Underbara, sköna tårar. Sådana som man hurplar men skrattar sig lycklig av. Ohejdbara lyckliga tårar.
Att vakna upp & inse varje morgon att livet inte är en dröm.
För mig som i min bardom inte fick höra att jag var söt eller vacker av någon annan än min familj. Eller att vara den den sista i gänget som fick min första kyss av en kille. Till att var morgon vakna upp till mail från er & en massa underbara ord.
Helgen har varit helt överväldigande & berusande. Jag kan knappt sätta ord på mina känslor men känner att jag vill ge världen till er som lägger så mycket energi för att göra mig glad. Det är så vackert när främmande människor anstränger sig i intresse till ens välmående. I helgen har jag snuddat fingrarna vid det som vår jord lider brist av… medmänsklighet & kärlek :-*
