26 oktober… En dag på året som jag nästan fasar för. Eller det är väl att ta i egentligen men jag vet att det kommer att vara en jobbig dag att ta sig igenom. Idag var det nämligen precis tre år sedan min mamma gick bort. För tre år sedan så vaknade jag av att telefonen ringde tidigt på morgonen. Det var min far i andra änden som berättade att mamma dragit sitt sista andetag. Värsta dagen i mitt liv utan tvekan.
Har lärt mig med åren att det är några dagar på året som är betydligt jobbigare än andra. Skrev om det här på mammas födelsedag, det är nämligen den första av dem. Den andra är idag och den sista brukar vara julafton faktiskt. Självklart kommer det en massa dagar på året då känslorna svämmar över något, men det här är främst de här dagarna som jag vet på förhand kommer att vara riktigt jobbiga.
Har dock lärt mig att det går att ta sig genom även dessa dagar ganska så bra sålänge jag håller mig sysselsatt. Försöker liksom skjuta på känslorna genom att dra till jobbet och göra andra liknande saker. Dock är det garanterat oundvikligt att det kommer som en käftsmäll någon gång under dagen. Men den här gången vart det tidigare än väntat och på ett helt annat sätt. Ska berätta lite om min dag innan dess först.
Dagen har nämligen varit något annorlunda rent allmänt. Jag fick ett samtal igår då de frågade om jag kunde ställa upp och spela en liten liten liten roll i Hellenius Hörna som går på TV4. Tja varför inte tänkte jag. Det var minst sagt snabba bud där för inspelningen skulle vara redan idag 😛
Så jag gick upp som vanligt, hann med ett par snabbare jobb på förmiddagen. Tog en sen lunch och åkte sen till inspelningsplatsen. Får egentligen inte avslöja några detaljer så ni, eller ja… vi får väl helt enkelt vänta på att det dyker upp i TV-rutan. Men det var faktiskt jäkligt roligt. David är väldigt spontanrolig och jag fick tom lite komplimanger från både honom, regissören och kamerakillarna. Så det var ju roligt. Inte för att det var en sån jäkla invecklad roll 😉 Hade hela fem repliker tror jag. Haha. Men det kändes ju i alla fall roligt att de verkade nöjda.
Så långt en jäkligt skön dag… preciiiiiiis efter det så får jag ett mms av min syster. Och där började känslorna svämma över direkt.
Som tur var så var jag på väg hem då redan. När jag väl kom hem så satte jag på några av mina "mamma-låtar". Lyssnade sjukt mycket på dem när mamma precis gått bort. De framfördes även av min farbror och mina kusiner på mammas begravning.
Lifehouse – Storm
Lifehouse – From where you are
Rob Thomas – 3am live från Storytellers
Ja vad ska man säga… det här är låtar som jag lyssnar på när jag vill plåga mig som mest antar jag. Nä men så är det inte riktigt. Nog för att det väcker många många känslor när jag lyssnar på de här låtarna. Men tycker att de är helt fantastiska och de får mig att känna mig nära mamma på något sätt. Och det är… bara bra… Alltid!!
I alla fall så är det något av en tradition… Ja så får man nog kalla det… Att lämna en dikt på mammas grav på årsdagen. Den traditionen började med att min far skickade över vad han tänkt skicka in för text till dödsannonsen i tidningen när mamma gick bort. Det ska ni ha klart för er att min pappa skulle kunna vinna OS i att vara formell. Det var så galet opersonligt så jag inte visste vad 😀 Inget ont om min pappa, han är världens bästa på mängder av sätt. Men sämre karl på att uttrycka känslor får man fan leta efter 😉
Annonsen skulle in dagen efter så jag låg i sängen och skrev ihop något lite mer personligt. Så har det väl fortsatt… Jag är väl knappast mycket till poet men skriver väl i vart fall från hjärtat. Fick ju lägga upp syrrans brev så känns väl inte mer än rättvist att jag öppnar mig och lägger ut min dikt också.
Till mamma…
Tänk vad tiden bara rusar förbi,
känns fortfarande som igår det var alla vi.
Så många saker har hänt som vi bara drömde om då,
du har blivit farmor inte bara en gång utan två.
Våra små änglar är redan ett helt par,
Ofelia och Leah är utan tvekan det bästa vi har.
All den glädje och energi som de delar med sig,
sprider lycka ända in i själen på mig.
Vet att du skulle känna på precis samma sätt,
men att ha det i bakhuvudet gör verkligen inte livet helt lätt.
Önskar fortfarande att du kom tillbaka hit,
mitt krossade hjärta kommer alltid sakna en stor stor bit.
Men biten bär jag med mig i allt jag tar mig för,
vill verkligen att du ska vara stolt över vem jag är och vad jag gör.
Saknar dig mamma.
Efteråt åkte vi till graven. Jag och mormor planterade om lite blommor/växter och gjorde fint. Syrran och hennes kille kom med fina rosor.
Ofelia hade också med sig en present, gissa vilken?! 😀
Min dikt är i tavelramen och lillasysters brev ligger i plåtasken.
Kändes i vart fall jäkligt bra att samlas allihopa vid graven och fixa i ordning. Det är lite underligt det där. Ibland får man ju verkligen perspektiv på vad det är som är viktigt i livet… ja… Träning är ju utan tvekan mitt största intresse här i livet. Men min familj och alla mina underbara vänner… det är ni som gör livet värt att leva! Så tack för att ni finns.
