Här presenteras ytterligare två av projektets medlemmar & deras resultat & tankar efter dessa 10 veckor av en livsstilsförändring:
Denna kvinna hade nr 6 i startinlägget:
https://www.body.se/bloggar/helene-ahlson/20130111/10-veckor-till-en-halsosam-frisk-och-snygg-livsstil
Kvinna
Startvikt: 84kg
Slutvikt: 80,2kg
Mått:
– Bröst St (start): 107cm, Sl (slut): 102cm
– Midja St: 93cm, Sl: 87cm
– Navel St: 107,5cm, Sl: 101cm
– Höft St: 113cm, Sl: 107,5cm
Målet för den här personen var inte något ytligt el synligt vid projektets start. Hon hade ett annat mål att nå innan dess… Från att ha varit en träningstoka med hög närvaro på gymmet för ett par år sedan så hade hon nu hamnat i en träningskoma som håller i sig alldeles för länge. Orsakerna var flera, men väldigt typiska som tex familjeliv, jobb, bortprioritering av sig själv. Detta medförde bl.a. viktuppgång, försämrad kondition, en sämre självkänsla etc. Därför var hennes mål med det är projektet att våga sig tillbaka till träningslokalen, hitta den brinnande motivationen till fysisk aktivitet igen & få in dem som ett naturligt inslag i vardagen igen.
Hennes mål uppnåddes ganska snabbt, bara några veckor in i projektet, vilket känns helt underbart! Nu kunde hon börja se ett steg ytterligare framåt & utveckla sina mål.:) Då slog vinterns berömda förkylnings-/influensavåg över henne (som ävenledes andra i projektet) & hon blev borta en del från projektet.:(
Men skam den som ger upp! Nu är hon tillbaka, starkare än någonsin!;)
Personens egna tankar om denna resa:
”Då var de 10 veckorna slut och det gick extremt snabbt.
Jag är väldigt glad att jag hoppade på det här tåget för nu är jag tillbaka med träningen som en del av min vardag och jag tycker att det är så roligt. Så målet är uppnått och jag känner mig nöjd.
Sedan att jag tappade några kilo på vägen och fick nya vänner; det var ju en bonus.
Samtidigt som det är tråkigt så tycker jag att det är väldigt skönt att få fortsätta på egen hand då jag nu kan lägga upp träningen precis som det passar mig nu och jag vet att jag har ett gäng glada och peppande människor bakom mig om jag skulle behöva.
Vad det gäller kosten så har många runtomkring frågat vilken sorts diet jag går/gått på och jag har då svarat att jag inte går på någon diet utan att jag tänker på vad jag äter och det har varit ganska skönt att tänka så för det är ju en förändring man ska göra och inte en kortsiktig lösning. Sedan att jag kommer att ha kortare perioder med lite strängare kosthållning inför ett mål, det kommer jag att ha.
Så nu har jag inte tid att sitta här och skriva för jag måste sätta upp nya spännande mål… 🙂
Tack till alla goa människor i gruppen och speciellt tack till cocherna Lena och Helene <3"
Denna man hade nr 2 i startinlägget:
https://www.body.se/bloggar/helene-ahlson/20130111
/10-veckor-till-en-halsosam-frisk-och-snygg-livss
til
Man
Startvikt: 107kg
Slutvikt: 94,5kg
Mått:
– Bröst St (start): 121cm, Sl (slut): 118,5cm
– Midja St: 115cm, Sl: 105,5cm
– Navel St: 115cm, Sl: 106,5cm
– Höft St: 110,5cm, Sl: 103,5cm
Den här mannen har inte bara gjort lysande fysiska resultat, rent ytligt, utan även kanske lyckas med en av de största bedrifterna av alla i gruppen utan att vi ens jagat det som mål. Han har under projektets gång blivit kvitt sin diabetes! (Läs hans egna ord nedan)
Personligen rann mina tårar ikapp med honoms när jag fick det beskedet, det här visar tydligt på att vårt arbete mot en livsstilsförändring verkligen funkar & gör skillnad!
Att vågen stadigt tickar nedåt, teknik & hållning blir bättre & bättre för varje ny dag i gymmet & konditionen ökar blir lixom i detta fall mer el mindre en riktigt bra bonus.;)
Personens egna story om resan:
”Och så har det gått 10 veckor sen vi startade och nu är det dags att summera vart resan tog mig?
Mycket har hänt med Roger! Förutom några kilo ner & några centimeter mindre både här och där så har kroppen börjat svara på träningen på ett helt annat sätt. Ifrån att för 10 veckor sedan varit en ”ganska hyfsat” tränad 58 åring och varit ganska nöjd med det, har jag idag börjat inse att jag kan ställa betydligt högre krav på mig själv. Alla mina träningstillfällen tillsammans med gruppen har ju fått mig att sakta men säkert börjat utmana mig själv, att våga kliva ur trygghetzonen en smula och utmana mina gränser. Att se mina kompisar utmana sina gränser hjälper ju mig att också våga pröva.
Lenas totala ointresse av vad jag hade för intresse att börja en måndagsmorgon kl 06.00 med JUMPING JACKS som uppvärmning, jag drömde mardrömmar om att jag höll på att förvandlas till en väderkvarn. Men som med allt annat så förvinner ens motstånd och man börjar se och känna andra saker, så idag så gör jag mina JJ och förstår varför, utan att för den delen älska dom fullt ut. Så tack Lena för att du hade tålamod så att jag själv fick komma på att man avlider inte av några JJ, inte ens 06.00 på en måndagsmorgon. Lena du skall också ha all heder och ett stort tack för att du alltid tar dig tid för ett råd eller bara några vänliga ord, även fast det bara är några minuter till ditt nästa pass.
Vill också nämna några ord om pedagogen Ahlson! 🙂
En del människor påstår att den fullfjädrade pedagogen kan be en människa ”dra åt helvete” och vederbörande gillar den resan! Helene har aldrig bett mig ordagrant dra åt helvete, men hon har skickat ut mig på resor som jag inte hade en aning om vart dom begav sig och jag har gillat varenda en.
Ett typiskt exempel var när jag skulle köra knäböj med skivstång för första gången på 35 år… Medan Helene riggade stången och berättade vad jag tekniskt borde tänka på så gled samtalat över till att Helene helt plötsligt relaterade till ett samtal som hon och Max (en grupptränare på gymmet) hade haft som berörde mina knäböj på easylinepassen, Max tyckte tydligen att dom var väldigt tekniskt väl utförda. Och här kommer det genialiska i Helenes PT-pedagogik, hon behövde inte med ett enda ord tillrättavisa min teknik eller på annat sätt justera mitt beteende, för detta skötte jag alldeles utmärkt själv. I takt med den positiva feedback jag fick höra så följde mitt tekniska utförande med. Jag tror att jag vågar säga att jag böjde mig några centimeter extra av bara farten, okey det fick jag äta upp dagen efter, men sånt får man leva med. Detta förhållningsätt gör att man gillar resan och ser framemot nästa resa & utmaning man får framför sig, med förtjusning!
Men min största framgång firade jag den 26 mars då jag blev friskförklarad från min diabetes, det tog mig 351 dagar att gå från urusla värden och med ett insulinintag på 4ggr per dag till att kroppen svarade med att producera tillräckligt mycket insulin för att jag skall kunna leva ett normalt liv. Jag har sakta men säkert förbättrat mina värden åt rätt håll, men dom sista nyklarna som behövdes har jag fått i detta 10-veckorsprojektet ”Allt är möjligt”. Så med de ”skarpa knivarna” och Helenes kompetens i hur man använder dessa verktyg så känner jag mig idag rustad att fortsätta på min resa, och vem vet var den tar vägen.
Måndagen den 22 april lägger jag mig på operationsbordet och låter skalpellen åtgärda min hindrande axel som besvärat mig under lång tid tillbaka. Jag ser detta som enbart positivt då jag varit bromsad i min utveckling av ständiga inflammationer i en ömmande axel. När axeln återigen tillåter komplett träning så kommer jag att fortsätta mitt samarbete med Helene som jag bara sett början på ännu. Och vilka resor som hon får mig att välja har jag ingen aning om, men jag ser framåt mot varenda en!
Så ett stort tack till er alla för att jag har fått träna på att vara den jag är och vill vara, nu återstår bara resten.”
