För en lekman utanför gymmets portar kan det vara svårt att förstå djupet bortom det till synes monotona arbetet. Utifrån ser det kanske simpelt ut: “De pressar vikter, drar i kablar och dricker vatten – det kan väl inte finnas en djupare process bakom det här – eller till och med något spirituellt?”.
För ett flertal är det dock precis vad det är – en helig plats att pussla ihop sig själv utöver att man strävar efter en bättre fysik. Många kanske inte funderat över vad gymmet egentligen ger tillbaka mer än styrka och muskelmassa.
Ett av djupen bakom det visuella arbetet ligger förankrat i känslan under set och repetitioner. En process som både utmanar vilja och karaktär. Sammantaget en bekräftelse på vad vi är gjorda av. Det intensiva arbetet i gymmet påminner i många fall om ett jaktscenario där födan för överlevnad ligger i fokus men där själva upplevelsen av jakten är värdefull. En utmaning som innefattar adrenalin, dopamin, kamp med vinsten i sikte.
Sedan är det självfallet inte tvunget att lägga djupare filosofiska aspekter på träningen – men för många kommer det förr eller senare in i bilden. Situationer där vi upptäcker att gympassen kan förändra de mörkare dagarna till ljusare, stunder där bänkpressen botar bakfylleångesten eller när processen för att läka ett brustet hjärta går snabbare. Gymmet är på så vis en plats för många att orka med i livet i stort.
Sammantaget berikar de mångfacetterade perspektiven träningen och gör den än mer värdefull. Vi vet att både Tom Platz, Arnold och Kai Greene alla har haft djupa relationer till sin träning – bortom musklerna. Relationer som lett till att de kunnat överföra disciplin att övervinna svårigheter och även nå andra målsättningar i livet.
Jag tror framför allt att det är många av de gamla rävarna från gymmen som känner igen sig i det här. Personer som är präglade av en mer genuin tid då gymmen var utformade genom ren och skär entusiasm och passion framför kommersiella mainstream fokus. För efter flera aktiva decennier i den klassiska kulturen så sitter träningen långt in i ryggraden och har därmed blivit en del av oss.
Till det här känner många att när vi är borta från gymmet för länge så börjar det till och med kännas som att något är fel. Till slut drar adrenalinstinna virvlar igång i magen där motivationen börjar ånga på. Vi längtar till att vi får utmana oss själva där tanken på att vara ett med vikterna blir för stark; till slut ligger vi där under hantelpressen och känner kontraktion i pecsen i topp- och bottenläge – och efter tre-fyra set börjar blodflödet rusa och trycket tilltar samtidigt som fokuset blir intensivare. Vi mår förbaskat bra här och känner oss kompletta och det är en underbar känsla: vi lever, vi existerar, vi övervinner.
Därigenom handlar byggning om så mycket mer än att tävla även om det många gånger är det ultimata.
Träningen handlar som sagt om mer än det visuella intrycket och är mycket större än så. Många gånger är det även ett nödvändigt element för att balansera vardagen…
Med andra ord är din passion rikare än du tror.
