Skulle vilja påstå att den här hösten har varit min idrottskarriärs (om jag får kalla det för det, vilket jag såklart får eftersom det är min blogg 😉 ) största prövning. Det hela startade egentligen nån gång i somras veckorna innan mina dubbla SM då jag var i Göteborg och skadade min hamstring. Det kastade omkull hela min planering och träning inför tävlingarna och jag var tvungen att ta ett djupt andetag och försöka fokusera och behålla lugnet och helt enkelt hoppas på att allt skulle ordna sig till det bättre och att rutinen skulle hjälpa mig att ta mig genom SM i AF. Det gick ju vägen, klart bättre än jag kunde hoppats på.
Lustigt nog så kan man kanske säga att så bra jag lyckades få ihop det i somras till SM i AF lika dåligt lyckades jag att få ihop det till SM i SL veckan efter. Kroppen var inte med mig alls och jag hängde med nöd och näppe kvar hela tävlingen med bara tre godkända lyft av nio. Klart undermålig tävling och jag underpresterade något fruktansvärt! Med några dagars betänketid kände jag att det kanske var lika bra att det fullkomligt sket sig! När man slår i golvet finns det bara en väg och det är UPP!! Strax efteråt fick jag höra att de flyttade SM i SL 2012 till slutet av januari och min chans att revanschera mig själv gav mig träningsmotivation så att det räckte och blev över.
Att jag dessutom hade ett VM i AF att se fram emot i november gjorde knappast sakern värre heller. Hur roligt som helst 😀
Sen kom den där dagen då planerna kastades omkull igen och jag kastades i golvet åter igen. Den här gången var det HÅRT dessutom! Ryggen gick åt helvete på Serieomgång 3 i SL i september. Jag har varit med om liknande ryggsmärtor och det har gått över på nån vecka… Men inte den här gången. Det gick varken över och vart knappt bättre på många veckor. Knäböj och marklyft var en möjlighet och en hel drös med andra övningar var bara att glömma. Det var min första ordentliga skada under alla år som jag tränat. Så vad gör man?
Jo jag ska berätta för er vad jag gjorde i alla fall. Jag undvek all träning som belastade ryggen den närmsta tiden. När ryggen kändes något bättre så provade jag på mycket lätta vikter någon övning i taget och kände efter vad som hände. En del saker sket sig fullkomligt och andra funkade bra. Knäböj och marklyft var två övningar som inte alls gick. Roddmaskinen var inte heller en hit. Bänkpress med fötterna uppe fungerade fint samt chins och dips. Så hälften av mina tävlingsgrenar kunde jag köra i alla fall… Ja då är det väl bara att köra dem mycket i så fall och förbereda sig på dem så gott jag kan tänkte jag!
Jag upptäckte så småningom också att frontböj samt sumomark fungerade ganska bra. De två övningarna tillät mig att hålla ryggen i en mycket rakare position och det gick bra att smyga sig upp i vikterna. Jag har nog aldrig haft så mycket tålamod och tagit det så försiktigt med träningen som jag gjort under sen här hösten/vintern. Men har inte tagit ögonen från mina två tävlingsmål en sekund. Ska villigt erkänna att det såg mycket mörkt ut med SM i SL bara några veckor innan tävlingen men hoppet är det sista som lämnar en sägs det och jag ville verkligen tävla!
Rodden var det första som jag upptäckte att det fungerade. Jag hann inte träna det allt för mycket men mina grundförutsättningar hjälpte mig mycket. Är kanske inget ess på rodd men har ändå alltid haft hyffsat lätt för det. Man kanske har alla pass med knäböj etc att tacka för det?! 🙂
Hur som helst var jag mycket nöjd med min prestation på VM i AF där det vart ett silver med en ledning av tävlingen efter första dagens prestationsmoment. Det var kanske inte så många som trott på förhand när den suveräne Ako Rahim tävlade med mig i samma klass 🙂 Ako slog mig i poseringen (inte helt oväntat 😉 ) dagen efter och vi lyckades plocka både ett guld och silver hem till Svea rike 🙂 Men är det nån som man ska få spö av är det väl AF-kungen Ako?! 😀
Helena Forsén krossade dessutom motståndet i chins och dips och slutade, till alla domares besvikelse, trea till slut. Men hon vann i alla fall Arnolds hjärta har jag hört och det kanske är både större och bättre?! Vad vet jag 😉
När man väl landat efter tävlingen så var det bara fullt fokus på SM i SL. Ryggen fortsatte krångla men det fanns några ljusglimtar mitt i allt det där eftersom jag hela tiden kände att styrkan var riiiktigt god. Den vart bara bättre och bättre och lyckligtvis vart även ryggen det. Den sista golvbesöket var på juldagen. Jag tränade med min coach Peter Pepz Jegefalk och vi skulle böja. Peter gjorde det och jag fick snällt stå och titta på för ryggen var kaos helt enkelt. Där och då trodde jag att det var kört och jag tror tom att jag skrev ett blogginlägg om det. Men då vill jag lova att jag var uppgiven. Ni kan tänka er frustrationen när man verkligen känner i kroppen att styrkan finns där men det bara går inte att få ut det för att ens svagaste länk, ryggen i mitt fall, hindrar mig! SUCK!!!
MEN… Efter regn kommer solsken och nog har solen hunnit titta fram både en och två gånger 😉
Sakta men säkert kunde jag prova på tyngre och tyngre vikter och jag hann i alla fall hitta mina ingångar innan tävlingen, mer än det vågade jag aldrig lyfta pga ryggen. Tänkte att det är bättre att den går åt helvete med ryggen på tävlingen än före om det nu ska vara så. Men så lätt som jag böjde 210kg innan SM har jag aldrig böjt det tidigare och jag visste att det fanns MYCKET mer en bra dag. Tyvärr var det uppenbarligen väldigt svårt att ha en mycket bra dag när man är tvungen att vätsketömma samt inte äta något dygnet innan tävlingen. Jag fick med mig 217,5kg på tävlingen och det är jag uppriktigt fortfarande besviken över. Jag försöker intala mig själv att det ändå var ganska bra… Det var ändå tävlingspers med 2,5kg och dessutom i klass -83 efter en rejäl viktnedgång sista dygnen. Men jag har svårt att övertyga mig själv och jag ska visa varför med den här filmen från dagens böjpass:
Det här är vad jag kände fanns i kroppen innan SM vilket jag inte kunde få ut på tävlingen. Sak samma egentligen, nu vet jag att det kommer att gå framåt med böjen igen och målen är satta mycket högre nu!!
Så vad vill jag komma fram till egentligen med den här köttväggen av text? Jo hur man nu lyckas vända på motgångarna till framgång! Nämligen man fokuserar på målet, släpper det inte med blicken ens för en sekund. Man känner efter och låter kroppen bestämma vad som går och inte går att göra även om man man måste utmana den något och se hur den reagerar. Men försiktigt och lite i taget, så träna SMART!!
Se till att jobba på svagheter och passa på att stärka upp dem. I mitt fall har jag haft stora problem i böjen på tunga vikter att jag tappar bröstryggen och får bryta upp vikten. Frontböj, frontböj, frontböj och sumomark använde jag som verktyg för att sakta men säkert förbättra både teknik, rörlighet och styrka.
Med en rejäl nypa tålamod och en hel jäkla kastrull med envishet kommer man otroligt långt.
För er som orkade er genom det här inlägget vill jag bara säga att nu jäklar är målen uppställda och NU KÖR VI BARA 😀
2012 kommer att bli GRYMT!!!!
