Igår hände det som man helst vill slippa under diet.
Jag vaknade upp med en riktig olustkänsla i kroppen. Hade helst velat dra täcket över huvudet och legat kvar i sängen hela dagen. Kroppen var öm och kändes sliten..allmänt seg. Inte så konstigt då jag hade avverkat några tunga pass i helgen. Men jag kände nog efter lite extra denna morgon.
Det som va värst var ändå tankarna som dök upp i skallen..
Fick för mig att jag gått upp 10 kg över natten och att inte en enda muskel syntes. Att det inte var nån idé att fortsätta för jag skulle ändå inte visa upp nåt bra på tävlingen. Att alla andra är i bättre fas och i betydligt bättre form än mig.
Låg där i sängen å surade ett tag. Slogs med mina negativa tankar som jag så väl känner igen sen tidigare dieter.
Till slut lyckades jag ta mig i kragen..gick upp..åt frukost och styrde kosan mot gymmet. Tankarna låg kvar och och skavde men jag hade bestämt mig för att åtminstone göra ett försök med träning.
Och vilket pass jag fick till sen! Körde axlar med härlig pump och känsla. Tvingade mig själv att filma lite också för att från en annan vinkel visa mig själv att det inte såg så illa ut som jag föreställde mig.
Så 1-0 till mig! It’s all in your head!
Av tidigare erfarenheter så vet jag att sån här dagar kommer lite då och då.
Under mina första dieter var det mycket värre och där var det verkligen guld värt att ha en coach att bolla tankarna med och som kunde hjälpa en på rätt bana igen. Där kunde jag helt tappa fattningen och spåra ur med att äta och trycka i mig en massa skräp för att sedan må 100 gånger värre.
Det har jag som tur är lärt mig att hantera bättre. Har peppar peppar än så länge lyckats ta mig ur mina dippar på ett smidigt sätt denna diet.
Så summan av det här är att lita på planen man har och följa den. Försöka att inte jämföra sig så mycket med andra. Alla är vi olika skapta och har olika planer för att ta sig i form.
Kan lova att man lär sig mycket om sig själv och hur man fungerar under en tävlingsdiet. Det svåra är inte att orka träna på energiunderskott utan det är den mentala biten som är tuffast att tackla. Enligt mig iaf.
Och när man väl lyckats ta sig i sin bästa form och kliver upp på scenen så har man växt så mycket som person.
Kan tillägga att jag vaknade upp med en helt annan glöd idag. Så det är bara att ta sig ur svackorna och kämpa vidare!
See ya soon!
Kram Anna
