soffan med bra klocklektyr i handen. I framtiden kommer jag eventuellt ge mig in i världen av försäljning och byten, siar han.

Den nyktra synen på behovet av balans i tillvaron, i kombination med vetskapen om att det är viktigare att träna smart än att träna hårt, ger oss anledning att tro att Jerker kommer vara en kraft att räkna med i många år framöver.

5 tips för framgång i träningsbranschen

* Find your why!

* Ihärdighet – ge inte upp.

* Var smart! Fall inte för ”Do or die-koncept”. Kör på ”Do and live” istället.

* Lyssna, läs, titta och prova dig fram. Vad som funkar för andra funkar kanske inte för dig.

* Glädje och balans.

En vanlig dag för Jay Jay

04.30 – 05.30 Stiger upp och kör 45 minuter kardio.

06.00 – 16.00 Jobbar 

16.00 – 18.00 Fotboll- eller karateträning med William.

18.00 – 19.00 Middag

19.00 – 20.00 Gymträning

20.00 – 20.30 Kardio

20.30 – 23.00 Ta hand om hus och hem. Kvalitetstid med min fru och son. Finns tid kvar så spenderas den oftast med att fördjupa mig om klockor.

5 snabba – vilken väljer du helst?

Jerker – Jay Jay 

Sverige – USA 

Coacha – Tävla 

Arnold – Coleman

Sälja skrot – Lyfta skrot
Sälja skrot, det ger bättre intäkt.

Alltid i JayJay´s kylskåp

* Tio liter mjölk till min son

* Färsk kycklingfilé

* Mager nötfärs

* Ägg

* Cola Zero

* Ketchup

Urval av Bodybuildingmeriter

1999
3:aGötalands-mästerskapen, Junior +80 kg

2003
5:aSM-kval Lund, -85 kg
4:aSM, -85 kg

2004
4:aLuciapokalen -90 kg

2008
3:aSM, -90 kg

2010
2:aLuciapokalen, -90 kg

2011
3:aSM, -90 kg
6:aNM, -90 kg

2012
5:aLos Angeles
Championships,
Light Heavy Weight

2014
2:aTournament of Champions, Light Heavy Weight
5:aLos Angeles Championships, Light Heavy Weight

2017
3:aLos Angeles Championships, Light Heavy Weight