”Det händer inget på gymmet”, ”Motivationen har försvunnit när resultaten uteblir”, ”Jag trodde det skulle bli större skillnad”. Fraserna är många när resultaten inte blir som man föreställt sig när gymkortet inhandlades. Det som många däremot glömmer bort är vad som faktiskt sker under vår tid när vi ”tränar”.

Dagligen ser jag flertalet personer som återigen kommer till gymmet, otroligt flitiga med att ta sig till träningen. Men tyvärr väl där, fallerar konceptet. Vi har alla tagit oss till gymmet av en förhoppning av att skapa något. Om det så kan vara trötta muskler, en bättre hälsa, större muskler, mindre fett osv så är vi där av en anledning. Men för att det skall ske en förändring, så krävs det också att vi skapar just det, en förändring. Det finns ingen som helst anledning för kroppen att vilja åstadkomma en förändring om vi inte utsätter den för något som kräver just detta.

Att gå till gymmet och göra ett X antal rumplyft utan vikter kommer inte få din rumpa att se ut som ett äpple. Inte heller kommer några bicepscurls utan minsta kontakt eller vikt heller ge dig ett par välsvarvade armar. Att sedan därefter också lägga ned den större delen av tiden från ditt träningspasset till att antingen prata fysiskt med bekanta i gymmet eller prata med andra över din mobiltelefon. Det enda som isåfall kommer utvecklas är antingen din käkmuskulatur eller din muskulatur kring tummarna.

”Mycket snack och liten verkstad” är ett gammalt ordspråk som säkert många känner till. Kan låta klyschigt men gällande styrketräningen är det många gånger ack så sant. För mycket konverserande både fysiskt och tekniskt så kommer detta inte ta din fysik till nya höjder.
Jag brukar säga till mina klienter att om vi vill ha det skönt så borde vi inte lämnat soffan, för på gymmet är det inte skönt – om det är resultat vi är ute efter. Det kommer innebära svett, ansträngning och en trött kropp.
Kroppen ÄR gjord för arbete så du kommer inte bli överarbetad av ett något tyngre träningspass där svetten pärlan sig i pannan. Tvärt om, du kommer att må bättre. Om kanske inte då, men efteråt och i förlängningen. Det kommer både ge dig ett påslag av endorfiner samt att du kommer att få resultat, och resultat utvecklar motivation och motivation utvecklar en hållbarhet eftersom vi tycker att det blir roligare. Bollen är i rullning och det är först nu som vi kan börja förvänta oss någon förändring. Vi måste börja VÅGA att ta i. Med detta menar inte jag att vi på vårt första pass skall ge oss på att lyfta maximala vikter, men det handlar om hur vi väljer att förvalta vår tid när vi väl är i våra träningslokaler. Inte finns det någon som går på spinning och sitter still 1 timme med fötterna på pedalerna?

1 timmes träning går utan problem att köra sig slut på, men du kan också befinna dig 1 timme på ett gym utan att lämna en droppe svett eller något trött muskel efter dig. Det som däremot inte är någon svårighet är att räkna ut vem som kommer utveckla resultat och ej.

Givetvis får man mer än gärna komma till gymmet bara för att man mår bra av det. Men man kan inte därefter komma och säg att det inte sker några resultat. En förändring kommer inte gratis, som med allting så kommer det att krävas det jobb av dig. Det är bara vi själva som kan göra jobbet. Så stäng ned allt vad appar och pratstunder heter för 1 timme, och gör både ditt hjärta, muskler och hjärna en tjänst och ta vara på din egna tid i träningslokalerna. VÅGA ta i, och det är först då som du kommer inse hur mycket det finns att vinna på att våga svetten lacka.

Kör hårt!
Starka kramar, J.

En riktigt härlig söndag och våren är påväg med stormsteg. Solen kikar fram mer och mer i takt med vårblommorna. Idag var mina älskade förändrar på besök över lunchen, och jag bjöd dem på mat. Med en pappa som både är gluten och laktoskänslig så valde jag därför en väldigt simpel rätt med enkla och bra råvaror. Fantastiskt gott blev det och dessutom en väldigt snabb rätt som tar max 15 minuter att tillreda från start till färdig rätt!

Ingredienser:
Laxfilé
Apelsin
Sesamfrö
Salt/svartpeppar
Sötpotatis

Gör såhär:
Tina laxfiléerna om de är frysta och lägg dem därefter i en djup tallrik och pressa över rikligt med apelsinsaft. Låt dra i saften ca 1 minut samtidigt som du förbereder en ny djup tallrik med sesamfrö. Lägg i en filé i taget och se till att den är genomtäckt av sesamfröna. Salta och peppra försiktigt innan du lägger ned dem i en teflonpanna. Stek ordentligt på alla sidor så att de får en knaprig yta av fröna, och ta därefter av fisken strax innan den är helt genomstek, så behåller fisken sin saftighet och tillreds istället det sista på eftervärmen.

Samtidigt som fisken steks så sköljer du dina sötpotatisar och gör rikligt med stick från en gaffel i hela potatisen. Lägg dem på en tallrik och sätt in på full effekt i ca 4-6 minuter i micron tills potatisarna är genombakade. Dela dem på hälften och servera ihop med laxen, en sallad och lite färsk apelsin att pressa över.

Lycka till i köket!
Starka kramar, J.

Varje vecka pratar jag med min klienter om mentalitet på ett eller annat sätt, då den mentala biten är något av de absolut viktigaste pusselbitarna för en tydlig och stark utveckling. Fabriken som skall sköta processen fungerar inte utan en fungerande databas.

Det är i vår hjärna som alla tankar skapar, och tankar blir därefter till signaler som skickas ut blixtsnabbt i vår kropp som därefter lyder order och gör det som hjärnan ger order om. På gott och ont. Det är också i denna bit som det gäller att vår mentala del är med oss på rätt sida, så vi inte jobbar mot oss själva – utan med. Sedan jag insåg att allt som jag är kapabel till, endast kommer från mitt eget huvud har jag dagligen jobbat för att stärka min mentala förmåga. Fast precis likt en fysik så förändras detta inte över en natt utan något som tar tid att stärka upp. Men med en stark tillit och tro på dig själv kommer ditt mindset också att hjälpa dig och ge dina prestationer en enormt stark skjuts i rätt riktning.

Våra muskler sitter utspridda över hela vår kropp i många, många lager. Styrkan däremot, sitter från första början inte i våra muskler. I grund och botten så handlar det om den mentala styrkan innanför vårt pannben redan när vi skall bestämma oss för att packa träningsväskan och ta oss an våra kommande kraftansträngningar. Därefter så gäller det att i varenda steg, set, repetition, slag eller vilken idrott vi än håller på med, att vara mentalt stark och redo att fortsätta jobba för det vi vill åstadkomma. Medgång som motgång. Det är i vår mentala förmåga som styrkan sitter, det är därifrån vår kraft kommer. Inifrån. Inte från benen, axlar, armarna eller magen, inifrån. Inuti våra huvuden där tankarna går på högvarv, det är där vi skall bestämma oss för hur långt vi väljer att ta oss. Viljan för vad vi vill ha för stunden och vad vi vill ha mest. Vad hjälper det att ge upp, vad hjälper det att gå hem när det uppstår svåra saker? Troligtvis ingenting. Om du däremot tar tag i din mentala inställning och inser att det är endast du som sitter med rodret och bestämmer åt vilket håll du vill styra skutan, så inser du också snabbt att det ju starkare du tror på färden framför dig, kommer du också ta dig.

Det finns alltid ursäkter och bortförklaringar, men i slutändan så är det endast i ditt eget huvud som besluten fattas. Goda som onda, det är du själv som väljer väg. Om du skall gå vägen som leder dig framåt eller den som leder dig bakåt. Oavsett väg så kommer styrkan inifrån. Det är när vi samarbetar med denna styrka som vi också kommer dit många inte når. Till de gränserna där vissa styrkor slocknar när mentaliteten brister.

Börja ägna mer fokus åt din mentala inställning och styrka. När den blir bättre kommer också kroppen, styrkan och orken att bli bättre. Allt går om man vill, men det är i styrkan bakom pannbenet som måste besitta den största viljan. Utan den kommer vi ingenstans, och i landet ingenstans finns ingen utveckling att hämta.

Starka kramar
/Jenny.

Vissa inlägg som jag skriver grundas ur egna erfarenheter. Andra inlägg kommer från saker som jag anser är viktiga att ta upp, eller som i dagens inlägg då texten istället kan vara tillägnad specifika personer. Inga namn nämnda, men oavsett vem eller vilka det texten riktas mot så finns det troligtvis många fler som kan relatera till när livet inte riktigt går i det håll vi önskar.

Många gånger har vi en väldigt tydlig och klar bild i huvudet kring hur saker och ting skall bli. Man drar igång något projekt, byter arbete eller går in i någon relation. Men, saker blir inte alltid som man har tänkt sig. Projekten kanske spricker, arbetet sägs upp eller relationen går i kras. Oavsett hur planen såg ut i huvudet så kan allt förändras inom loppet av 10 minuter. Det som oftast i de flesta fall kommer i kläm när dessa planer spricker, är just träningen. När livet tar snabba vändningar som ställer stora krav på oss, antingen fysiskt eller emotionellt, så räcker ofta inte orken och gnistan till för att göra ännu en kraftansträngning – träna. När livet ibland slår bakut och inget längre följer planen, så glömmer vi på två röda sekunder det som ofta ses som vårt egna lyckopiller, träningen. Det som faktiskt frigör endorfiner i vår kropp, är det som de flesta minst av allt orkar lägga energi på vid dessa perioder i livet. Men, det är just här som träningen faktiskt kan hjälpa oss som mest. Kanske inte på långa vägar som mest fysiskt då orken inte finns i överflöd, men de emotionella fördelarna som uppkommer som en ”biprodukt” av det om träningen ger oss, är också den medicinen som vi behöver som mest i just dessa lägena. Tänk dig något som gör dig glad även fast livet i alla andra aspekter känns som raka motsatsen för tillfället.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Långt ifrån. Men när då allting vänds upp och ned, ge inte upp allt. EN, om så ack enormt stor, pusselbit fallerar i livet, så kommer det troligtvis inte hjälpa dig att rycka undan mattan under fötterna kring de andra bitarna som håller oss samman?
Oavsett vilka delar det är av oss som försvinner så är det viktigt att inte tappa fotfästet kring allt annat. Du glömmer inte av din familj, så vad är det som gör att du glömmer av dig själv? Nu om någon gång när oförutsedda saker sker, är det egentligen då som vi skall vara extra snälla och ge kroppen och hjärnan det som den verkligen mår bra av.

Så oavsett om du har förlorat jobbet, en kär vän, en partner eller kanske råkat ut för en annan tung händelse, träningen är, oavsett hur långt borta det än kan kännas i sådana sammanhang, vårt egna lyckopiller. Bruka det väl, och träna det som du tycker är roligt för stunden. Sätt ribban lägre, men ta inte bort den helt. Sänk kraven och gör det du tycker är roligt för stunden. Om det för dagen skulle innebära en långpromenad, att spela tennis, ett tungt benpass eller enbart träna biceps i en timme, så gör det som skingrar dina tankar och får dig att röra på dig och frisätta endorfinerna. Gör det inte för någon annan, inte för att visa upp vad du kan trots stridens hetta mitt i livet. Gör det för dig själv, för DIN, egna skull.

Ta hand om er och håll hårt i era pusselbitar. Stora som små.
/ Jenny

Att göra saker som man inte trodde sig klara av är något som får oss att utvecklas och få en större tro på oss själva. Men för att kunna överträffa oss själva kräver också grunden, att vi vågar utmana oss. Utan utmaningar kommer vi alltid att befinna oss innanför vår komfortzon. Alla vet vi också att Innanför vår komfortzon sker ingen utveckling och utan utveckling kommer vi aldrig kunna överträffa oss själva. Likt en spiral där det ena kräver det andar. Utan en start kommer det inte heller att kunna ske någon fortsättning.

Just det här är något som jag arbetar väldigt mycket med i min roll som personlig tränare. Att hela tiden arbeta med att sätta press på människor till en lagom nivå. För hög press bidrar istället en stress, men en liten dos av press gör istället att personer blir mer skärpta och lägger stort fokus på utvecklingen. Men en liten press på gemene man gör det också att vi blir mer effektiva och produktiva med det vi vill åstadkomma.

Genom att utgå från att vi hela tiden har en liten press på oss, kommer detta också göra att vi automatiskt går utanför vår komfortzon. Morgonträning är ett enkelt exempel på just detta. Alla är inte morgonmänniskor som jag och hoppar upp ur sängen på morgonen. För många innebär det tjutande alarmet redan här dagens första utmaningen – att ta sig upp ur sängen. Att då också ställa klockan tidigare för att ha tid för sin träning, underlättar inte alltid för de morgontrötta. Jag har haft så många klienter som flertalet gånger påpekat att de inte är morgonmänniskor och absolut aldrig skulle få sig för att träna på morgonen. Om vi därefter spolar fram tiden några månader är faktiskt inte ovanligt att just dessa klienterna önskar tidiga morgonpass med mig i gymmet.
Så, att på alla plan utmana sig. Oavsett om det är att lyfta tyngre vikter, ta körkort, byta jobb eller ställa klockan tidigare för att hinna träna, så kommer detta ihop med vilja och tålamod snart kunna ge dig ett diplom för att du har överträffat dig själv. De personer som förr sa till mig att de som tidigast kunde träna vid 09, är nu istället klara med sina pass redan vid 07 på morgonen före många ens har vaknat. Detta är för mig fantastiska roligt att se då utveckling inte alltid mäts i form av vikter, mått eller spegelbild. Utveckling är så mycket mer och att kunna se personer överträffa sig själva och också inse sina framsteg, gläder mig verkligen.
Kom däremot ihåg, hade det inte varit för att dessa personer inte vågat kliva utanför sin komfortzon, hade de heller aldrig tagit sig dit de är idag. Om de så handlar om morgondagens alarm eller att de vågade byta jobb.

Att besegra det man tidigare trodde var omöjligt kommer att få dig att också våga ta dig an fler utmaningar. Än en gång är hjulet i rullning. Så våga testa, och vänd på frågan det om argumenten känns få. Vad har du att förlora på att försöka?

Ta hand om er och ha en fortsatt härlig fredag!
/ Jenny

”Boosta kroppen på 5 veckor”, ”skaffa beachlooken på 10 veckor”, ”gick ned 20 g på 10 veckor”. Rubrikerna svämmar över budskapet är alltid detsamma, de s.k. Quickfix;en. Att totalt göra om din kropp på ett fåtal veckor med att ändra om allt som bara går att ändra för att få stora resultat som det går på så kort tid som möjligt. Krävande, JA. Hållbart, NEJ.

Ofta så finns det personer som står som förebilder till dessa drömfysiker. Dock så gäller det för det första att tänka då att tänka på att detta inte har skett över en natt. Personen i fråga har kanske tränat i 2, 5 eller kanske 10 år? Upptill detta också troligtvis haft bra koll på vilken sorts näring i form av mat som man stoppar i sin kropp varje dag. För att skapa muskulösa och välsvarvade fysiker kräver det mer än 4 veckors träningsschema samt att äta en proteinpudding eller två om dagen. Det kräver ordentligt med träning, bra mat med främst av allt så kräver det kontinuitet. Att kontinuerligt fortsätta jobba för det och inte sluta efter 4 veckor när framstegen inte är lika enorma som du i huvudet hade en bild av. När inte magrutorna har slagit igenom med storm eller när maten fortfarande inte består av smågodis på kvällarna, det är då det är dags att tänka om. Är det en kort tidsperiod som kommer ge dig dina resultat eller är det din livsstil som du behöver arbeta med och strukturera om?

Jag får också så ofta höra, ”När jag är klar med detta så kommer jag också sen börja äta mer vanligt igen.” Va? Stopp. Vad innebär vanligt? Om någon anser vad det är för ovanligt med totalt naturliga råvaror likt kött, fisk, fågel, havregryn, potatis, ris, bönor, nötter, frön osv, då vill jag också veta vad denna person anser sig egentligen vara vanligt? Sockerfyllda frukostpuffar, mjukost på tub och panerade fiskpinnar i kartong? Rätta mig om jag har fel.
Det som ofta skapar problemen är att man instället för att se det till sin egen fördel, så ser man det som en kort tidsperiod som man lever för att skapa sig framsteg, för att sedan återgå till det som man anser sig vara ”normalt”. Istället för att sakteliga börja byta ut småsaker i din vardag som istället ändrar din livsstil och som i det långa loppet får dig att leva mer hälsosamt. Quickfix kan fungera, men då istället som en inkörsport som ger dig en ordentligt knuff i motivationen. Det som däremot sällan fungerar är alla brutala dieter som både den ena och den andra hoppar på, utan att se det ihop med livet i sin helhet. Att välja mat och motion som främjar dig och din kropp bör istället komma naturligt. När det också gör det är det då som pusselbitarna faller på plats och det långsiktiga livspusslet för en mer hälsosam livsstil börjar ta form.

Från 2015 – 2017. Större förändringar kräver större tidsperioder.

Våga låta det ta tid. Både de fysiska och de mentala bitarna skall hinna med och hinna anpassa sig. Rom byggdes inte över en natt, utan det kräver alltid engagemang och vilja från ditt eget håll att fortsätta, även de dagar då målet känns en bit bort. Se det till din fördel, för ditt liv slutar inte om 8 veckor när dieten är slut.

Ta hand om er och må väl.
/ Jenny

Fredagmys när det är som bäst. En lugn kväll hemma med min fästman och god lagad mat. För er som har råkat missa det så är kyckling en stående favorit hos mig. En fantastisk råvara som går att variera i det oändliga. Sagt och gjort blev det kyckling igår kväll, ihop med en krämig pasta med fantastiska smaker. Därför vill jag också dela med mig av det väldigt lätta receptet till er läsare.

Ingredienser:
Ca 800 g kyckling
1 paket kalkonbacon
2 burkar Lätt creme Fraiche, med smak av paprika chili
1 gul lök + en liten klick kokosolja
1/2 – 1 paket bönpasta, Risenta (100% bönor)
Färsk basilika
Svartpeppar, vitlökssalt + eventuellt lite fajitakrydda.

Gör såhär:
Hacka löken fint. Fräs den i en teflonpanna med lite kokosolja. Hacka kycklingen i strimlor/tärningar och häll i pannan med löken. Tillsätt därefter lätt creme fraichen, och låt koka upp. Blanda i strimlad bacon i grytan och krydda med svartpeppar, vitlökssalt samt lite fajitakrydda.
Koka pastan enligt anvisning i 3-5 minuter medan kycklinggrytan puttrar på låg värme.
Servera alltsammans med en sallad och häll över lite strimlad basilika över kycklingpastan.

Hoppas ni kommer gilla den lika mycket som jag gjorde. Lättlagad, enkelt, gott och bra mat om man vill lyxa till det en fredag.

Njut av helgen, må väl.
Starka kramar från Jenny.

Ett välkänt uttryck likt rubriken lyder; ”Det man inte vet har man inte ont av”. Saker som vi inte vet om, lägger vi inte heller någon vikt vid vilket kan vara både fascinerade och väldigt användbart vid många tillfällen.

För att göra det hela tydligare kommer jag därför ta upp en händelse som skedde med en klient för några dagar sedan. Personen ansåg sig vara väl medveten om var hennes gräns låg gällande kronlyft som var hennes utmaning. 105 kg var vikten som hon hade arbetat på som tyngst innan, vilket vi skulle toppa på passet. Eftersom jag var med som Personlig tränare, skötte jag alla vikterna. Min plan var här att kringgå sanningen, just för att inte störa till den mentala inställningen hos klienten. För går du in med inställningen att det är tungt, kommer det också upplevas desto tyngre.
Så vi stegade oss uppåt, jag lade på vikterna medan klienten pausade. Från 80 började jag istället säga 10 kg mindre, dvs att när jag lassade på 90 kg, var klienten helt inne på att lyftet låg på 80 kg. Väl uppe på 100 kg, drog klienten utan problem 110kg, helt utan vetskap kring att hennes före detta rekord redan var slaget. Med tanke på hur ”lätt” det gick lassade jag på ytterligare 10 kg, och vi var uppe på 120 kg, vilket alltså var 15 kg över personen ”maxgräns” enligt henne själv. Med lite taktik från min sida gällande att det endast var ”5 kilo över”, bestämde sig klienten till 110% att vikten skulle upp. Lyckligt ovetandes över de 120 kg lyfte hon det som om det sina 105 kg. Därefter gav jag klienten i uppgift att kontrollräkna vikten. Som ett frågetecken ”Va, nej? Eller?”. Mitt stora leende kunde inte längre sig hålla sig längre och sprack upp i ett stort skratt och klienten blev helt överväldigad över prestationen som precis hade skett, en vikt som klienten innan passet inte ens hade kunnat drömma om i hennes värd.

Så, med detta sagt så blev det ännu mer tydligt. Med vetskapen kring att vikten var en annan så blev det också lättare tack vare att den mentala inställningen var rätt ställd från början. Hade hon vetat att vikten låg på 120kg hade hon inte rubbat den. Att använda den mentala kraften har jag så många gånger skrivit om, men det är också för att det alltid är i ditt egna huvudkontor som gränserna sätt, och kroppen lyder enbart order. Ger huvudet signaler kring att det kommer att vara genomförbart, kommer kroppen göra allt i sin makt för att lösa uppgiften. Om däremot huvudet ger upp utan försök, kommer inte heller kroppen lyfta ett finger till dess tjänst.
Så än en gång, om du inte har någon slug PT med dig, se till att i alla fall till jobba MED dina tankar, inte mot dem. Arbeta för att intala dig saker som får dig att vilja jobba framåt och hårdare, att hela tiden se utmaningar istället för hinder. För det du inte ser och vet om, det har du inte ont av. Vet du inte om några hinder, har du inte heller ont av dem.

Ta hand om er, måndag och en ny och stark vecka ligger framför oss. Ta vara på varje dag och gör den så bra som bara du kan.

Starka kramar från Jenny!

Alla har vi bra och mindre bra dagar. Något som är helt mänskligt. Ingen lever med 365 dagar om året på 110% energi. Det kommer dagar som går något sämre, och dagar som kommer gå desto bättre. För mig var denna veckan väldigt hektisk, vilket totalt tog ut sin rätt hos mig i torsdags eftermiddag då det var dags för träning. Benträning var på agendan så jag satte igång, men kroppen svarade inte alls. Ibland kommer kroppen igång en stund in i passet, men den stunden kom inte under hela passet utan jag tuggade helt enkelt vidare. Det fanns alternativen att bryta ihop eller bita ihop, men de som känner mig vet att jag valde att bita ihop och göra jobbet som skulle göras innan jag gick hem.

Fredagens pass gick bättre, men ändå inte i den nivå jag vill komma upp till. Fortfarande lite sliten i kroppen, men ändå betydligt bättre än torsdagens benpass. Nu stod jag i valet och kvalet av vad jag ville göra av lördagen, skulle jag byta min vilodag till lördagen? Jag bestämde mig för mycket sömn utan något alarm och se hur kroppen kändes när jag vaknade. Pigg och glad vaknade jag också upp på lördagen, och kände exakt den där otroliga glöden jag vet finns hos mig. Så sagt och gjort, kroppen hade vänt efter vad som hade känts som två betydligt sämre dagar, något som inte hänt mig på väldigt lång tid (vilket jag är otroligt tacksam över). Energin var tillbaka, så mitt träningspass blev precis som jag önskat och jag var otroligt tacksam och glad!

Det kommer alltid komma bra och mindre bra dagar. Men det handlar om HUR man väljer att tackla de sämre dagarna. Någonting sade mig att jag inte heller ville ta en vilodag efter dessa två sämre träningspassen, utan att jag istället ville skaka av mig känslan fortare än kvickt. Därför valde jag att ge kroppen extra energi i form av bra mat, och sömn tills kroppen var utvilad. Veckan började med flaggan i topp, och kunde nu också avslutas på samma vis! Allt sitter i ditt eget mindset, vad krävs för att kunna vända dina negativa känslor till något positivt? Är kroppen trött? Behöver du extra energi, sömn, en träningspartner, nya övningar, nya miljöer? Försök hitta vad det är som gör att du inte känner dig på topp och försök motverka det som skapar dessa känslor.

Alla har vi sämre dagar, men fokusera på hur du istället vänder dem till något positivt.
Nu skall jag njuta av en lugn vilodag och ladda batterierna inför kommande vecka!

Önskar er en fortsatt fin helg och trevlig söndag.
Må väl och ta hand om er, starka kramar från Jenny.

Mat är din vän. Inte din fiende. Något som låter väl så logiskt men som för många innebär precis tvärt om i praktiken. Precis som rubriken lyder – dagens inlägg tillägnas just ämnet kring att våga äta.

Just mat blir ofta ett väldigt känsligt ämne då det många gånger råder oändligt med delade meningar om detta. Många kopplar ihop mat med livsglädje, medan andra kopplar ihop det till något negativt som påminner oss flertalet gånger varje dag. All förvirring kring vad man ”får” och ”inte får” äta, vilka råvaror som (hur detta nu ens skulle vara möjligt) gör dig ”tjock” och vilka som ”gör dig smal”. För många innebär inte maten alltid något positivt, vilket jag vill få människor att ändra på. Givetvis innebär detta då inte sämre mat som är ohälsosam för kroppen, utan att bra mat hjälper – inte stjälper.

När det kommer till personer, främst kvinnor, som utöver någon form av fysiskt aktivitet så finns det ofta en genomgående röd tråd där resultaten uteblir. Många har vetskapen kring att kosten spelar otroligt stor roll i vår utveckling. Det som däremot många missar är att mängden av det vi stoppar i oss är minst lika viktigt. Det pratas alltid om hur lite man skall äta för att gå ned i vikt, men aldrig vänder man på det och pratar om ”hur mycket” man skall äta för att öka sin förbränning, gå upp/ned i vikt eller få en bättre och mer hälsosam livsstil. För många så sitter problemet i just mängden, en stor andel av de som inte får sina efterlängtade resultat äter just för lite. Genom att nästintill sluta äta eller endast leva på sallader och kalorisnåla livsmedel med för lite energi kommer endast göra att din kropp går ned på sparlåga och både din energi, glädje och ork dalar och hamnar på en nivå långt nere vid anklarna. Genom att istället tillföra mycket mat av bra sort, kommer kroppen istället att kicka igång både din energi, din ork och din förbränning. Ju ”renare” mat du äter desto mer volym blir det också, så bara för att det kan se mycket ut på tallriken behöver det inte innebära att energimängden är direkt stor. Bilden nedan talar sitt tydliga språk. Hur ofta äter du endast 100 g hamburgare? Däremot 3-4 potatisar hade väldigt många dragit sig för att äta i en måltid? Rätta mig om jag har fel.

Jag brukar ofta jämföra kroppen med en bil. En bil utan tillräckligt med bränsle kommer inte att fungera som du vill att den skall. Likaså gäller en kropp, utan tillräckligt med energi kommer inte heller den att fungera. Orken minskar vilket gör att du inte heller orkar träna som du vill eller klarar av en energisk vardag. Om du dessutom strävar efter en viktnedgång, kommer kroppen absolut inte vilja samarbeta om du en gång om dagen ger kroppen en tanig liten sallad. Kroppen behöver bränsle att arbeta med.

Jag hör så många, framförallt ständigt tjejer, som både är livrädda för såväl vikt som kolhydrater eller större mängder mat. Insikten för kosten blir så skev att många begränsar sin mat under dagarna till mängder som är mindre än vad barn på förskolor äter. Till vilken anledning?
Att ge kroppen för lite energi kommer bara straffa dig själv i slutändan. Fördelarna kommer först när du ger kroppen den mat och energi som den förtjänar, och först då kommer du både bli starkare, piggare, tightare och må bättre i allmänhet. Vad du än tror eller tänker, vad all media än tutar i dig kring de mest konstiga dieterna du har hört talas om, Mat ÄR Din vän, INTE din fiende.

VÅGA ät och våga utvecklas. Precis samma sak gällande komfortzonen i gymmet gäller den även här. Maten kommer att ge din utveckling en enormt stor och hjälpande hand på vägen dit du vill.

Ta hand om er. Starka kramar, Jenny.