Bodybuilding är underskattat

Ett av våra stora framtidshopp inom bodybuilding – Jacob Andersson – i en stilig side chest. Bilden är tagen under fotograferingen för senaste numret av BODY (i butik imorgon) av fotograf Robin Galczewski.

Det är mörkt ute. Regnet duggar mjukt mot asfalten och fyller på de lövfyllda pölarna. Jag tittar upp mot en gråmulen himmel som är igång med att baka trötta vintriga snöflingor som senare ska bli till limpor av slask.

 

Mina steg när jag lämnar porten till min lägenhet är tunga – men bestämda. Efter en stund börjar den dova känslan av mörker lätta. De slaskfyllda tankarna börjar sakta ersättas med känslor av adrenalin som slår små gnistor i min mage. Det är som att cellerna i kroppen börjar förbereda sig för en av de strider vi väljer allra mest. Jag  – vi har varit här tusentals gånger innan – och kommer återvända tills den dagen vi lämnar jordelivet. Vi är på väg till vikternas helgedom – en plats där vi inte bara strider mot vikter utan även mot våra demoner. En plats där vi formar våra kroppar, en plats där vi tämjer våra bekymmer och stillar våra sinnen.

Under åren har jag lärt mig att uppskatta bodybuilding som koncept utan att direkt tillhöra en specifik grupp av människor eller princip. Jag har gjort min egna sak av min passion.

Det som är speciellt med kroppsbyggning är att det både finns möjligheter att vara en ensamvarg eller tillhöra en skara byggare där man tränar. Gymmet är en plats för såväl extroverta som introverta personligheter. Du behöver inte rätta dig efter något schema eller andras upplägg om du inte vill det – utan kan köra på rutinerad känsla eller ett superstrikt upplägg med reps, set och övningar.

Man kan plocka olika tekniker från byggare och nutritionsupplägg och experimentera sig fram för att gjuta kunskap av information. Man behöver inte heller ta klasser eller vara aktiv i någon stereotyp för att få ut massor utav livsstilen. Man kan ha perioder där man tränar med låg volym av set och reps – och andra där man vänder på strukturen.

Bodybuilding behöver inte heller handla om ämnet doping. Det kan snarare vara kopplad till dess kärna där allt skapades en gång i tiden.  En period runt 1900-talet som legenden Eugen Sandow stod för. En tid då kroppsbyggning representerades av smidiga – atletiska och muskulösa kroppar som exemplifierades i styrkedemonstrationer. En fas som handlade om hälsa framför allt.

Vidare har jag insett att bodybuilding har något för alla och därmed är underskattat. Det är inte bara ett koncept för att skapa den drömfysik man önskar utan kan även vara elementärt för att ha en hälsosam, hållbar och stark fysik. Man kan utföra det byggning nästan var som helst och få tryck. Kanske inte i kalsingarna på personalfesten eller framför släkten på julafton – men det är upp till er.

I vilket fall kan det vara simpelt såväl som avancerat. Jag tror flera känner igen sig i när man är på semester och redan efter någon vecka från gymmet börjar tänka tankar om träning. Tankar som eskalerar. Vi längtar efter metallräfflorna på stängerna och vikternas motstånd – samt att få lite tryck. Då är inte armhävningar på hotellrummets blanka stengolv långt borta. Efter ett par varv får vi upp trycket och det känns så jäkla bra. Vi kollar i spegeln och ser att att blodet har börjat rusa pecs och triceps och pumpen är igång. Det är våran form av meditation – där vi finner jaget och blir ett med vår fysik.

Efteråt drar vi ner till frukostavdelningen och kastar i oss något i stil med en banan, lite grovt bröd och hotellets proteinrika scrambled eggs.

Det behöver inte heller handla om mer än så för att vara byggning. Man kan ta med sig träningen i mindre former när man reser och inte har tillgång till kompletta gym. Man behöver inte heller tävla i förlängningen om man inte vill. Du gör hur du känner genom kunskapssökande, så stirra dig inte blind på hur din omgivning tolkar byggning, utan hitta din egna väg.

Det behöver inte heller förknippas med exhibitionism eller ego-mani. Det kan baseras på den avskalade utmaningen utan att vara offentlig där vi undan för undan bygger upp oss själva fysiskt och mentalt.

Slutligen lämnar jag gymmet. Det snöblandade regnet har lättat och jag känner harmoni och lycka kopplat till min prestation och endorfiner. Jag känner mig stark fysiskt samt mentalt. Jag tar raska steg genom slasken utan problem samtidigt som hungern tränger sig på – och längtar efter att avsluta passet med ost-riskakor och en mintchoklad vassledrink.