På riktigt nu alltså. Vart är vi på väg? Egentligen? När jag för första gången satte mina plattfotade labbar innanför dörren till Sollentuna Gym i slutet av 80-talet möttes jag av killar och tjejer som tränade som om livet hängde på det. Hårt, tungt och utan krusiduller. Gick man runt och tittade så fanns det motiverade motionärer, kunskapstörstande youngsters och sen de där andra. De där som med målmedveten blick vandrade mellan maskinerna och viktställen där de sedan verkligen tog i för kung och fosterland.
Men någonstans på vägen hände det något. Fler började träna och det blev helt plötsligt trendigt att gå på gym. Baggypantsen byttes ut mot tights. Havregryn, tonfisk i burk och bananer blev istället kvarg, bars och funktionella drycker. Åren gick och intensiteten minskade överlag. Det man dock glömde kvar var varför man tränar. Egentligen.
I takt med att fler hittat till vikterna har man överlag blivit mesigare på gymmet. Intensiteten har minskat. Muskelutvecklingen har minskat. Minsta motståndets lag regerar istället för survival of the fittest. Bodybuilding måste vara den i särklass enda sporten där du kan flytta en 1990-talskropp till 2018 och den skulle i stort sett skulle vinna igen. Vad hände med evolutionen?
Varför har det blivit så? Jo, man tränar för mesigt och fokuserar på fel grejer. Enkelt. Det är inte farligt att svettas, man får bli svettig när man tränar på gym. Det är en ganska bra måttstock på att man faktiskt pressar kroppen och att den då producerar svett för att kyla ner den. Det enda problem som kan uppstå är väl om man inte unnar sig lyxen av att duscha efter att man har tränat. Då kan det vara otrevligt. Annars inte. Ska du få större muskler måste du träna tungt. Det funkar inte att stå och dra i haken i cablecrossen och sen tro att triceps kommer utvecklas. Nej, nej och åter nej! Vad är du rädd för? Jag har då aldrig träffat någon som plötsligt fått för mycket muskler.
Att kunskap är lätt att bära vet alla, men att den är så lätt att man inte ens behöver bära den med sig är inte meningen. Dessutom är den numera så lättillgänglig att man fullkomligen snubblar över den. Trots det blundar många för det uppenbara.
Vi har inte blivit hårdare eller bättre med åren. Snarare sämre. Från min ständiga plats på svenska fitness- och bodybuildingtävlingar är det plågsamt tydligt hur fysikerna fallit i dignitet. Idag verkar man tro att det räcker med att ha skaffat ett gymkort för att kvalificera sig för scenen. Att lyfta vikter verkar ibland vara något man gör i vilan mellan poseringarna framför gymspegeln. Tro mig, inga likes i världen har byggt en kvalitetsfysik av rang.
Så vad väntar du på? De stekta sparvarna kommer inte flyga in i munnen på dig. Det du lägger in kommer du få ut. Lär vad som krävs för att tvinga din kropp att bli enastående. Tränar du som en sparv kan du inte förvänta dig några gains. Äter du som en kolibri kan du inte förvänta dig någon utveckling.
Har jag retat upp dig nu? Bra! Ta med dig den ilskan till gymmet och fokusera på att få till ditt livs bästa pass någonsin. Bara för att du kan. Du kommer tacka mig efteråt. Eller be mig dra åt helvete för att du har sådan sjuk träningsvärk.
