En ganska stor fråga egentligen men jag ska försöka mig på att ge ett bra svar!
Vad driver mig, jo jag tycker att det är förbannat kul. Både på tävlingsdagen och att jag älskar resan dit. Om man inte har kul och trivs med den livsstilen som behövs om man ska tävla så tycker jag att man är fel ute. Om man ”bara” älskar att stå på scen (typ 5minuter) kan det ju ses lite konstig om man då lider under resan dit som är allt från 6månader till några veckor beroende på vilken atlet du frågar.
Jag trivs verkligen med resan mot scenen och allt vad det innebär. Det roliga på själva tävlingsdagen är ju bland annat att få visa upp det man kämpa med alla andra dagar under året. Men även att träffa alla goa människor i vår bransch! Roligt att se vad man åstadkommit. Sen tycker jag inte att man ska ha några förväntningar på placeringar. Det är ju så mkt som spelar in, saker som du inte kan påvärka. Domarnas åsikt, dina medtävlandes fysik och form. Du kan va bättre på en tävling där du placerar dig 6a än på en tävling du vinner. Jag anser då att den bästa prestationen var där man kom 6a.
Sen ska jag inte sticka under stolen med att det finns dagar under en diet som är jobbiga. Det gör det absolut men de är iaf för mig inte så många. Skulle tom säga att det finns något positivt med att ha ”skitdagar”. Det gör så att man uppskattar alla de bra dagarna.
Varje diet är ett nytt bevis för vad man klarar av. Hur man kan pressa sig och lära sig nya saker om sig själv även efter 50 tävlingar
