Vi som håller på med att bygga våra kroppar har en tendens att vara otroligt självkritiska. Då vi oftast haft perioder i våra karriärer när vi varit i vår livsform har vi det lite svårare för att dra av tröjan och flexa helt spontant. Vi jämför alltid dagsformen med hur vi var för ett tag sedan eller med hur vi vill att det ska se ut. Jag var själv otroligt petig när det gäller detta. Om jag inte var i tävlingsform var det ingen jävel som kunde få mig att ta av min tröja och visa resultat av allt hårt arbete på gymmet. Jag kände mig helt enkelt klen, fet, blek och trycklös. Sedan insåg jag att även i mitt livs sämsta form såg jag fortfarande bättre ut än 90% av jordens befolkning. Jag säger detta med risk att låta lite självgod och egoistisk men det är ju sant. Mina magrutor syns alltid, vikten ligger på konstanta 98-100kg så varför missa hela livet i väntan på den perfekta formen?
Tycker att vi alla borde lära oss att trivas med hur vi ser ut just nu i den här stunden. Tänk på hur många fantastiska ställen vi besöker genom åren där vi kan fota dagsformen men hoppar över då vi inte känner oss 100% i form. Jag kan garantera att om ni tar kort på er idag kommer ni art vara imponerade över er form när ni kollar på era bilder flera år framåt. Att jämt vara ådrig över hela kroppen och ha papperstunn hud är nog endast de 350 registrerade kroppsbyggare i Sverige som kommer tycka att det är snyggt, resten av den svenska befolkningen kommer garanterat att föredra den normala småfeta dagsformen som jag demonstrerar på bilden nedan. Så flexa på och ta massvis med bilder nu när det är sommar och varmt ute, gymbilder kan ni ta hela vintern 🙂
