Om jag ser till mig själv men troligtvis även ur många andra tävlandes synvinkel innebär en tävlingssatsning så mycket mer än bara träna och ha färdiga matlådor i kylen med lagom mängd av rätt mat. En tävlingssatsning innebär så otroligt mycket mer vilket på sätt och vis är svårt att beskriva för någon som inte har gjort det, utan det krävs nästan att man skall uppleva det för att verkligen förstå. En tävlingssatsningar innebär för mig en total uppoffring för att göra det som krävs för att jag skall ta mig dit jag vill. Givetvis kommer alltid hälsan i första hand men så länge jag mår bra och tycker det jag gör är roligt samtidigt som det är en enorm prövning och utmaning för sig själv. Både fysiskt men minst lika mycket om inte mer psykiskt. Just när man går in för något till 110% ställs man emot mycket hinder på vägen, hinder som kräver att man ibland får göra val som man inte hade behövt besluta om inte situationen är som den är. Allt fokus ligger på ett slutgiltigt mål, ett slutdatum där allting som man så länge har jobbat för skall sättas på prov, bedömas och därefter ge en total placering jämfört med de andra tävlanden. Alla träningar, matlådor som skall förberedas och intas vid rätt tillfälle, posering som skall sitta, planering som skall gå ihop för att resten av livet skall fungera och därefter kunna pricka in en form till en viss dag med alla förberedelser som även tillkommer på tävlingsdagen med bikini, laddning, hår, smink, smycken, skor etc. Detta kräver fokus, fullt fokus på att allting skall bli rätt och för att man vill känna att man har gett allt. Att kunna gå upp på scenen och känna sig nöjd, för att man avslutade det man påbörjade och trots allt vann sin egen resa.
Efter mina förra tävling förra året, DC och Luciapokalen kände jag det som så många tävlande känner igen sig i, och det är tomheten när man har nått sitt mål. När allt det skarpa fokuset man har hållt i månader kan släppas och friheten blir helt annan, uppstår ofta tomheten och man kan lätt känna sig ”överflödig”. Detta året efter JSM, SM och Tyngre Classic 2 var jag lite orolig att samma känsla skulle infinna sig även denna gången, men efter Tyngre var jag denna gånger mer redo, jag visste att det var sista tävlingen för säsongen och den mentala biten var klar med att det var dags att gå offseason. Anledning tror jag även var att tiden denna gången blev länge än mellan DC och Lucia förra året. Jag var i form innan JSM flera veckor tidigare än tävlingen och fram till Tyngre var det ett X antal veckor som jag fick på mig att bearbeta att formen kommer sakteliga efter tävling bli desto mjukare, jag kommer äta mer och även därmed bli starkare och kunna förbättra mig mycket mer i gymmet och jobba med min fysik. Något jag tycker är viktigt och som funkar för mig är att redan innan tävlingarna sätta upp nya mål att fokusera på som jag kan ta upp när tävlingen är över. Det kan vara allt från jobb, familj, nya mål i gymmet eller eventuella resor. Detta för att man direkt skall om jag vill kunna känna en ny strävan, vilket jag älskar att ha för att känna att jag fortsätter utvecklas, men på andra plan. Det som jag innan kanske fått prioritera bort kan jag lägga desto mer fokus på nu och det gör att jag även släpper tankar från tävlingen och även minskar den tomhet som annars lätt uppstår. Jag tror absolut inte att jag är ensam om att känna såhär, men jag vet nya personliga mål att uppnå tillsammans med en av mina livs resor om några månader som också gör att jag blickar framåt något otroligt!
Jag tittar ändå gärna tillbaka på säsongen, det jag åstadkom och känslan att jag trodde på mig själv i slutändan och inte gav upp blev min personliga vinst i sig. Jag upplevde en form jag aldrig tidigare haft, jag mötte Sveriges bästa elit och kunde där placera mig med en sjätteplats i en final som jag för några år sedan inte ens kunde drömma om. Nog för att helheten för mig denna dieten var en dans på rosor och fanns det även dagar då rosorna var så taggiga och det var otroligt tufft. Men det är dem dagarna som ger mig som mest, när jag i efterhand tittat tillbaka och ser att det är då jag är som mest stolt över att jag aldrig gav upp. Har jag kommit dit jag är idag, det som förut bara har varit drömmar är nu min vekligheten. Den känslan, den gör att jag inser att jag aldrig kommer att ge upp, och jag kommer att fortsätta att jobba med nya mål och förbättra mig själv. Ännu en gång göra mig själv stolt och kunna visa att så länge jag tror på mig själv går allt att lösa.
Bild från gårdens Fredagsfys! Ha en underbar helg, ikväll skall jag njuta av en av dom bästa burgarna som finns. Njuta av offseason och uppskatta det som livet erbjuder!
Många kramar från Jenny
