Jag har insett att jag trivs som bäst i nattens lugn, när resten av staden sover…när allt tystnat & man bara ”kan va”.
Jag kan vakna om nätterna & bara sitta uppe ett tag för att få njuta av lugnet som råder. Det är något magiskt när Stockholm sover…
Ni tycker säkert att en annan är knäpp när jag skriver så här. Men med tanke på det liv man lever, hur mycket människor man dagligen umgås med & träffar, alla intryck, dialoger & ljud runt omkring en som man konstant ”matas” med, så kanske det inte är så konstigt?
Jag älskar verkligen att träffa människor, att omges av inspirerande & positiva personer, att se nya platser & att arbeta med det jag gör 24/7. Men ibland behöver man ladda batterierna för att på nytt kunna hänga på i tempot omkring en. & detta gör jag tydligen bäst när allt annat ”står still”, typ nattetid.
Just nu sitter jag på en av Stockholms, enligt mig, finare platser då solen är på väg ner & bara njuter av lugnet. Jag var tvungen att rensa skallen efter dagens bestyr med pappas liv han lämnat efter sig.
Jag sitter även & funderar på mina ord jag ska välja att säga till far min på hans begravning på tisdag.
Kan bli en lång natt här ute…
