Hej, jag heter Sarah-Ida och jag får inte kontakt med biceps.
…vem f-n får inte kontakt med biceps?!
En gång har jag faktiskt fått gensvar och den bästa liknelsen jag kan göra är att det kändes som
om jag satt i en benspark med armarna. Bensparken för mig är en ”done deal”; bara att känna in och trycka igenom smärtan. Samma sak gäller vid tricepspressar; även om jag ibland utvärderar huruvida hållningen verkligen är ”enligt boken” och funderar på om handtaget för dagen ska tryckas rakt mot golvet eller långt bak, så svider det alltid, hur engagerad eller inte jag än är. I axlarna har jag alltid tryck, men dess dominans är troligen anledningen till att bröstdynan är lågland, utan tillstymmelse till dike. Vidare har jag upptäckt att om jag hasar fram i lårcurlen och sätter knytnävarna emellan länden och ryggdynan, får jag en skjuts i hamstrings som jag aldrig känt tidigare.
Att känna sin kropp är en resa som för många börjar med tunga vikter och med tiden handlar mer om att lyssna inåt. Höra vad den berättar. En bekväm kropp är en nöjd kropp. En nöjd kropp växer inte. Är du nöjd med att vara nöjd, så var det. Men vill du ha mer måste du höja insatsen och klämma åt tillväxtnerven.
Dock finns inte den regel som inte har ett undantag. Alla som tagit sig igenom några turbulenta turer med motivations- och utvecklingssökande vet att det finns tillfällen där reglerna inte kan följas. När att ”göra rätt” känns så utmärglande trist att enda sättet att bocka av veckans pass är att fuska och bara ha kul.
Engagemang och lust är inte att underskatta. Själv hade jag dött tråkdöden om inte möjligheten att vältra mig i varianter av övningar och vinklar fanns, trots att jag vet att basövningar är mer än fullgoda för resultat. För mig är instagram en godispåse full av endorfinframkallande sötsaker som föder mitt beroende och triggar belöningssystemet varje gång. Får mig att längta till gymmet.
Ingen är den andra lik; vi har fysiska förutsättningar som ger olika feedback och gensvar, vi är på olika ställen i vår personliga erfarenhetsresa och vi har olika lynne som gör att vi behöver stimuleras mentalt olika i passen. Förståsigpåare har säkert rätt i att det finns en ”mer rätt” väg fram, men min resa är avvägd en hel drös saker som ska klaffa, saker som handlar om långt mer än bara vad som är alla dagars bästa kost och allra bästa övningar. Vissa dagar måste jag få festa till det på gastronomiskt skräp,
andra dagar måste jag få köra instagramdisco!
Jag ser fram emot den resa min kropp leder mig in på och jag ska styra färden så gott jag kan. För mig personligen är det extra roligt att se Anton Eurenius köra just armar, mina Dr Jekyll och Mr Hyde bland muskelgrupper, på sidan 66, och jag ska givet använda julen till att förkovra mig i utmaningarna på sidan 58. Söker jag ordentligt och som pesten undviker slentrian, så ska nog även mina klubbor kopplas på en vacker dag.
SARAH-IDA NYSTRÖM
TF. CHEFREDAKTÖR
Redaktören listar: önskelista till tomten
- Gymringar
I vår styr jag kosan till Thailand. Väl där jobbar jag gärna på ring-chinsen i skuggan av palmbladen. - Gummiband
Fantastiska redskap för att belasta extra och klämma ut det sista. Dessutom väger de nästan ingenting, så de tar jag gärna med i resväskan! - D-strap
Älskat polyesterband med en ögla i varje ände som gör kabelroddar och tricepspressar extra effektiva. Klantmaje-jag måste ha glömt mitt på gymmet, för borta är det. Saknad! - Tyngrestång
En glänsande stång från Tyngre önskar jag mig dels för att jag har en öm dröm om ett gym vid sommarhuset. Dels för att jag gärna påminns om att, som Tyngregänget, alltid hänge mig åt det jag älskar, utan begränsningar. - Tricepsstång
Tar precis där den ska och skulle göra sig perfekt bredvid stången på det efterlängtade sommargymmet. Dessutom får den plats i väskan och väger inte mer än att jag kan dra runt på den medans jag drömmer.
