Blogginlägg av Micke Wang, praktikant:
Vilken skillnad det är så fort det blir: kallt, mörkt och snöigt. Per automatik går man in i en zombie-liknande dvala. Man blir trött och seg, oinspirerad och lat. Man orkar inte tänka och man gör det som krävs, inget mer, ibland mindre. Men så fort solens strålar lyser med sin närvaro så brytts den trötta trolldomen och man vaknar till liv, konstig. Varför är det så? Är det någon som vet? Det kan ju inte bero på D-vitaminen solen ger – då hade man ju blivit lika pigg om man bara tar D-vitamin i tillskottsform – och det blir man inte! Och det lär ju definitivt inte bero på att det är ljust, då hade man ju alltid varit pigg så fort man vistas under en lampa – och det blir man inte heller. Så varför blir man så löjligt pigg och gulligt glad för att ett eldklot 150 miljoner km bort i rymden brinner? Det kanske är ett av livets mysterium man inte bör få svaret på…
Men nu till min träning, eftersom alla andra på denna blogg-portal skriver om sin träning så vill ju jag naturligtvis inte vara sämre. Sen att de är i Sverige-toppen i sin individuella gren och jag är en finnig tonåring som inte är torr bakom öronen är ju en annan femma.
Okej, den sport jag lägger störst fokus vid heter: submission wrestling (har ingen koppling till den amerikanska show-brottningen bara för namnet avslutas med ”wrestling”). Det är en brottningsgren som fokuserar mer på markaspekten av sporten istället för den stående brottningsdelen (men som är ack så viktig även här!). Kopplingar, grepp, strypningar, ledlås, positioner m.m. Enkelt sagt kan man säga att det går ut på att vinna över motståndaren. Antingen att få hen att klappa ut (ge upp) genom en ledmanipulation eller strypning. Eller vinna på poäng som man erhåller genom ett kast (man tar ner motståndaren på backen) eller olika positioner på marken. Den stående delen i SW (submission wrestling) är i princip som fristilsbrottning, men så fort utövarna träffar backen så blir det som sagt en markkamp. Och kan liknas med brasiliansk jiu-jitsu, som är i princip samma sak fast med dräkt.
I SW behöver man ha en väldigt allsidig fysik. Styrka, kondition, smidighet, flexibilitet, balans, snabbhet och kroppskontroll. Utöver detta måste man även ha en god teknik, vilket är väldigt avgörande i denna sport. När man vet vilka kvalitéer som krävs så bör man ju också träna efter dem – annars är man ju dum.
Det man bör lägga mest tid på är ju då naturligtvis själva sporten. Marcelo Garcia (världens bästa SW-utövare, men det visste du redan) svarade ganska så bra när han fick frågan av en elev vad som skulle hjälpa hans submission wrestling. Marcelo svarade då: ”what’s gonna help you submission wrestling is submission wrestling” vilket är väldigt logiskt. Vill du bli bättre på din sport så bör ju naturligtvis ditt huvudfokus ligga på den sportspecifika träningen. Sporten i sig kommer automatiskt förse dig med många viktiga kvalitéer, som balans, snabbhet, smidighet, flexibilitet, kroppskontroll teknik m.m.
Därefter så kompletterar jag mitt sportutövande med styrketräning. Jag styrketränar 3-4 gånger i veckan, dels för att jag är ett långt poppsnöre som behöver lägga på mig massa, men också för att styrka är en väldigt viktig kvalité att ha i SW. Min styrketräning domineras av basövnigar, olympiska lyft och i princip endast fria vikter. Varför jag nästan bara kör basövningar vet du redan!
Konditionsträningen har jag börjat se över mer och mer på sistone. Då den är så pass grenspecifik. En brottare kan ha hur bra kondition som helst i brottning men bli trött på två sekunder om han prövar boxning, och vise versa. Därför har jag slutat mer och mer köra klassisk konditionsträning och nästan uteslutande tränar sportspecifik konditionsträning. Man tar ett moment i sporten och gör den till en konditionsövning. Sen så varierar man intensiteten på det momentet för att antingen fokusera mer på den aeroba uthålligheten. Eller skruva upp intensiteten och träna anaerobt. Detta görs även i perioder, under uppbyggnadsperioden så fokuserar jag mer på syreupptagningsförmågan och sänker intensiteten men har lite längre pass. Och ju närmare tävling jag kommer så kortas passen ner lite och intensiteten ökar för att få mer mjölksyreträning och ett mer matchliknade tempo.
Veckovis ligger jag på ungefär 9-10 pass fördelat på 13-15 timmar.
Så tränar jag!
Ha det och träna hårt!
/Michael. W
