Fruktansvärt sugen

Har länge haft funderingar eller snarare sagt varit sugen på att tävla igen. Senast nu förra helgen när jag var på NPC BMR West Coast Classic. Så fort jag var inne i tävlingslokalen så började hjärtat bulta på samma sätt som sist jag tävlade. Det kändes som att jag ska upp på scen inom någon timme. En viss blandning av nervositet, spänning och adrenalin kändes rusa genom hela kroppen. Tog mig en stund att fatta att jag var där av en helt annan anledning och kunde slappna av. Det jag saknar mest med tävlingar i bodybuilding är själva ritualen innan; morgonpromenader, matlagning, formcheck var 5 minut, mardrömmar om att man har glömt att raka sig, strypa vätskan eller sätt apå färg innan tävling, intensiteten på träningen, och inte minst formen. Allt blir strukturerat och planerat. Det är dessa saker jag saknar med tävlingar. Inte själva tävlingsdagen i sig. Det är roligt att kunna visa upp sitt verk och det hårda arbetet på scen men mindre kul att låta några frå¨mlingar bedöma min fysik och försöka bestämma riktlinjer om vad som anses vara idealfysiken.

När jag tävlar igen kommer det att vara av den enkla anledningen för att jag älskar sporten och jag kommer att göra det helt för mig själv utan att jaga någon vinst, pro card eller liknande. Jag har fortfarande mycket utrymme för förbättring och det är mycket som jag vill finslippa och förbättra. Jagar inte något annat än vad jag själv anser vara idealfysiken i mina ögon. Måste bara hitta en lucka i schemat och en tävling som jag anser är rolig att tävla på. Har tittat på några tävlingar nu i höst. Lovar att blogga om det så fort jag har bestämt mig.

OCClassic.jpg
copy4.jpg
pose.jpg