Problemet med att undvika kolhydrater… det är inte det du tror…
Idag är det mer regel än undantag att dra ned på kolhydraterna av olika skäl. Låt oss få det uppenbara ur vägen först, jag vill inte ådra mig ketoinkvisitionens vrede.
Ska man gå ned i vikt måste något av allt det man äter bort, och de tomma överflödskolhydraterna är för de flesta det enklaste och bästa att ta bort först. Får man äta kött, fisk, ägg och grönsaker utan restriktioner, och en mindre mängd kolhydrater från högkvalitativa källor klarar de flesta att gå ned i vikt och få bättre kroppssammansättning snabbt.
Det finns också mycket vetenskap som backar upp low carb. Bättre blodsocker, bättre HbA1c, bättre blodfettprofil, lägre kroppsvikt, minskat inflammationspåslag. Även psykiskt och känslomässigt mående hänger förstås ihop med bättre form och hälsa över lag. Inga invändningar där. Är det 100 procent bevisat att low carb är det bästa för alla i alla situationer? Nej. Men bevisläget ser ändå ganska bra ut.
Ska man backa lite och titta på helheten kanske det är enklast att förstå allt detta helt och hållet från andra hållet. Att det inte handlar om lågkolhydratkost som sådan utan snarare att moderna urbaniserade befolkningar äter för mycket socker och kolhydrater till att börja med, vilket belastar deras hälsa. Det handlar kanske inte så mycket om att börja med low carb som om att sluta med en artificiell överkonsumtion som varit skev ända från början.
Problemet då? Nu skulle jag kunna komma dragande med att kolhydrater är en primär energikälla för människan, som alltid använts framgångsrik av idrottare i alla fysiskt krävande grenar. Det går knappast att förneka att man över lag har lite extra tryck i musklerna och mer uthållighet när förråden är laddade av kolhydrater. Men jag utgår från att du redan vet allt det där. Och bestämmer du dig för att köra keto eller någon mindre extrem lågkolhydratkost av någon av alla de bra skäl som finns så more power to you. Du är förmodligen på rätt spår.
Men det finns en kategori lågkolhydratare som alltid gör mig lite missmodig. Det är de som säger: ”Jag har så mycket godissug att det är bäst att utesluta alla kolhydrater helt.” Mentaliteten finns lite i lågkolhydratvärlden som helhet och även bland de som håller på med intermittent fasta. ”Jag klarar inte av att äta på ett sätt som håller balansen och jag orkar inte försöka lära mig det. Jag hoppas kunna ta en genväg förbi självdisciplin och medvetenhet om mina egna cravings”. Jag köper det inte. ”There are no shortcuts” tänker jag i Mr. Miyagis röst.
En vuxen person bör kunna hantera sitt godissug. Kan den inte det är det mest konstruktivt att jobba på saken, inte försöka undvika den. Jag dömer inte dig som inte är där än. Ingen är perfekt. Det jag vänder mig mot är att inte ens försöka. Om du tar dig an dina tillkortakommanden och jobbar med dem kommer du att bli allt bättre med tiden. Få allt mer kontroll. Kör du å andra sidan low carb, periodisk fasta, eller någon annan radikal restriktion för att slippa hantera dina egna svagheter kommer dieten att låsa dig fast i din svaghet och oförmåga. Varje oadresserad svaghet kommer förr eller senare att komma tillbaka för att bita dig där bak.
Långt bortom fysik och kroppsvikt finns personlig styrka, mognad, medvetenhet och frihet. Låt träning och diet vara ett verktyg för att växa som människa. Inte ett verktyg för att slippa växa som människa…
