Jag hade inga förhoppningar, inga förväntningar. Jag räknade inte ens med att jag skulle lyckas då jag misslyckats 2 dussin gånger innan när jag tagit mig an nya tag & en ny diet (Quick-fix-dieter).
Om jag någon gång skulle lyckas bli av med fetman så hade jag varit lyckligast bara jag fick tillbaka min hälsa & slapp medicineringen. Det var min dröm, att vara frisk & inte kissa blod eller ha kala hårlösa fläckar på huvudet.
Men.. jag fick så mycket mycket mer än jag någonsin kunnat önska mig.
Blev av med allt under samma månad som jag började min resa. Blev lycklig & svävade på moln. Är det såhär vanliga människor känner när de vaknar på morgonen & orkar med alla dagens utmaningar.. det fanns nu ingen chans att jag skulle återvända. Min vardag var den godaste tårtan jag ätit & jag ville bara ha mer.
Jag tror på att ett missbruk ersätter ett annat. Men har absolut inget emot att gymmet tagit över mitt matmissbruk, den har iof nog tagit över hela min värld & jag är ytterst lycklig som har hittat min grej.
"Du är redan en vinnare!" Rätt så ofta får jag höra detta, som allt annat måste man komma underfund med det själv för att tro på det.
Idag kom jag äntligen underfund med det. Från en odisciplinerad soffpotatis som åt sig närmare ihjäl sig var dag till den hårdaste kritikern mot mig själv.
Men idag är jag STOLT, inte färdig med mig själv men jävligt stolt.
Jag må hamna bland dem sämsta i klassen på Luciascenen (är långa vägar ifrån tävlingshård) men kommer ändå gå upp där glatt & ha riktigt kul. Samla in allt & ta vidare mina kunskaper till nästa tävling. Jag tror inte på att man endast skall ställa sig på scen om man tror sig kunna kamma hem en pallplats.. utan fokus bör ligga på att sträva efter en utveckling, ingen föds hård & muskulös 😉
Jag hejar på alla nybörjare & ser upp till våra proffs!
Jag måste ha missat uppsättningen när jag sprang in till gymmet idag men när jag åmade mig ut så fick jag syn på det som trigga igång mina reflektioner över dem här åren.
Tidningen har funnits i över ett halv år men det är nu det börjar sjunka in.
Vad jag hoppas & vill få ut av mitt halvdifusa inlägg är att någonstans motivera dig som läser på min sida ihopp om lite motivation till en förändring, göra dig medveten om att jag inte är någo storsnille eller en lyckoost. Utan en vanliga människa som tog mig hit där jag är idag utan någons kunskap eller hjälp.
Du behöver inte betala skjortan till en PT eller dietist för att lyckas utan lägg den tiden & energin till att bestämma dig för att göra en förändring.
Jag tror på att man skall göra sig redo för en självständig kamp. För i slutändan kommer inte din PT sitta i soffan med dig på kvällen & ta ifrån dig chipsen, han/hon kommer heller inte väcka dig 05:00 en vintermorgon & klä på dig varmt inför en PowerWalk innan jobbet.
Bakom varje lyckad viktnedgång ligger en stor dos driv & beslutsamhet.
Det finns inga pengar som kan ge dig det. Så bestäm dig bara & börja i samma stund, inte imorgon!
