Jag berättade i ett tidigare inlägg att jag i förra veckan blev uppringd av en journalist från Göteborgs-Posten. Han ville diskutera dopning, den rekordstora steroidhärvan ”Liquid”, och vår syn på några av honom namngivna branschprofiler (varav flera förekommit i tidningen). Vi pratade en bra stund, faktiskt i hela två timmar, och min uppenbart naiva tolkning av samtalet var att det var ett bra dito. I en ärlig och förtrolig anda berättade jag för honom om vår verklighet, om vad vi kan och inte kan göra innan vi publicerar olika former av reportage, och den sammanlagda känslan från mig var att han (GP-göken) faktiskt var intresserad av sanningen och att gestalta den korrekt.
När han under fredagen skickade över texten för påläsning, och det med tillägget ”hör av dig om du har invändningar”, så höll jag på att falla baklänges. Inte ett ord av alla de krassa verkligheter jag redogjort för fanns med. Istället fanns där bara gemena insinuationer, och tillspetsade ”citat”, som på för mig obegripliga grunder syftade till att göra mig och tidningen på något sätt delaktiga.
Om jag ”hade invändningar”? Klart att jag hade! Jag skrev ett långt mail under fredagen där jag noterade massor av både generella och specifika felaktigheter, och kunde i mitt stilla sinne bara hoppas på att han (GP-göken) skulle finna motiv däri till att åtminstone korrigera de värsta felaktigheterna.
När jag sent igår nåddes av den digitala versionen av GP stod det klart att de inte ändrat en rad. Inte en bokstav. Inte ens en punkt. Att jag då blev mer än lovligt förgrymmad behöver jag inte ens nämna. Att GP väljer att väva in mig och tidningen som någon sorts suspekta inslag gör mig minst sagt irriterad. Men att de trots kraftigt och tydligt framförda invändningar, ändå går vidare med en i sin helhet oförändrad artikelversion gör mig riktigt förbannad.
Därför har jag bestämt mig för att här redogöra för hur kommunikationen kring detta sett ut från vårt håll. Här nedan ser du mina invändningar på den text som nu är tryckt i GP.
Heligt förbannad Alex
**
Hej, tack för påläsningen.
Dock är jag inte det minsta nöjd med hur jag och tidningen porträtteras.
Du har ett uppdrag att skriva om ”Mikael” och om den stora steroidhärvan Liquid. Fine. Det är ett aktuellt och högintressant ämne. Men varför väljer du att göra oss delaktiga i det? Vilket ansvar anser du att vi har i allt det som uppenbarligen har hänt? Och vad hade vi kunnat göra annorlunda?
Vi gör en tidning. Punkt. Den riktar sig till de tusentals individer som anser att styrketräning är en angelägen fritidssyssla. Punkt. Vi har gjort reportage om ett antal individer, som enligt din text uppenbarligen pysslat med saker de inte borde. Men hur skulle vi ha kunnat känna till det på förhand? Faktum är att du faktiskt inte kommit i närheten av vår verklighet. Som bevisbördan i fall som dessa.
Generellt så kan ju vi som tidning inte ha andra normer och regler än samhället i övrigt. I det rättssamhälle vi lever i är man oskyldig tills motsatsen bevisats. Eftersom all form av dopinghantering är brottslig så blir uttryckta tvivel från vår sida detsamma som att vi misstänkliggör vissa som kriminella. Därför blir det både praktiskt och juridiskt ohanterligt att förvägra individer medverkan i vår tidning med endast indicier, rykten eller vår och andras subjektiva bedömning till stöd.
Vad blir då våra alternativ?
1. Att alla får vara med i tidningen, oavsett vad de gjort.
Detta funkar såklart inte eftersom vi faktiskt vill väl. Vi vill uppmuntra individer till träning, till sund kosthållning och till ett friskt och hälsosamt liv.
2. Att alla som ska vara med i tidningen ska uppvisa ett negativt dopingprov.
Funkar inte heller, både på ekonomiska och praktiska grunder. Ett dopingprov kostar ca 3500:- och provsvar kan dröja flera veckor.
3. Alla som på ett eller annat sätt bryter mot dopingregler/lagar, och därmed blir avstängda, blir också avstängda från att vara med i tidningen.
Detta är det enda alternativ vi ser går att genomföra, och därför är detta den väg vi går.
Allt detta berättade jag för dig under det långa samtal vi hade.
Du skriver:
Vid denna tidpunkt hade Mikael just bytt sponsor från ”Nature’S Best” till en annan tillverkare av kosttillskott och proteinpulver: det tjeckiska företaget Nutrend. Det nya samarbetet presenterades i samma nummer av Body där Mikael skakar hand med Björne Hebelius, presenterad som Nutrends Skandinavienchef. Han förklarar i tidningen att Mikael ska användas i marknadsföringen över hela Europa, och säger
Här tycker jag att du luddar till det lite. Vi har ingenting med ”Mikaels” olika sponsorer att göra. Dina formuleringar får dessvärre det att låta så.
Du skriver:
Samma dag som Mikael satt i förhör hos narkotikapolisen i Göteborg, utkom den månadens nummer av Body, facktidskriften ”för dig som tränar hårt”, med ett tio-sidigt reportage under rubriken ”Maxxxa med /Mikael/”. Det som maxades i idolreportaget var dock inte steroiderna utan tyngderna på hantlar och skivstänger.
Sanningen är den att bilderna på ”Mikael” togs den 31 mars 2009, och reportaget med bilder och text lämnades till tryck den 12 april 2009. Utgivningsdatum för tidningen du nämner var den 28 april 2009.
Du skriver:
”Maxxxa med /Mikael/”-reportaget skrevs och fotograferades av Bodys chefredaktör Alex Danielsson. Sedan februari i år är han också styrelseledamot i SKKF, Svenska Kroppskulturförbundet, som inte gett upp sina försök att bli medlem i Riksidrottsförbundet, trots att de fått avslag 13 gånger.
Aningen onödigt med dessa flerledskopplingar, tycker du inte? När du ringer mig som chefredaktör för tidningen så svarar jag dig i egenskap av det. Att SKKF fortsätter ansöka om inträde i RF har skäl och förhållanden som jag vill att du klargör med ordförande Kenneth Johansson (han kan nås på nnn). Trist bara att du väljer att inte lyfta fram det positiva – att förbundet från och med i år genomför dopningstester på samtliga förbundssanktionerade tävlingar (inalles 4 st tävlingar). När året är slut kommer fler än 30 atleter ha testats för dopning.
Du skriver:
Med tanke på Mikaels extrema storlek – borde man inte kunnat ana att han dopade sig?
Det är klart att nån stans går gränsen för vad som är möjligt att uppnå (på naturlig väg). Men vi har aldrig påstått att Mikael är något annat än professionell kroppsbyggare. Och där sker inga dopningstester, säger Alex Danielsson.
Det har varit en självklarhet att Mikael som professionell bodybuildare dopar sig?
Det har varit sannolikt att han dopat sig.
Och det har inte varit något hinder för att ha honom kraftigt exponerad i tidningen?
Nej.
För det första – din skrivning ger mig/tidningen ansvaret för att det inte sker dopningstester bland professionella kroppsbyggare. Men det är ju inte sant. Jag vill därför att du skriver om det.
Mot bakgrunderna som jag redogjorde för ovan och i vårt samtal, vill jag att det Nej som jag citerats på slutet sträcker sig till:
– Nej, hur skulle vi rent juridiskt kunna bevisa att han, eller någon annan, verkligen är det?
Du skriver:
Alex Danielsson hävdar att han och tidningen är klara motståndare till dopning. Under de tre senaste åren har det dock bara funnits en artikel om dopning i tidningen: ”10 skäl att vägra” som för drygt två år sedan lanserades med tillägget: Unikt i Body!
Detta är inte sant.
* Jag skickade dig länkar till ett gäng artiklar som publicerats på ledarplats i tidningen.
* Att vi varje månad också avråder alla våra läsare för att befatta sig med dopningspreparat har du också missat.
* I nummer 1 2008 hade vi en fem sidor lång artikel om xx, som då var Sveriges mest kända fitnesstävlande. Hon var innan det inblandad i en dopningshärva, vilket gjorde att vi bland annat ställde ett knäck om henne. Hon kom dock tillbaka, och vi gjorde en story om henne, hennes dopinghållning och hennes väg tillbaka (denna bifogas som pdf).
* I nummer 10 i år hade vi en artikel om xx, som gjort comeback efter dopningsavstängning (samma härva som xx utpekats i) – denna gång dopningsfri (denna bifogas som pdf).
* Jag berättade dessutom för dig om dansken xx, som vi fotograferade tillsammans med en svensk kroppsbyggare. Strax före pressläggning fick vi vetskap om att xx testat positivt på de danska mästerskapen, varför vi helt enkelt uteslöt honom från reportaget (detta reportage bifogas också som pdf).
* Jag minns också att jag dessutom berättade för dig om att vi vid ett tillfälle ryckt ut en annons ur tidningen för att denna innehållit en bild på en dopingavstängd atlet.
* På vår nya webbsida body.se finns en helt ny nyhets- och informationssektion med rubriken DOPNING.
Med detta anser jag att din uttryckta tveksamhet om huruvida vi är dopningsmotståndare eller ej är missvisande. Vill därför att du skriver om den frasen.
Du skriver:
Men det som dominerade denna förstasida var bilden på en ung man, med rubriken ”Absolut drömkropp. Så kan du bli som /Jonas/.”
Jonas är en 30-årig man, bosatt i en mindre stad i närheten av Göteborg, som sedan flera år befunnit sig i Sverigeeliten i bodybuilding.
Även han är nu misstänkt för grovt dopningsbrott, som en av nätverkets mottagare av paket. Det är också belagt i utredningen att han använt dopningsmedel och amfetamin.
Även här blir dina motiv dunkla och ditt uppdrag oklart. Är det vår tidning du försöker göra ned? I så fall varför? Menar du att det finns någons sorts koppling mellan den stora steroidhärvan och tidningen? På vilket sätt menar du att vi kan göras ansvariga för att fastställa ”Jonas” juridiska status innan han fotograferades? Vilka möjligheter menar du att vi har som vi inte utnyttjat? Vad skulle vi kunnat göra annorlunda?
mvh
Alex Danielsson
chefredaktör BODY Magazine
