Måste be om ursäkt för att jag inte haft möjlighet att blogga tidigare än nu om tävlingen. Jag åkte nämligen vidare till Göteborg direkt efter tävlingen och har inte haft tillgång till internet. Men men, ska försöka att bättra mig här i dagarna och snylta lite mer så att jag kan uppdatera mer kring helgens tävling.
I alla fall….
Tänkte skriva ner några tankar och reflektioner kring tävlingen 🙂
Skrev väl senaste inlägget i torsdags och då hade jag precis lagat klart all laddmat till fredagen och köpt sakerna till tävlingsdagen.
Det var ingen som gissade rätt på vad det var för något på bilden men har lovat att slänga upp receptet eller en beskrivning senare. Lite annorlunda laddmat kanske 😉
Hur som helst startade dagen i fredags med målning. Första lagren färg åkte på innan vi begav oss mot Karlstad. Lämnade Solna där Jenny och jag blivit bruna och fina… eller ja hon blev fin och jag brun i alla fall 😛 Jag såg mest smutsig ut.
Sen åkte vi och hämtade Robert i Bromma som skulle vara min coach på tävlingen innan vi kunde åka iväg. Där nånstans fastnade vi i köerna. Det stod heeeelt still och den där svängen att hämta upp Robban tog till slut 1½ timme. Så fick lägga tunga skon på gaspedalen för att hinna i tid till registreringen.
Väl på plats i Karlstad gick allt väldigt smidigt. Mätte in mig på ståtliga 175,2cm och vägde in på 80.1kg. Både kortare och lättare än för två år sen 😀 
Foto: Joachim Bartoll
Synade formen på de andra och kände att flertalet prickat formen väldigt bra!! Bättre än min helt klart. Så jag satsade på tryck istället 😉
Efter vi var klara där åkte vi till Burger King för att ladda på med lite flottiga burgare 🙂
Jag åt en Big XXL meal plus en extra cheeseburgare. Ganska gott, inte så fantastiskt som Robban hade lovat dock;)
Sen vidare till huset vi skulle bo i vilket är ett dagis i veckorna. Fanns en massa roliga saker att fördriva tiden med 😀
Johan byggde finare torn än Robert.
På tävlingsdagens morgon var det mest bara till att gå upp, ta grejerna och rulla mot hotellet där tävlingen skulle vara. Jag var redan ganska så mörk så kändes inte värt att lägga fler lager innan vi åkte. När vi kom dit la vi våra saker bakom baren och det vart väl MM Sports område typ. Vi var gaaanska många från teamet som tävlade vilket var roligt. 🙂
Tim Nygren hade fullt upp med att fixa färgen, underligt nog kom det bara fler och fler som behövde hjälp 😀 Han gjorde kanske ett liiiite för bra jobb? 😉 Han fixade till min färg innan scenen också. Tack som fan för det!!
Snart var det dags för korta herrklassen att entra scenen och jag började pumpa upp lite lätt. Vart smått skrämd inför styrkeronden för fick pump och tryck direkt vilket kanske inte är helt optimalt i chins och dips.
Men just då var det bara att koppla bort, poseringen var det viktiga nu!
Dags för scenen. Gillar att kliva upp där. Det är verkligen en speciell känsla som jag inte tror att man kan riktigt förstå förens man själv provat på det. Tog ett tag innan ögonen vänjde sig vid ljuset och man kunde se lite folk i publiken. Domarna och mina coacher satt nära i alla fall så de såg man fort. Poseringen kändes ganska bra, kändes väldigt naturligt att stå där trots att det var två år sen sist 🙂
Foto: Joachim Bartoll
Foto: Joachim Bartoll
Foto: Joachim Bartoll
Foto: Joachim Bartoll
Efter förbedömningen så frågade jag hur de trodde det gått. Jag fick många diffusa svar och visste inte riktigt hur jag skulle tolka det. Så gick till min pappa istället. Han är alltid brutalt ärlig när det kommer till sånt här och dessutom brukar han oftast ha rätt. Han var nöjd, trodde jag hade tagit det! Visade sig att han hade rätt även den här gången! Kul för det är nog första gången som han sagt mig när jag frågat sen 2006 i Oslo 😀 haha.
Louie Peláez kom tvåa, Andreas Taraba trea, Rookie Westin fyra och Robin Anzengruber femma.
Det var i alla fall en oväntat bra start på tävlingen. Nu var det dags att ladda för styrkeronden och jag hade med mig mitt hemliga vapen: Gakkic från Body Science 😀
Eller ja hemligt kanske är att ta i med tanke på hur jag tjatat om det det plus skrivit recension. Men ändå 🙂
Målen var högt uppsatta med 30 chins och 50 dips. Det är, sett till senaste sm-resultat, nästan en given förstaplacering i styrkan. Jag överpresterade tom med 31 chins och klarade 50 dips men slutade trots det trea i styrkeronden!! 😀
Rookie läxade upp mig med 33 chins och 52 dips, och Louie Peláez 37!!! chins och 41 dips. Rookie vann med andra ord som vanligt styrkan, Louie tvåa och jag trea. Det stod väl här redan ganska klart att toppstriden skulle vara mellan oss.
Foto: Joachim Bartoll
Foto: Joachim Bartoll
Inför hinderbanan låg alltså jag och Louie på delad förstaplats med 4 poäng var. Rookie var tätt bakom med 5 poäng. Med andra ord stod mycket på spel i hinderbanan och som ni kanske kommer ihåg har jag inte kunnat träna något inför det och visste inte ens om min hamstring skulle klara av påfrestningen. Så ska villigt erkänna att jag var nervös inför min tur.
Jag värmde upp läääänge. Kände verkligen på benet; joggade, sprang, hoppade och stretchade. Det kändes OK. Var lite stum i benen och hade inget direkt tryck i löpsteget. Men spänsten kändes bra och inget smärtade så det var bara att köra och se vad som hände. Rookie sprang heatet innan mig så hade hans mellantider att gå på vilket alltid är en bra måttstock eftersom han är grym i hinderbanan. Louie började i ett högt tempo men jag tänkte att det var smart att ta det något lugnare eftersom det var en lång hinderbana i år och jag såg hur Rookie kroknade något efter första varvet. Jag sprang ikapp och om Louie vid sista vikten på första varvet. Sen jagade jag bara Rookies tid. Vi hade exakt samma över irländska bordet som startar andra varvet, sen låg jag strax före hela varvet och sprang in 6 sekunder snabbare. Min tid var 2.50,8 minuter och det resulterade i en förstaplats även i hinderbanan. Då var jag ganska säker på att guldet var säkrat vilket kändes otroligt skönt.
Foto: Joachim Bartoll
Foto: Joachim Bartoll
Foto: Joachim Bartoll
Nu fanns det inget krut att spara på längre, inför förbedömningen vill man ju spara lite på krafterna inför styrkeronden och hinderbanan men till finalen är det bara att ösa på! 😀
Så jag tryckte i mig allt som kunde ge lite tryck och sen pumpade jag upp. Fick redigt med tryck och kändes som om jag nästan vart en storlek större med all pump! Skön känsla inför finalposeringen.
Finalposeringen kändes väldigt bra, tyckte att poserna satt något bättre och kände mig mycket avslappnad. Hörde även min älskade lilla brorsdotter Ofelia ropa "Heja" lång bak i lokalen 😀 Sånt smälter ju hjärtat något 🙂
Till slut var det prisutdelning. Där stod det fast att Rookie slutade på en tredje plats, Louie knep silvret före honom och jag fick guldbucklan i mina händer. Underbar känsla!
Foto: Joachim Bartoll
Jag vill passa på att tacka alla för en fantastiskt rolig tävling. Personligen älskar jag verkligen att tävla, det är alltid roligt oavsett placering. Det är roligt att få träffa er alla och göra något som vi alla tycker är förbannat roligt!! Hoppas att ni alla som delade dagen med mig njöt lika mycket av att få tävla som jag gjorde!!
Vill också tack för allt stöd som jag har fått under resans gång av familj, vänner och även alla som peppar och stöttar på facebook och träningsforumen och även här såklart!
Dessutom vill jag rikta ett stort tack till mina sponsorer som tror på mig och stöttar mig mot mina mål: Better Bodies och MM Sports.
TACK!!! 🙂
