Blogginlägg nummer två, denna gång helt fria tyglar. Kreativiteten och fantasin är för närvarande mina värsta fiender – de är det ända som kan sätta stop för mig. De är det ända som kan hålla mig tillbaka. Kan, får och vill formulera exakt vad jag vill; allt mellan himmel och jord.
Två bilar som står och chillar vid en gul bensinpump
Vad är då problemet? Varför går jag inte igång som en rabiat formuleringsångvält släppt på grönbete efter 5 månaders stapplande i en mörk, iskall ladugård? Varför blir jag inte lyrisk? Och varför börjar jag inte kötta? Jo du, svaret är enkelt, svaret är simpelt – jag vet inte vad jag ska skriva.
Spelhörnan som ingen använder?! Något som det ska bli ändring på.
Har absolut ingen #@!%] aning. Tänkte spinna vidare på idén att skiva om att jag inte vet vad jag ska skriva om – släppte den idén rätt snabbt. Kanske skulle man skriva om en aktuell samhällsföreteelse, nja, på tok för seriöst, på tok för ”fult” och på tok för lite gemensamt med min APU.
Men så plötsligt, som en blixt från klar himmel slog det mig. Jag ska skriva om träning. Träning, denna underbara batteriladdare, denna underbara tillflyktsort, denna underbara sociala mötesplats, jordens himmelrike, drömskapande och drömförverkligandes verkstad. Allt detta och lite till.
Softa soffor!
Alla har vi batteriladdare, alla har vi någon form av energiåterskapande källa. Något som för de flesta, är en betydande parantes att över huvud taget orka med vardagen, och alla dessa måsten och krav. Vad är då min batteriladdare, vad är då min dunderhonung? Rätt gissat… Träningen. Läser du detta blogginlägg känner du förmodligen också till alla de hundratals fördelar som träningen ger. Alla de fysiska, psykiska och sociala förmåner som följer med som ett ”litet bonuspaket” när man har kul. Man blir: stark, snygg, glad och vältränad. Får: bättre kondition, friskare hjärt, bättre levnadsförhållande, Bättre sömn, ökad cirkulation och bättre immunförsvar. Allt detta och mycket, mycket mer.
Så stick nu iväg och träna!
Michael