Ja, det kan man verkligen kalla detta.
Det är sällan jag känner att jag kliver utanför min egen komfort zone, utanför ”boxen”.
”Kontroll på läget” är något som jag, & säkert många som känner mig, förknippar mig med.
Men denna gången har jag utmanat mitt egna kontrollbehov ordentligt!
I våras hade jag som ett litet mål & önskan att ta mig upp på SM-scenen nu här i oktober igen. Men så kom något tråkigt emellan, jag pajade min rygg. Det såg länge riktigt mörkt ut, ja faktiskt ända tills härom dagen…
Tack vare min envishet & vilja att bli bra, att se runt problemen & att anpassa livet efter vad det överraskar en med så har jag kämpat varje dag med min träning, jag har letat andra vägar för att ändå kunna fortsätta utvecklas & inte begränsas av, vad läkarna sa, en skada som skulle hindra mig från min normala fysiska aktivitet i minst 1-2år framöver.
Jag la ner tankarna på en ny tävlingssatsning där & då, men höll fast vid mina andra mål jag hade: att fortsätta utvecklas i gymmet & samtidigt fånga formen till div plåtningar som nu väntar i dagarna.
För bara någon dag sen var tankarna fortfarande samma…
Men efter att träffat några av mina absolut närmsta i mitt liv så hände något.
De fick mig på andra tankar…
Träningen har ju, trots allt, gått långt mycket bättre än förväntat. Ryggen min känns mycket bättre än vad jag någonsin kunnat hoppats på för ett par månader sen & suget efter scenen har aldrig riktigt försvunnit. Detta insåg jag när vännerna mina tog upp ämnet, påminde mig om att ännu fanns det tid kvar att anmäla sig till årets SM.
Det var ingen självklarhet detta, att övertalas till andra tankar. Jag har sovit på saken, vridit & vänt på allt, vägt för & emot. Men jag kommer alltid fram till samma sak: jag tycker ju detta är SÅ kul! & det är ju ändå det viktigaste, att ha kul i allt man gör!:)
Jag har slitit hela sommaren med träningen, att nå formen för mina fotojobb & att hela tiden hålla fast vid mina mål. Så egentligen har jag inte alls legat på latsidan, jag hade kämpat lika dant om jag visste från början att jag skulle stå på scen nu. Så att jag idag kan känna att ryggen är med mig & att jag bättrat mig snabbare än jag trott är en fin bonus. Att jag sedan dessutom nu anmält mig till årets SM får jag nog tacka mina nära & kära för.<3
För mig är det allt eller inget om jag tar mig för något, jag lämnar inget åt slumpen. Så nu finns det bara en sak de närmsta 2 veckorna: full fart framåt!
Nu ger jag allt mina vänner! Vila får jag göra sen.;)
Glädje, vilja & målfokus!
& denna gången med det bästa stödet jag kan tänka mig i ryggen.
Ni vet vilka ni är. <3
& alla ni som läser detta; kom till Västerås den 3-4/10 & var med oss på denna fest!:)
Biljetter hittar ni på:
http://www.tickster.com/sv/events/search?q=sm+bodybuilding+
