Hej på er !
Jag är precis hemkommen från en kort liten promenad då jag kände att jag måste röra på mig lite och få lite frisk luft. Kroppen har sagt ifrån lite de senaste dagarna. I fredags fick jag ont i halsen och under mitt pass kände jag att kroppen inte alls ville leverera någon energi till att träna. Den drog i handbromsen.. Jag gjorde vad jag skulle enligt schemat ändå, men gick sen hem och vilade och tog det väldigt lugnt. När jag vaknade på lördagen var det inte bättre och valde att avstå helt ifrån träningen och fyllde på lite med rena kolhydrater i hopp om att kroppen skulle få lite extra energi till att återhämta sig.
Idag, söndag, är det ännu inte helt bra så jag vilar fortfarande. Till en början var det väldigt jobbigt mentalt till att ta valet att avstå ifrån träningen. Jag är en sån person som vill följa schemat till punkt och pricka, vilket jag alltid gör. Men om jag blir sjuk på något sätt måste jag se det som att det är en del i det hela, acceptera läget och samarbeta med kroppen. Det är absolut inte smart att arbeta emot kroppen och det kan dessutom vara farligt rent hälsomässigt. Så nu låter jag kroppen hämta sig igen, dricker mycket vatten, vilar och följer kostschemat. Jag är inte såpass sjuk så jag inte kan jobba, så jag hoppas att jag kan träna på tisdag igen!
Idag var jag dessutom och träffade min coach och en annan Team Ròdika atlet. Vi poseringsövade och Ròdi gav oss feedback ifrån förra tävlingen. Då passade jag på att fråga henne hur jag skulle tackla mina hjärnspöken nu när jag inte kan utföra min träning. Hon sa åt mig samma sak, vila, ät enligt kostschemat och låt kroppen återhämta sig så kommer jag tillbaka starkare.
Min form är klar, så jag känner inte någon stress över att jag inte kommer bli klar för att jag inte kan träna just nu. Vi är 3 veckor ut ifrån Sweden Grand Prix och jag vet att jag kommer vara återställd inom några dagar och jag kommer vara supermotiverad till att gasa på igen som vanligt.
Så nu passar jag på att ”njuta” av att vila 😉 Man får välja ifrån vilket perspektiv man ser livet på. Det kunde ju varit värre.
Ta hand om er!
Kram Lisa
