Äntligen hemma! Har varit igång sedan tidigt imorse o 22.30 tog arbetsdagen äntligen slut.
På väg till Stockholm för möte fastnar jag i en fartkontroll, 3400 spänn fattigare o all tid som körts in förlorad. Den yngre polisen tyckte det var roligt att ha Roddy Benjaminson i sin bil, för jag fanns bl.a. på plansch i gymmet där han tränar.
Själv kunde jag väl hålla mig för skratt men de var korrekta o trevliga i sin yrkesutövning så jag erkände på plats, utan att krångla.
Har man kört mer än 30 km/h för fort kan man vänta med att erkänna, dom tar körkortet på plats men man får det tillbaka, via länsstyrelsen, fram till rättegång.
Man vinner ett par veckor att fixa med viktiga ärenden som skjuts etc. Sedan är det bara att skriva under en förenklad delgivning, dvs erkänna, och sitt straff.
Måste berätta en sjuk grej som hänt mig. Hade nyligen köpt en bil o blev stoppad för att den var oskattad, erkände på plats, böter o elände. Ringde o skällde ut bilhandlaren som kollade upp saken. Bilen var skattad men hade felregistrerats som en diesel vid importen, detta rättade han till direkt, men jag var tvungen att ombesiktiga den.
Glad i hågen samlade jag ihop all dokumentation etc o skickade till åklagaren.
Ringde upp människan för att berätta storyn o fick svaret att jag redan erkänt brott så han tänkte inte göra något åt saken (åkte fast lör o ringde på mån).
Helt sinnessjukt! Hamna i belastningsregistret för ett brott som bevisligen aldrig begåtts. För att en åklagare tycker att jag får skylla mig själv som erkänt. Vad skulle Sture Bergvall tycka om det? Hade jag vetat bättre skulle han fått en JO anmälan direkt, det har visat sig fungera bra om man blir trampad på av rättsväsendet.
OK, över till hur synd det varit om mig IDAG.
Kommandoran hade glömt sin handväska hos oss så vi bestämde lunchdate på Sushin i Ikea, Västerås.
Blev fullkomligt förnedrad o utskrattad av massa människor som satt o rökte utanför ingången. Fanns inget manligt sätt att bära den förbannade tingesten på, rusade in, fördjupad i ett låtsassamtal i mobilen. Väl inne la jag väskan på ett bord i restaurangen o väntade på Carina, då tar servitrisen den. Jag säger att den är min, "eller hur", säger hon o garvar. Hon tror den är kvarglömd o vi har nästan dragkamp om den. Förbannelse.
När vi ätit o ska gå ber hon om ursäkt för händelsen, jag ville inte prata mer om saken.
Mitt UFO till fru, tur vi bor på landet.
