Här sitter man, i redaktionen på Body Magazine och knappar ihop sitt första blogginlägg. Första veckan har lidit mot sitt slut, andra veckan har precis börjat. Sammanfattningsvis? Hur har veckan varit? Jo du, det har varit ett: evigt pendlande till och från praktiken, alldeles för många ”snooze” tryck på väckarklockan, upp i sista minuten och slänga på sig kläderna samtidigt som frukosten ska ätas och dagens kulinariska mästerverk ska tillagas. Halvt springandes, halvt snubblandes hinner man med bussen, precis. Den bristande sömnen till följd av odrägliga rumskamrater gör sig påmind, och snabbmakaronerna och äggen till lunch börjar bli en tröttsam matlåda.
This is where the magic happens
Hur har då veckan varit? Jo, den har varit – alldeles, alldeles, underbar.
Privilegiet, förmånen, chansen, möjligheten att få lägga sin APU (arbetsplatsförlagda utbildning) på Body Magazine har varit helt fantastiskt. Att kunna: se, lära och observera skaparna av min absoluta favorittidning har varit helt enastående. Förväntningarna inför APU:n var höga, har det bekräftats – ja, och det med råge.
Folket på Sportfack visar vart skåpet ska stå
Vad var då mina höga förväntningar?
Självfallet att värva ny kunskap och utvecklas som skribent. Känna atmosfären på en riktig redaktion och se hur det går till när man gör en tidning. Dessa ”mål” om man vill kalla det, skulle uppnås genom titta och observera. De förväntade arbetsuppgifterna var att hämta kaffe, vara i vägen och stå och dega.
Matsal!
Verkligheten vart totalt upp –och ner vänd gentemot min fantasi. Meningsfulla, högst kvalificerade arbetsuppgifter. Arbetsuppgifter som faktiskt betyder något, och som faktiskt gör någon nytta. Super trevliga, omtänksamma ”arbetskamrater”. Super härlig miljö samt en enorm addering av nyvunnen kunskap.
Soft jävla korridor!
Så vad kan jag säga, det blir ännu en vecka med: mycket pendling, stressiga morgnar, odrägliga rumskamrater och snabbmakaroner och ägg till lunch – och jag har aldrig velat skriva så mycket som nu.
Michael