Hade nyligen möjlighet att se Arnold Schwarzeneggers senaste actionrulle ”The Last Stand”. Filmen hade USA-premiär i januari (12:e och 14:e) och över resterande världen löpande efter det (i Nya Zealand gick den upp så sent som den 9 maj).
Det blev lite av ett antiklimax, inte minst i byggaskretsar, när det stod klart att den inte skulle gå upp på biograferna i Sverige då distributören inte ansåg att den hade tillräcklig kommersiell potential.
Filmen kändes intressant för oss på BODY av två anledningar: dels för att det är Arnold (som alltid kommer att vara just Arnold), och dels för att distributören Nordisk Film ingår i Egmont-koncernen, precis som BODY. Därför hade vi på redaktionen långt framskridna planer på att genomföra en egen specialvisning av filmen, men det stöp tyvärr på sluttampen av en samling juridiska och även praktiska anledningar.
Mot den bakgrunden var det med plirigt vaksamma ögon jag kollade in filmen häromdagen.
Förväntningarna var trots allt ganska höga, och det på rätt goda grunder. Det är svårt att se hur Arnold skulle kunna tänka sig hoppa på ett B-projekt, med tanke på allt han har att förlora. Och 2013 borde i sig medföra vissa stegrade kvalitetskrav jämfört med den gamla goda tiden.
Så hur var den?
Om jag ska summera med ett ord: pinsam.
Om jag ska sätta någon sorts betyg: överkorsad geting.
För mig är det här en hög av skräp: kackigt manus, uselt foto och lika uselt ljud.
Storyn är (föga förvånande) ytterst banal, men det är nog dialogerna som utmärker sig mest dåligt där. Billiga poänger och pubertal humor som hade varit märklig redan 1986, där den förmodligen hör hemma.
Regin är under all kritik. Peter Stormare, som i vanliga fall är en pålitlig yrkesman, spelar över så man famlar efter fjärrkontrollen mest hela tiden. Johnny Knoxville, som jag trodde var begränsad till att bajsa på sig i ”Jackass”, spelar ett psykvrak som helt omotiverat beretts plats i både manus och rollista.
Arnold själv då? Ja, här är han trött och sliten. Ungefär så där trött som Eastwood är numera, men där Clintan alltjämt har karaktär och karisma, så blir Arnie-boy bara gammal.
Hans tyska brytning är numera en belastning, och jag blir bara mer och mer irriterad på den. Den är helt OK om man spelar roller som Danko (Red Heat), Hauser (Total Recall) eller rent av Tasker (True Lies). Men här spelar han sheriffen Ray Owens, vilken näppeligen kan ha importerats från Europa.
Det känns också tydligt att Arnold, 65 år, har förlorat sin enda stora USP: sin superhjältefysik. Nu kan han inte ens springa ordentligt…
Dessvärre har han inte tillräckliga skådisskillz för att kompensera för det. Och om man som actionskådis varken kan agera, tala trovärdigt eller ens se cool ut i tight T-shirt, så ser jag ingen anledning till varför man ska få fortsätta ges framträdande roller.
Jag vet att detta inte är Arnolds sista film. Men det borde vara det.
