En människas självbild går i synonym till en persons identitet, självsyn och självuppfattning, alltså hur en person ser sig själv ur sitt eget perspektiv. Hur detta kan ändras, och vilka konsekvenser detta kan ge hos en person är något som bör uppmärksammas, och framförallt många gånger i en utseendefixerad sport likt fitness. Allt blir en lärdom i slutändan, men att se lärdomarnas effekter i efterhand kan väcka starka känslor.
Att på en diet varje dag titta sig själv i spegeln ett X antal gånger, och att varje dag leta efter nya förbättringar skapar tillslut en manipulation av hjärnan och personens självbild förflyttas likt formen till det mer extrema för var dag som går. Att pressa sina gränser har många fördelar, då det ofta stärker det mentala till markanta skillnader. Konsekvenserna av detta skapar då dock även de normala mentala nivåerna, till mer extrema och detta blir istället vår vardag, hungriga på mer.
Av min förra diet så blev min kropp hårdare för var dag som gick blev. Precis som fysiken så ställdes även min hjärna var dag in på att det var såhär som kroppen ser ut. Mina funderingar var istället om jag var tillräckligt bra eller om jag eventuellt behövde köra snäppet vassare för att vässa formen ytterligare. Istället blir hela situationen istället lite skrämmande hur skev en persons självbild kan bli, utan att man märker av det det minsta trots att det endast är Du själv som bor i din egen kropp.
För några dagar sedan tittade jag tillbaka på bilder och först då slog det mig likt en ordentligt käftsmäll, hur min kropp faktiskt såg ut. Det var längesedan jag tittade på dessa bilderna och det skrämde mig att det som bilderna föreställer kan vara det som jag ifrågasatte till om jag var tillräckligt hård, när jag i själva verket var hård som en sten. Jag var så liten, och ändå är det mindre än ETT år tillbaka i tiden. Det som skrämmer mig är inte min storlek, den var var den var, utan det är att man kan lyckas manipulera sin hjärna till att ställa om sig på det viset att man bli så självblind att jag helt enkelt skapar min egen förlust. Eftersom jag nu mår bättre än jag någonsin gjort, strålar varje dag av energi och väger nu även 17 kg mer än förra hösten, så är det också så fascinerande hur min hjärna nu har funnit denna självbild och verkligen trivs och mår väl i denna form. Men likt förra året, då till en hårdare form, har jag sakta men säkert gått åt andra hållet med små steg till en betydligt mer fyllig och starkare form, och min självbild hänger även denna gången glatt med på tåget. Men man får också valuta för hur kroppen mår. Min kropp är frisk, den är stark, den kan prestera och jag har hälsan med mig.
Att vara dedikerad, i all ära. Men när självblindheten kramar Dig i sin hårda famn och förvrider din egna bild av dig själv är då man skall vara vaksam, så att detta inte går för långt. Många gånger kan det bli till det bättre, vissa gånger till det sämre. Oavsett åt vilket håll så är det så viktigt att skapa sig en sådan självbild att man skall kunna försöka att se det ur ett annat perspektiv, stänga och inte låta självblindheten tala för en minut. Vad visas då, det du vill se eller det som din manipulerade hjärna styr dig till?
Tänk på vad ni gör, och för allt i världen, var rädda om er. Ni har bara en kropp och vårda den väl. Inga tävlingar i världen är värda om det gäller att riskera Din egen hälsa.
Lyft tungt, ät mycket och hitta en självbild där du mår bra.
Starka kramar från Jenny
