Dagens Träningsindustri

Dagens Träningsindustri har kommit till världen för att du som verkar i träningsbranschen, liksom vi, vill göra god hälsa till en god affär. Ur fler perspektiv än bara vårt eget.

Nyheter

Följ BODY.se:s nyhetsflöde med taggen Dagens Träningsindustri. Nyhetstips till redaktionen sänds till redax@bodyse.

Om Dagens Träningsindustri

Dagens Träningsindustri, DT, startade hösten 2007 och bevakar nyheter inom den svenska och internationella klubb- & träningsmarknaden. DT berättar om allt från de små, lokala gymmen till de stora och mindre klubbkedjorna, utbildningar, branschprofiler, produktnyheter, branschsiffror och intressanta företagsförvärv. DT kryddar med reportage om intressanta projekt inom hälsa och friskvård.

Utgivningsperiodiciteten är en gång per år – nästa DT kommer under hösten 2013.

Förord DT 2012: McDonaldiseringen av gymbranschen

The McDonaldization of Society är namnet på sociologen George Ritzers bok från 1993 där han beskriver hur samhället i stort mer och mer går mot att likna en snabbmatsrestaurang. Han identifierar fem nyckelfaktorer bakom fenomenet: effektivitet, förutsägbarhet, kvantifierbarhet, teknologi och kontroll. Inom gymbranschen kan vi idag se exempel på samtliga:

Effektivitet: Det finns en mängd aspekter på gymmet som ständigt effektiviseras – allt från ytanvändning till kundretention.
Förutsägbarhet: Kvaliteten på gymmen blir allt jämnare, och med framväxandet av större kedjor kan kunderna förvänta sig en viss upplevelse på gymmet – oavsett vilken anläggning de tränar på just den dagen.
Kvantifierbarhet: Nyckeltal är viktiga inom alla branscher idag, och så även inom gymbranschen.
Teknologi: Införandet av teknologi gör verksamheten mer effektiv ur en mängd aspekter. Dels kan man ha bättre koll på sina nyckeltal, och dels kan man i viss mån ersätta medarbetare med teknologi.
Kontroll: Genom alla de fyra ovannämnda aspekterna får man också bättre kontroll över både sina anställda och sin verksamhet.

Den här processen har både för- och nackdelar. Fördelarna är uppenbara: bättre lönsamhet för gymägarna och högre standard för gymbesökarna. Men nackdelarna kan vara att gemenskapen på gymmet riskerar att gå förlorad, och att varje gyms unika karaktär suddas ut.

Frågan är kanske: Håller träningen på att tappa lite av sin charm?

Ja och nej. Den gamla goda stämningen som rådde på gymmen förr i tiden kanske blir svårare att hitta, men något annat är inte heller att vänta när en verksamhet går från perifer till mainstream. Men det finns fortfarande gym – även nyöppnade sådana – där gemenskapen är ledstjärnan. I det här numret kan du läsa om ett sådant exempel: IronWorks i Sundsvall. Låt oss hoppas att det inte är det sista – variation förnöjer som bekant, också i gymvärlden.

Andreas Guiance,
Chefredaktör Dagens Träningsindustri

Inom vissa delar av gymvärlden blommar fortfarande gemenskapen – strongman är ett sådant exempel. Här Sveriges Starkaste Man Johannes Årsjö ihop med chefredaktör Andreas Guiance.

Innehåll DT 2012

Club Business: Nyheter från träningsbranschen
Träningsnyheter: Små och stora nyheter om träning
Redskapsnyheter: De senaste nyheterna på redskapsmarknaden
ExorLive/SATS: SATS tar hjälp av ExorLive
Träning och karriär: Andreaz Engström
Fitnessfestivalen: Allt om årets festival
DT testar: Vi sätter kompressionsplagg under luppen
IronWorks: Sveriges trevligaste gym?
Fustra: Jarkko Kortelainen vill göra Sverige friskare
Swedish Fitness: Global klädjätte med familjekänsla
Dcore: Uppstickaren som vill göra världens bästa fitnesskläder
Trendig träning: Vi snackar träningstrender med Ove Rytter
Locker Room: Notiser om allt mellan himmel och jord

Redaktionsruta

Ansvarig utgivare: Alex Danielsson
Chefredaktör: Andreas Guiance
Layout: Richard Fröjdendal
Redaktör/Korrektur: Magnus Branzén
Tryck: Sörmlands Grafiska Quebecor Nordic
Förlag: Egmont Tidskrifter AB
Nyhetstips till redaktionen: andreas@guiance.com
Annonsera i DT: Ida Axelsson, 08-692 01 78, ida.axelsson@egmont.se
Omslag: Modell: Helene Ahlson. Foto: Alex Danielsson

Förord DT 2011: Mörka makroekonomiska moln: Men fortsatt sol över träningsbranschen!

Då var vi där igen. Precis när finanskrisen tycktes ha blåst över, tornar nya moln upp sig på den ekonomiska himlen. Den här gången är det inte enskilda företag som hotas, utan hela nationer. Först i raden står Grekland. Ett land vars finanser verkar ha skötts på samma sätt som Enrons. Men trots att finansvärlden praktiskt taget unisont räknar med Greklands eventuella undergång, är det inte Grekland som är det verkliga hotet. Den grekiska ekonomin är nämligen av marginell betydelse för Europa i stort. Och även om vissa banker säkerligen skulle få problem om Grekland ställde in betalningarna, är de flesta bedömare överens om att situationen skulle vara hanterbar.

Istället är det större elefanter som Spanien och Italien som oroar. Eftersom psykologi är en viktig faktor på finansmarknaderna – eller animal spirits, som Keynes poetiskt kallade det – tenderar nämligen kriser att smitta. Och även om ett land som Spanien hade synnerligen sunda finanser innan fastighetsbubblan sprack samtidigt som finansmarknaden kollapsade, är man idag hårt ansatt. Ett stort problem i sammanhanget stavas euro. Den gemensamma valutan har många fördelar, men krishantering är inte en av dem. Hade pesetan fortfarande existerat skulle den vid det här laget ha sjunkit som en sten, och spanska produkter och tjänster hade återigen varit konkurrenskraftiga. Men med en gemensam valuta är det istället löner och priser som måste sjunka, och alla som någon gång läst en grundkurs i nationalekonomi vet att dessa är minst sagt svårrörliga nedåt.

Som tur är verkar träningsbranschen stå fortsatt stark även när den grekiska ekonomin kraschar som en tallrik under en vild zorba. Alla företag jag pratar med runt om i branschen berättar att de har fullt upp, och som Ove Rytter konstaterar är träning ”den enda investering som vi med säkerhet vet ger bra avkastning”. Träning är inte heller en konjunkturkänslig bransch, många bedömare menar rent av att den är kontracyklisk – det vill säga att fler tränar i lågkonjunktur än högkonjunktur. Det finns alltså anledning att se med tillförsikt på framtiden om man har träning som verksamhet. Men det är aldrig fel att ta höjd om saker och ting ändå utvecklas i fel riktning. En verklig ekonomisk kris kan även påverka träningsbranschen indirekt genom exempelvis finansieringsproblem. Ingen är odödlig.

Andreas Guiance,
Chefredaktör Dagens Träningsindustri

Innehåll DT Höst 2011

Club Business: Det senaste i klubbvärlden
Träningsnyheter: Nya rön från träningsvärlden
FitnessFestivalen: Krisen märks inte när branschen samlas
PT-dagen: Nytt event för personliga tränare
Skidspelen i Falun: Längdskidor är hett
DT testar: Prowler – inget för veklingar
Träning och karriär: Bänkpress och statistik
Spartan: Med passion för träning
DT testar: Styrketräningsutbildning av Poliquin
Redskapsnyheter: De senaste prylarna
Virtual Trainer: Den ultimata PT:n
Locker Room: Allt mellan himmel och jord

Förord Dagens Träningsindustri Höst 2010: Glöm inte bort rötterna

Gymbranschen växer så det knakar. Nya redskap, nya anläggningar och nya kedjor poppar upp som svampar ur jorden. Det här är naturligtvis något som är glädjande inte bara för oss i träningsvärlden, utan för samhället i stort. Ju fler människor vi kan få in i träningslokalerna, desto färre behöver vi ha i sjukhussängarna i framtiden.

Men det finns också aspekter som oroar mig. I jakten på expansion glömmer man ibland bort sina rötter: styrketräningen. Man har alla möjliga spejsade maskiner, klasser och pt-ytor – men de fria vikterna får trängas i ett litet undanskymt hörn. Om de finns överhuvudtaget. På väldigt många ställen kan man inte ens hitta en riktig skivstång – än mindre hantlar av användbar tyngd. Missförstå mig rätt nu: Jag ogillar varken maskiner, gruppträningsklasser eller pt-ytor – tvärtom. Men jag anser att styrketräning med fria vikter är något som borde ingå i allas träning, oavsett om man är ung eller gammal, kvinna eller man.

Och jag är knappast ensam i min kärlek till järnet. Trots att ytan för de fria vikterna ofta brukar vara minst på gymmet, är det inte helt sällan där som det är mest folk. Jag förstår naturligtvis att en 50-åring, som går på ett yoga-pass i veckan och betalar med autogiro, är en bättre affär än en 20-åring som tränar minst en timme, fem dagar i veckan. (Och som kanske dessutom betalar studentpris.) Men måste det innebära att alla som någon gång vill använda en stång ska stå som packade sillar i ett hörn? Eller att vi inte vill ha tunga vikter på gymmet för att folk som tränar hårt ska hålla sig borta?

Som gymägare har man en stor möjlighet att inte bara tjäna pengar på sin verksamhet, utan faktiskt också bidra med något positivt till samhället. Ingen kan därför underskatta vikten av att locka nya grupper till gymmet – men se till att det inte sker på de trogna kundernas bekostnad.

Andreas Guiance,
Chefredaktör Dagens Träningsindustri