Under de senare åren har Bodybuilding & Fitness förändrats enormt internationellt. Nya klasser har tillkommit, andra omprioriteras. Organisationer har splittrats och nya tillkommit. Nya tävlingar har lanserats där gamla tagits bort. Andra frågor handlar om vilka ideal som skall belönas när Mr. Olympia ska koras. En hel del är oklart – och det bäddar självklart för frågan – hur mår internationell bodybuilding?
Ända sedan Bodybuilding började slå ut sina vingar internationellt har tankar om nya klasser funnits med. Det började med att kvinnlig Bodybuilding fick sin egna klass under 80-talet och därefter tillkom Fitness; listan rullar på med Bikini Fitness, Men’s Physique och Classic Bodybuilding. Emellertid har byggning alltid varit den starkaste klassen under alla decennier. Dock är det en del som talar för att förfadern börjar förlora mark på riktigt.
Genom nya ideal som är förankrade i andra klasser töms bodybuilding på potentiell genetik. Det handlar inte längre i samma utsträckning om att sikta på att bli så stor, hård och symmetrisk som möjligt. De andra klasserna som Men’s Physique och Classic tar ett större antal deltagare som annars kanske satsat fullt ut på den öppna klassen, vilket får sina konsekvenser på den kompromisslösa divisionen.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte är så många som vågar, eller vill maxa ut totalt för att bli ett massmonster – av förklarliga skäl. Därigenom finns exempelvis Classic Bodybuilding som ett alternativ som kan vara något hälsosammare. CBB representerar också ofta en ‘look’ som fler tycker är tilltalande och vill eftersträva själva.
Faktum är när det kommer till Bodybuilding så tror jag att Big Ramy kommer vara det sista fullblods-massmonstret vi kommer se inom elitorganisationen. Visst kan det vara bra på ett vis – då vi sett att allt för många farit illa – samtidigt som Bodybuilding handlar just om att bygga så stora muskler som möjligt utefter ett symmetriskt och ibland estetiskt perspektiv.
En annan faktor till att byggning tappar mark är det lägre deltagarantalet idag jämfört med tidigare. Arnold Classic i Brasilien hade 10 stycken i den öppna klassen i år. Trenden ser ut att hålla i sig då det även är andra mindre tävlingar som har få deltagare i både öppna och 212:an. Ett av de senaste nederlagen är att 212-divisionen plockats bort helt från Arnold Classic. Som grund har toppskiktet bakom tävlingen angett brist på intresse bland de bästa proffsen i klassen. Något som även rimmar illa för oss i Sverige som haft en del talanger som Samir Troudi och Ahmad Ahmad som kunnat prestera bra.
En förlängning som inte skulle förvåna mig är om exempelvis 212:an kommer att ersättas med den nya ‘Wellness Division’ fast i IFBB Pro League framöver. Det är så här strukturerna för organisationerna ser ut att förändras.
Även om exempelvis IFBB Pro League idag expanderar talar en hel del för att de mindre tävlingarna kommer klinga av framöver. I förlängningen skulle jag inte förvånas över om Mr. Olympia Weekend och Arnold Classic Sports Festival mer och mer i slutänden kommer att likna rena sportmässor, där scenerna kommer krympa undan för undan, till fördel för en växande kommersialism som ska passa så många som möjligt.
Nedkokat så mår väl internationell Bodybuilding inte lika bra som tidigare decennier, i alla fall kvalitetsmässigt. Många känner inte igen sig i dagens träningsvärld – men som jag sagt tidigare så kan man fortfarande hitta basen till allt som vi älskade i början av våra resor genom gymmen:
Vare sig du bor i Norrbotten, Dalarna, Stockholm eller Göteborg – kommer det spartanska – det enkla – de fria vikterna – hantlarna och stängerna – trissorna – de hårda arbetet – trycket – ett par riskakor och 30 gram vassleprotein med havregryn på måfå alltid finnas där.
