Kalla det vad du vill men en period efter tävling när din kropp
och hjärna ska börja leva lite mer, låt oss kalla det, lössläppt. Har man
som jag blivit gudabenådad med en icke anorektisk hjärna och kropp så ugår
det nog okej. Dock har jag på nära håll sett både den ena och den andra
tragedin. Jag ska försöka ge lite råd och tips runt diet och tiden efter.
Sedan gör du vad du vill med det. Smaka, svälj, spotta ut eller häll ut det
direkt. Varför jag skriver detta är min lilla oro för hur kvinnor kan må
under och efter diet. Ni är underbara och vackra. Ni är inte fitness. Ni är
individer med fantastiska egenskaper.
Här är mina tankar:
Det viktigaste är att du behöver äta mer än dietmat för att förbättra dig
till nästa tävling.
Under dieten brukar jag lägga in en social dag per vecka eller två kvällar
i veckan då jag får äta sånt jag är sugen på. Då blir det ingen hysterisk
demensbulimi efter tävling.
Ät kolhydrater under dieten. Dels tas aminosyrorna upp bättre tillsammans
med kolhydrater och du slipper suget efter kolhydrater efter diet. Jag är fräck och citerar välmeriterande och sunda Carina:
-när väl kroppen får smaka på en kolhydrat blir det svårt att hejda sig om du inte ätit det under dieten. Hennes ord var som hämtade ur mina tankar.
Njut när du väl äter och sitt inte och ha dåligt samvete för att du ätit
kanelbullar. Njut. Gör du inte det kan det vara läge att faktiskt fråga sig själv av vilken anledning man gör resan med diet och tävling.
Själv har jag det solklart. Dels ser jag det som konst. Det är vackert med en välmående och hälsosam look.
sen tävlar jag för att träna och inte tvärtom. Balans och glädje.
Nu är jag som ett barn på julafton, hotellfrukosten väntar. Jag tänker idag äta precis det jag känner för och njuta av smakerna!
Jag hoppas verkligen inte att jag trampat någon på tårna utan mitt inlägg är av kärlek för sporten och omtanke för er som människor.
Fortsättning följer!
Var rädda om er.
Kram
