När någon utanför gymvärlden får frågan spontant vad de tänker om bodybuilding blir svaret något i stil med: “Stora, uppumpade män” – “Hmmm, ja Arnold Schwarzenegger“ – “De har ju bara för mycket muskler alltså!”. Med andra ord är det ofta en ganska extrem bild som målas upp; oftast för extremt för att de själva skulle vara intresserade. Samtidigt glöms viktiga faktorer som värdet av själva träningen, bortom det extrema – där en viktig nivå finns för dem också.
Vi som har tränat många år och varit på olika arbetsplatser, eller bland vänner, på fester, vet att det mellan varven kommer kommentarer om våra fysiker. Många är nyfikna; de ställer djupa frågor som: “Hur många armhävningar man kan göra”, “Tävlar du?” – samt den ständiga frågan om hur mycket man tar i bänk. Jag brukar stolt berätta om min tolva på 120 som jag gjorde… för “20 år sen” – men det är en helt annan historia. I vilket fall som helst är många nyfikna runt omkring oss men som sagt, den är ofta en endimensionell bild av byggning de målar upp.
När det kommer till löpning däremot, ja då blir är det annorlunda. Många gånger är det en aktivitet som är grundläggande i skolan, samt att man eventuellt har vänner som springer av olika anledningar. Här är är det tydligt att aktiviteten kan anpassas efter individens förmåga. Men med styrketräning och bodybuilding är det annorlunda – där finns det ett läge: FREAK! I USA är det skillnad, där är styrketräning eller kroppsbyggning vanligare, då det förekommer under college och är en del av idrotten på ett annat vis än i Sverige.
Sedan kommer ursäkterna till varför man inte vill träna, och det är av blandad kompott. Allt från att det skulle vara enkel sak att bli grov: ”Vet du hur lätt jag får muskler eller?” – eller – “Jag vill ju inte se ut som en man” (även om det är extremt svårt) till att de ska få “för stora muskler” av en månads träning.
Så här är det: för att bli bitig krävs ofta ett omfattande arbete i både gym och kök –det borde fler ha vetskap om. Resonemanget är något skumt undermedvetet försvar till att inte börja träna. Nedkokat gömmer man sig hellre i svarta mammablusar, gravidjeans eller ignorerar den kaloristinna kulmagen med matchande kärlekshandtag.
Andra skäl till att faktiskt anamma byggning är just att lära känna sin kropp och bli mer medveten om vad man stoppar i sig. Ett koncept som kan både vara motiverande och spännande där man ser hur resultaten förändras i spegeln. Följaktligen leder träning, baserat på sans och balans, många gånger till bättre självförtroende genom att man blir starkare och känner sig attraktivare.
Det finns sammantaget en rad positiva aspekter som förändrar den bitvis gamla förlegade bilden av byggning. Där träningsformen kan anpassas likt andra idrotter som löpträning, boxning, med mera efter förmågan och viljan där en utvärderingsperiod kan leda till en passion för livet.
Bodybuilding für Alle
