Det är inte ofta vi får möjlighet att sätta oss ner med en äkta världsmästare. Men nu har det hänt. Norrländskan Erika Andersson sopade hem VM för juniorer 2007 med idel domarettor. Så självklart tog vi oss ett snack om hur allt började, men även var det månne ska sluta.
- Artikeln ursprungligen publicerad i BODY 287
- Foto: Alex Danielsson
Bilderna tagna på World Class Gym, Hornsgatan, Stockholm
Trots uteblivet juniormotstånd
var det redan
på förra årets SM
alldeles uppenbart att
Erika var en exceptionell talang.
Mogen muskelkvalitet, balanserad
mängd muskler, och en särdeles fin
och symmetrisk struktur, var kvaliteter
hon avgjort hade med sig.
Och hade hon bara fått möjlighet
att tävla med seniorerna så är det
väl frågan om hon inte sopat hem
även det SM-guldet.
Men hur skulle vårt stjärnskott
stå sig internationellt? Mot de
bästa i världen i sin egen ålderskategori
(under 21 år)? När hennes
namn dök upp på anmälningslistan
till VM för juniorer så började
jag genast fundera på final. Kanske
kunde hon till och med räcka till
medalj, och kanske rentav ända till
guldet?
Jag var själv närvarande vid samma
VM året innan, och hade även
förmånen att få vara med även
denna gång. Och mina upplevelser
av Erika och hennes prestation
var minst sagt fantastiska. Att hon
skulle vinna VM redan i sitt livs
andra start var klart redan när hon
klev upp på scenen.
Fakta om Erika
- Namn: Erika Andersson (hemsida)
- Född: 1986
- Längd: 159 cm men brukar svara 160 cm
- Vikt: Nuvarande vikt 56,5 kg
- Bor: Umeå
- Husdjur: Inga
- Civilstånd: Singel
- Yrke: Studerande och butikssäljare
- Styrka/svaghet: Jag är otroligt envis. Men jag tar alla misslyckanden personligt.
- Förebild: Ingen speciell, men alla människor som lyckas nå ett mål de kämpat för.
- Sponsorer: Flexor
- Roligast att träna: Just nu är det ryggen eftersom den måste piskas lite extra.
- Tråkigast: Armar och axlar. Just baksida axlar eftersom man är så svag där.
- Favoritövning: Är jag laddad inför ett benpass så är det nog hackliften, annars är det nog någon pressövning för bröst.
Hur började allt då?
Var kom kärleken till
styrketräningen ifrån?
– Jag har alltid tränat, och alltid
varit fysiskt aktiv. Som ung (Erika
är faktiskt fortfarande ung, reds
anm) tränade jag både ishockey,
fotboll och brottning. Och skivstångsträningen
är på något sätt
en självklarhet i dessa sporter. Men
riktigt seriös i det blev jag inte förrän
jag var 16-17 år. Jag har alltid
gillat muskler och tycker det ser
attraktivt ut. Men det fanns inga
tankar på att tävla då.
De kom senare?
– Ja, efter ett tag så märktes det
ordentligt på min kropp att jag tränade
hårt, så några kompisar och
min dåvarande pojkvän försökte
övertala mig att göra en tävlingssatsning.
Jag kan säga att de fick
hålla på ganska länge innan jag gav
med mig…
Men ändå blev 2007 ändå
ett fantastiskt debutår för dig.
Jag tycker själv att du är en av
de bästa juniorer jag någonsin
sett i Sverige. Berätta – hur kan
man se ut som du, vinna SM i
sin första start, och sedan ta
Sveriges första VM-guld för
juniorer någonsin, och endast
vara 21 år gammal?
– Tack så hemskt mycket! Jo, året
gick över förväntan… (fniss). Ja,
det enda man behöver göra är att
bestämma sig att man ska bli bäst,
och inte acceptera något annat.
Vig ditt liv åt kost och träning, och
låt allt annat komma i andra hand.
Jag har faktiskt prioriterat bort allt
annat såsom socialt liv och liknande
under en period, för att verkligen
försöka nå mina mål. Sen skulle jag
aldrig delta i något som jag inte har
chans att bli bäst i eftersom jag är
en utpräglad tävlingsmänniska…
Du låter väldigt målmedveten.
Det är i så fall en god
egenskap anser jag. Har du
några dåliga också?
– Ja, jag är otroligt målmedveten,
och går jag in för något så gör jag
det till 100 %. Tyvärr tar jag alla
misslyckanden personligt, och jag
kan dessutom vara impulsiv. Annars
kan jag väl säga att jag försöker
vara en snäll människa rakt
igenom.
Så vad händer nu? Hur går
man vidare från SM- och VM-guld?
Kommer du att tävla som
senior nu 2008?
– Ska jag vara ärlig så känns kroppen
just nu väldigt sliten. Det var
ett hektiskt, tufft, långt men samtidigt
underbart år i fjol. Så en liten
andningspaus vore inte helt fel. Jag
tror det bästa för mig är att istället
försöka bygga lite muskler nu.
Sedan är jag heller inte alls motiverad
att genomföra en tävlingsdiet
nu, känns det som. Nästa tävling
blir nog i alla fall SM. Men vi får se
om det blir i år.
VM-armar
Det var svårt att välja något specifikt som Erika skulle träna på
bilderna. Hon gör sig ju bra oavsett, liksom. Men efter en del
dividerande om vad som var mest kul så bestämde vi oss för armar.
Erikas recept för träning är lika enkel som hennes talang är självklar.
Hon använder få ord när hon beskriver vad hon gör, men hon gör det
på riktigt.
Erika kör normalt sett tre övningar för biceps och tre för triceps
under ett och samma pass. De övningar vi här fick med representerar
hennes normala övningsval ganska bra, även om det kanske
slank med någon som hon inte gör alltför ofta.
Träningsvolymen hamnar ofta kring 3-4 set per övning, och 6-8
reps per set när det ska byggas ordentligt. Under lättare pass kan
Erika tänka sig att gå så högt som till 12 reps, innan det är dags för
henne att öka vikterna.
Träning för en världsmästare
- Söndag: Rygg
- Måndag: Axlar
- Tisdag: Ben
- Onsdag: Bröst
- Torsdag: Armar
- Fredag: Aktiv vila, kardio
- Lördag: Vila
