Efter ett mycket trevlig, rolig och jobbig träningsperiod åker vi hem ett par dagar. Imorgon gör vi lite PR, sedan styr vi kosan mot Skara. På torsdag börjar allvaret, tycker nästan synd om utmanarna.
Efter att ha varit gladiator sedan nittonhundrafrösihjäl, kan jag inte påminna mig om att någon uppladdning inför inspelning gått lika bra. Få skador, laddade gladiatorer o grym sammanhållning i gruppen. Stolt över tjejerna, de agerar med självklar pondus o genuint självförtroende, riktigt vassa. Killarna har oxå höjt ribban (nej, ingen snuskig baktanke med det ordvalet) och det märks tydligt på träningen. VI HAR SKOJ! Kommer ofta på mig själv med att ligga o fnittra på kvällen, över saker som hänt eller sagts på träningen.
Exempel: Idag tränade Pansar på sin entré (den blir ngt extra) och skulle skalla sönder en planka. Att den vägrade gå sönder tog han ingen hänsyn till o efter 6 försök såg han ut som en enhörning. En adrenalinstinn Pansar låter sig inte begränsas av något så trivialt som impulskontroll. Dock reflekterade han, efteråt, över huruvida han skulle bytt planka efter 5:e försöket.
Om ngn av er läser detta vill jag passa på att tacka för att ni förgyllt min sommar.
Wolf tycker det är kul o lätt att stretcha. Ända tills han hittade den gula spaken som frigör släden o flyttar benet bakåt (stretchar höftböjaren). Då blev det ett helt annat ansiktsuttryck, aningen mer ansträngt).
Baronen o Phoenix softar när Hyper blir behandlad av Lelle, rektor på Kiropraktorhögskolan. Lelle har hängt med sedan säsong 2 o är min stora trygghet på arenan. Vad jag än hittar på för dumt så skrapar han upp delarna o knådar ihop mig inför nästa gren. Lelle går på vatten. Varje år har han med sig kompetent personal o ambitiösa elever o utan dessa skulle programmet vara otroligt mycket värre att spela in. Tro mig, första säsongen fick vi klara oss utan o det var ingen walk in the park.
