Sedan jag operera magmusklerna har det varit väldigt svårt att utföra basövningar så som mark eller knäböj.
Som ni kanske vet var jag en stortorsk på knäböjen, mina benpass handlade nästan bara om att köra 10 tunga set knäböj.
Har inte gjort en knäböj på 4 månader nu utan fått köra lätta fler reppare på bensparken, hamstringcurlen & lutandes benpress. I början kände jag att det bet men nu är det banalt för min kropp & jag känner inget annat än frustration nu när jag utför övningarna.
I onsdags grät jag tom tyst på gymmet från ingenstans, det bara rann tårar längst kinderna som smalt in i svettet så jag sänkte bara huvudet & lät det komma. Vägrade springa ut & hem utan om kroppen så vill gråta så varsågod (sålänge det är ett tyst gråt;)) Jag släppte mina intervaller & hoppa på axlarna istället där Björn märkte av att jag var ledsen så givetvis brast jag för honom mitt bland hantlarna & folket "jag har inga ben kvar, dem har tynat bort, dem är inte som dem var i våras" babbla jag & han lugna ner mig & tala vett.
Med handen på hjärtat så var det inte hallucinationer, mina ben har minskat i muskelmassan & just i onsdags var dem helt släta & pumplösa i tightsen. Björn sa det själv, men sa en massa andra orsaker & tvinga mig köra ett benpass dagen efter för att se att de finns kvar men bara låg & sov.
Den gubben är inte dum han & jag är bara ung & ängslig!
För idag vakna jag upp såhär!!!! 😀 & nu skall jag på lite morgoncardio:D
My quads are back on track! (For now)
